Då guldkornen och jag vaknade till morgon hade vi inget speciellt inplanerat mer än att vi nog skulle åka och hälsa på en vän och hennes familj frampå kvällskvisten...men då vi ätit frukost och satt och pysmyste lite i soffan tittandes på barnkanalen så kom det ett sms från en bekant som frågade om vi skulle följa med på en pulkåkningsdag med grillning och annat i en by ca 1-1½ mil härifrån.

Sagt och gjort, packa fikaväskan, på med kläderna och i väg...vädret var på topp med sol från en nästan helt klarblå himmel. Mamman åkte minsann både tefat och madrass...och tyckte det var kul!

ALLT jag gör tillsammans med barnen nu blir på ett helt annat sätt nu sedan jag tappat dessa 97 kilon...förut var allt bara jobbigt och tungt tyckte jag men nu...KUL !!!

Åkte hemifrån vid kvart över 11 och kom hem då klockan var ungefär kvart i 5...så det blev ju någon timme som försvann. Hem å fixa middag, som i dag blev fiskpinnar, spenat och kokt potatis...in i duschen en efter en och sedan i väg igen hem till min vän och hennes familj...eller i kväll var det bara hon själv hemma då mannen och sonen åkt i väg på hockey...kaffade och surrade lite.

På söndag ska det komma en tjej dit och gadda henne och jag är så jävla sugen jag också på någon fler...och fler kommer det bli men inte just nu. Kanske åker jag upp och hälsar på igen på söndag för att prata lite med den där tjejen och bolla lite ideér till en annan gång....hehe!!

Nu är klockan 23.30 och jag känner mig supertrött så jag ska nog försöka släcka lampan nu och sova...man blir trött av friskluft och stoj tror jag visst.

I morgon fyller hjärtat år...kanske blir till att göra en tårta då kanske.

Sedan är det tänkt att vi ska åka till hans stuga och sova över där med barnen i morgon också ska vi åka skoter på torsdag men jag är lite tveksam till detta med övernattning...dels för att jag vet hur kallt det kommer bli här hemma då jag inte är hemma och eldar (bara dessa timmar i dag och i kväll gjorde en innetemperatur på 17.6 grader) och sedan är det inte så kul att vara i en stuga med utedass vintertid då man har mens och blöder som en gris och måste springa på toa med jämna mellanrum och upp på natten...inte kul alls!!

Men det lär väl suras om jag föreslår att vi i stället åker upp tidigt på torsdag och blir där hela dagen i stället....jag har ju dessutom en del att fixa gällande bilen tills till helgen. Den ska städas och den ska tvättas innan han som ska köpa den kommer...vill ju den ska vara så fräsch som det bara går till dess.

Så vi får väl se...nu är det i alla fall natti natt !

Vid kvart i 8 bidde det morgon här i huset, en luuuugn sådan med lite soffmys och slötittande på barnkanalen efter det att vi ätit frukost.

Vid 11 tiden började jag packa i ordning det vi skulle ha med oss på dagens lilla utflykt.

Kokade 2 termosar med vatten, packade ner pulverkaffe, vattenoboypulver, kaffegrädde, korv, korvbröd, senap, ketchup, räksallad, en flaska med julmust, muffins & rån också en massa muggar och teskedar.

Klädde på oss varma kläder och packade in snowracer och tefat + pimpelspön...in i bilen och upp till fränsta för att skaffa maggot och därefter styrdes kosan mot ett ställe som heter lerbäckstjärn.

Där har jag och guldkornen tillbringat ett par timmar (nästan 4) tillsammans med 3 av mina kusiner och 3 stycken kusinbarn...vi har grillat korv, fikat, pimplat också har barnen åkt lite kälke och tefat.

Det har varit en helt perfekt eftermiddag....eller lite bättre hade dagen nog kunnat varit om solen hade kunnat visat sig för även fast det var bra temperatur ute så var det lite småkyligt efter en stund ute på isen, fick bli några vändor in till vindskyddet och elden för att få upp värmen i fingrarna.

Dagar som denna vill jag ha fler utav för detta har varit en bra dag...utan en massa tankar och funderingar som snurrat runt och tyngt ner en. Fast bara för att jag skriver det nu så lär det väl snurra i gång en massa skit nu inatt antar jag....för så är det ju....det går liksom inte ett dygn utan svacka och gråt...

Då vi kom hem så var vi alla 3 småpömsiga så det fick bli en lätt middag i dag...barnen fick bestämma lite så yngsta guldkornet ville äta plättar med jordgubbssylt och grädde och äldsta guldkornet och jag åt bruna bönor och fläsk.

Mätta och belåtna blev vi...

Nu sussar guldkornen i sina sängar och jag har precis varit in till dem och pussat på deras pannor och viskat "mamma älskar dig" i deras öron...något jag gjort varje natt jag kunnat sedan den dag de föddes...

Ska väl ta och stänga ner datorn och försöka sova jag också nu...känner mig trött så det känns som om jag kan komma att somna ganska snabbt bara jag släcker lampan...lite så där skönt trött liksom.

I morgon har vi inget speciellt inplanerat mer än att vi eventuellt ska åka och hälsa på ett par vänner i morgon eftermiddag/kväll...skulle behöva börja städa ur bilen så smått också och dammsuga den + köra klädseltvätt på den. Det kommer nämnligen en och ska köpa den nu till helgen och då vill jag ha den så fräsch som det går.

Blir ju ett liiiitet problem då han kommer och köper den...blir ju utan bil helt då och kan ju inte köpa någon annan heller föränn jag fått den bil jag har såld...

Har bett exxet hålla lite koll också i fall han hittar på någon bil som skulle kunna vara lämplig...jag kan ju ingenting om bilar men han kan iom att han jobbat med bilar och hållt på med bilar i stort sett hela sitt liv. Sedan kollar jag ju lite själv också men rådfrågar honom ändå kring de bilar jag hittar. Nu kommer ju min bil inte kunna gå på mer än 8000:- så jag hoppas kunna hitta en fräsch, bra och "billig i drift" bil för dom pengarna ändå...

Min fina "ÅDI" drar ju lite för mycket och är lite för dyr i det stora hela...önskar jag kunnat behållt den bil jag har men jag måste faktiskt börja tänka i pengar nu så jag måste ha en bil som dels drar mindre bensin och som kanske är billigare i både skatt och försäkring...får se vad det blir. Är ju lite dum också för jag har ju vissa krav dock...hmmm...men men, vi får se...något att flytta arselet i torde det väl kunna hittas.

Om jag bara kunde få igen allt det hjärtat är skyldig mig och som han lovat i snart 1 års tid att betala igen så hade jag kunnat lagt till mer än 8000:- på en annan bil men jag ser ju aldrig röken av det han är skyldig...men då han väl får pengar så han kan betala igen, ja då HOPPAS jag han ger igen som han lovat han ska göra...frågan är bara NÄR?!?!

Nä, nu säger jag god  natt här innan jag börjar fundera en massa tok kring allt som ÄR....god natt !!

Och här har det inte bloggats något sedan i torsdagskväll!?

Nåja, det påvisar ju att man har annat att göra än att sitta vid datorn (som en del ju tror)...  

I fredags hade vi besök utav bästa kusin med barn en stund mitt på dagen, alltid trevligt!
Hjärtat kom han också så han har ju varit här hos oss i helgen...men i dag blev det ännu en besvikelse...men skit samma!

Fredagskvällen blev fylld med lite wiiande och teve tittande...en "bara vara kväll" med andra ord.

Lördagen tillbringade vi ute ett par timmar, de hade pulkaåkning och korvgrillning i en grannby här där det åktes traktordäck, snowracer, tefat, pulkor, stjärtlappar och en massa annat. Vädret var underbart, uppsluppningen var väl inte så stor men vi fick fint väder och frisk luft...till middag gjorde vi lax på saltbädd, kokt potatis, hollandaisesås och grönsallad...något jag skulle kunna äta hur mycket som helst utav....nja, om jag nu inte bara hade denna lilla magsäck som jag har vill säga...är ju SÅ gott!!!

Lite wiiande blev det efter middagen och kvällen bestod utav melodifestivalens andra chansen med lite lördags gotta i form utav både nyttigt "gotta" så som morötter och sockerärtor + dip och lite onyttigare alternativ så som ostbågar, chips och plockgodis....kan ju säga att skålen med morötter och sockerärtor blev helt tom, det blev inte de andra.

I dag har det varit kalasdax...min kusins son som fyllde 6 år i torsdags hade sitt kalas i dag mellan 12-15.

Jag och yngsta guldkornet skulle åka dit till klockan 12...äldsta guldkornet ville inte följa med då utan hjärtat skulle komma med henne senare.

När jag och yngsta guldkornet var på väg så skedde det en olycka...eller vad man ska säga.

Vi kom åkandes i cirka 40 km i timmen efter vägen, anledningen till den låga hastigheten var den att vägen är fruktansvärt spårig just nu och det är djupa spår. Helt plötsligt studsar bara bilen till och far runt som en vante och åker ner i diket på andra sidan vägen, med fronten mot det håll vi kommit i från....den sladdade alltså runt helt om. Hade det kommit en mötande bil så hade det inte gått bra törs jag nog säga så jag är fruktansvärt glad att det inte kom någon...

Yngsta guldkornet nästan skrattade och tyckte det var "som en karusell"...skrothönan!

Min vän, hennes man och deras dotter kom åkande strax efter för de skulle också åka på 6 års kalaset så yngsta guldet fick åka med dom dit.

Hennes man stannade kvar med mig också hade jag ringt till mitt ex så han kom med bogserlina och hjälpte till att dra mig upp ur diket...är så tacksam för att han ställer upp med så mycket hjälp som han gör...skulle ju förstå om han hatade mig men det gör han inte, vet inte hur många gånger jag frågat om han hatar mig men alltid fått höra att det gör han inte...underbaraste...och jaaa, jag tycker om honom...väldigt väldigt mycket fortfarande...min första riktiga kärlek.

Nu gick det bra med både yngsta guldkornet, mig och bilen....så för första gången på LÄNGE hade jag TUR!!!

Eller VI hade tur kaanske man ska säga....

Kalas blev det i alla fall då bilen kommit upp ur diket.

Hjärtat kom med äldsta guldkornet efter ungefär 1 timme och jag hade väl i min enfald trott han skulle kommit in och sagt hej + grattat födelsedagsbarnet men jag blev fruktansvärt ledsen, och arg, då han bara släppte utav dottern och for!!??

Alltså det känns inte som om han vill vara en i vår familj och det finns så mycket som gör mig ledsen eftersom både jag och barnen ser honom som en i familjen...men snart står jag vid ändpunkten i detta kan jag säga. För efter att i nästan 1 år och 9 månaders tid behövt BE om att få känna sig sedd och älskad...han säger förvisso att han älskar mig (och barnen) men man vill ju faktiskt KÄNNA det också...sedan tycker han att vårt förhållande är nytt?!?! Är ett förhållande nytt efter 1 år och 9 månader? Och dessförinnan en 27 år lång vänskap?! Näe.....nytt är det inte!

Han vill gå sakta fram....men hur jävla sakta då? Ska det gå 2 år till innan han ska kunna se framåt?!

Ja jag vet inte, vet bara det att jag har ett LIV framför mig...ett liv som man själv styr och ställer om...vill han gå genom livet där ingenting händer...vill han fortsätta leva på som om han vore själv...ja då kommer han få göra det för jag lämnar snart detta....jag orkar liksom inte bara och ge och ge och ge utan att få något tillbaks!!!

Jag känner mig utnyttjad också...vet inte hur mycket pengar han är skyldig mig men det är ett par tusen (5 siffrigt totalt!) och inget har jag fått tillbaka...inte ett öre!

Det börjar stjäla allt för mycket energi utav mig allt detta så jag är rädd att detta förhållande snart är över...vilket jag påpekat för honom men inte ens när han vet att jag är på väg att lämna honom så verkar han inte vilja göra minsta ansträngning till att rädda förhållandet. Han vet ju vad jag bett om och vad vi pratat om ända sedan vi blev ett men ändå lever han på som om han fortfarande lever ensam...han vill ju för faan iinte släppa in mig i sitt liv!

Att PRATA är ju a och o i ett förhållande men han säger inte ett skit. Jag har sagt att han måste börja prata om sina tankar och sånt men ingenting verkar han ha att säga...jag känner mig utestängd!

Han säger att han älskar mig, han älskar barnen och vill att det ska vara vi....men det verkar bara vara en lögn och tomma ord för det känns faan inte så.

Antingen går vi vägen mot framtiden tillsammans och då krävs det att BÅDA går mot samma håll...annars kommer jag snart fortsätta min väg framåt själv, tillsammans med mina barn. Vill han nu vara en i vår familj hoppas jag han VISAR det för snart räcker inte enbart orden...jag mår inte bra utav allt detta!

Han är ju en så otroligt fin människa och jag tycker verkligen om honom men kanske jag måste börja tänka på mig själv snart...för det är väl ändå inte meningen att man ska behöva BE om att bli älskad eller känna sig ensam då man är två?

Ja jag vet inte...nu har jag suttit här och skrivit fastän jag sagt att jag inte ska...MEN han är VÄL medveten om att jag kommer att skriva så länge han inte pratar med mig...för får inte jag ur mig alla dessa tankar etc så kommer jag gå sönder helt...försökte mig till en diskussion i fredags men det slutade med att han blev tyst och gick och la sig...ja ni hör ju....

Många frågar sig hur jag kan hålla mig kvar vid honom då han beter sig så illa mot mig och behandlar mig så som han gör i bland...och anledningen är ju det att jag VILL det ska funka...men då man snart försökt allt....jaaa...det är väl då känslorna börjar sina....då det där sista är på väg att försvinna....

Jag bara ber och hoppas att han inser vad han håller på förlora för jag tror ändå på honom när han säger att han vill det ska vara vi...önskar bara han kan komma ur sin jäkla ungkarlsbubbla och fatta att  vi lever HÄR och NU!

ÄLSKAR DIG HJÄRTAT...men betyder det någonting undrar jag?
BARNEN ÄLSKAR DIG...men betyder de någonting för dig?

Måste bara skriva ett inlägg innan jag släcker lampan och lägger huvudet på kudden...

Nu råder det ro & frid i mammahjärtat...hör hur mina guldkorna snusar, småsnarkar & småfiser inne på sitt rum här intill mitt sovrum.

I takt med deras andetag känner jag hur trött jag blir...tröttare och tröttare....känner hur lugnet infinner sig.

Mina älsklingar....mina guldkorn....mitt ALLT !

och i dag säger jag ett stort GRATTIS till mitt kusinbarn som fyller 6 år i dag !!!

Självklart har han firats och det blir firande även på söndag då han kommer ha sitt 6års kalas...klart det ska firas ordentligt när barn fyller år !!

Nu har jag mina guldkorn hos mig igen så nu känns ett lugn i mammahjärtat, törs nästan lova att jag kommer att kunna sova i natt....för då de är hos mig så sover jag oftast rätt så bra.

Yngsta guldkornets förskola har stängt i morgon så då ska vi nog bara pysmysa på här hemma medans äldsta guldkornet är på skolan...när hon kommer hem efter halv 1 någon gång så får vi se vad vi tar oss för...

Man behöver inte ha något att göra jämt och ständigt, kan vara skönt att bara vara också.

Kanske vi köper hem något och bakar lite....ja vi får se...

Nästa vecka har barnen sportlov så då ska vi nog hitta på lite kuligheter i alla fall...på måndag (om det är ok väder) ska jag och kusin + barn och kanske några fler (?) åka upp till en tjärn en bit härifrån. Vi packar med oss pimpelspön, pulkor, kaffe, choklad och massa gofika...sedan hoppas vi på att få en fin dag ute i solen, kan bli riktigt mysigt. Sedan tänkte jag mig nog att vi ska på badhuset en dag också och bada lite...

Barnen vill åka skoter också så jag hoppas nu bara att "hjärtat" vill tillbringa lite tid med oss då...men det vet man ju aldrig, det är ju en vecka och han brukar ju bara vara med oss på helgerna...hmmm....

Nej det ska nog bli ett bra lov för barnen...det ska jag i alla fall se till. Finns inte just några pengar men saker behöver ju inte alltid kosta...

Nu har jag lagt ut min bil till försäljning också, vill egentligen inte sälja min "Ådi" men jag måste försöka hitta en mindre och billigare bil...men det tar emot lite att behöva sälja honom...gillar ju min "Ådi" :-(

Jävla skit detta....

Nä, nu ska jag mysa ner mig i soffan tillsammans med det dyrbaraste i världen = mina barn !

Skottdagen är ju den dag som det sas att kvinnor kunde fria till sina män "förr"...så har jag friat i dag?

Nä, det har jag inte...hade det förhållande jag har i dag varit som ett riktigt sådant så kanske jag hade gjort det MEN då det gått över 1.5 år och han inte velat lämna sitt "ungkarlsleverne" ett dugg så har jag i stället allvarligt börjat tvivla på om detta är något hållbart...

Vi ses ju för fasen bara på helgerna, veckorna sitter han hemma i sin inrökta jävla lägenhet och röker, spelar spel på datorn eller glor på teven...älskar man en människa och med tanke på att det varit vi sedan juli 2010 så kan man väl tycka att något hade kunnat hända?

Jag har sedan första början bett om viss förändring och det har lovats förändring....men har något skett?

NÄÄ !!

Jag vill ha ett RIKTIGT förhållande...jag vill inte bara vara någon man träffar på helgerna.

Nu kräver jag ju inte att vi ska bli sambos men lite mer tid skulle inte skada...jag menar till och med barnen ser det som så att det bara är dom och jag. Att vi är bara vi 3 fastän vi ju är 4...

Jag känner mig ensam i en tvåsamhet och då är det något som är allvarligt fel.

Jag vill framåt i livet medan han vill ta en dag i taget...jag vill se framåt eftersom det är dit vi är på väg.

han är nöjd som det är....men det är inte jag!

Det är nära på att jag kommer att lämna detta....jag är faan värd att både få kärlek och bli älskad...som det är nu känner jag mig varken eller :-(

Prioriterar man att sitta hemma innanför sina 4 väggar och blåröka, spela en massa jävla spel på facebook och glo på teven samt i bland supa sig full tillsammans med sina så kallade vänner....prioriterar man sånt framför den man säger sig älska och sina bonusbarn...jaaa...är man mogen då?

Ja jag vet inte, jag ÖNSKAR dock det kunde vara och kännas bra men efter att ha suttit nu i kväll och funderat fram och tillbaka och vridit och vänt på saker och ting så vet jag allvarligt inte om det är värt att fortsätta kämpa för förändring....det stjäl så mycket energi utav mig varje gång han tex sviker sånt han lovat...det tar energi varje gång jag får upprepa vad jag önskar och påminna honom att han lovat förändring. Det stjäl sådan energi...och den energin har jag inte....för det finns så mycket annat som stjäl energi från mig...som tex allt det som ligger och gnager inombords, min berabetning utav det som varit och det som är...jag går sönder snart, så känns det...

Men jag tycker ju om honom....jaa, jag vet ärligt inte vad jag ska göra....om jag bara kunde få se minsta lilla vilja till förändring....då kanske jag i alla fall skulle våga tro...

jag det blev det nu i natt som var...som det allt som oftast också blir då jag är ensam.

Kollade på klockan var och varannan timme så gott som hela natten...blev dock nästan 2 timmar sammanhängande sömn på morgonsidan mellan halv 5 och halv 7.

Klev då upp och stökade på lite...bar in ved och lastade ved ute i vedboden, tog reda på lite tvätt samt körde i gång en maskin tvätt.

Vid 9 tiden började jag känna att en migränliknande huvudvärk började smyga sig på så då tog jag en pronaxen och gick och la mig en stund....sov i ungefär 1 timme.

Duschade och begav mig sedan hem till bästa kusin ett par timmar och kaffade, surrade också provade jag på att nåltova lite...det var rätt kul faktiskt!!

Efter att jag varit där åkte jag till fränsta för att tanka bilen också var jag in på erikshjälpen en sväng och kollade men i vanlig ordning så fanns inget utav intresse, hade velat hittat några gardiner till köket men det är ju som det är då man har flera fönster i köket och vill ha lika i samtliga och det är VÄLDIGT sällan det finns 4 likadana längder eller 2 likadana kappor som dessutom passar till mina fönsters storlek....så jag antar det blir till att köpa nytt...

När jag som bäst stod inne på erikshjälpen kände jag hur hjärtat började skena i väg, jag blev alldeles yr och en känsla utav panik sköljde över mig så det var bara till att ta sig ut fortast möjligt...då jag kom ut till bilen så släppte allting och fick en panikångestattack fullt ut med gråt, svårt att andas, stickningar i fingrar och läppar, en känsla utav att vilja vråla allt vad jag kunde också ett skenande hjärta...sånt är faan inte kul!

I kväll har vår gospelkör övning men jag har bestämt mig för att stanna hemma och hoppa över denna övning eftersom jag dels känner mig väldigt "upp och ner" + att jag känner att jag ligger på gränsen att kunna tippa över i ännu en panikångestattack...och att då vara bland folk är ingen höjdare...speciellt då jag alltid gråter och i bland även riktigt vrålar ut allting...så jag stannar hemma och "tar hand om mig själv" i kväll...

Ska ta ett fotbad och fila + smörja fötterna har jag bestämt mig för...kanske kan det få mig på andra tankar och få mig att slappna av lite...Jag är faktiskt jäkligt dålig på att ta hand om mig själv och tänka på mig själv annars...så det kanske är dags att börja med det så smått nu.

För jag är ju faktiskt viktig och värdefull...

så jag tänkte jag kunde flika in ett inlägg kring denna och berätta hur det gått hittills...

Den dag som jag gick till min vårdcentral och bad att få en remiss till att genomgå en gastric by pass operation visade vågen 169 kilo, detta är det jag vägt som allra allra mest dessutom.

Hade inte jag tagit detta steg att be om operation så hade jag nog gått under på grund utav min tyngd tror jag.

Kvällen innan jag gick till min vårdcentral dammsög jag hemma och det slutade med att jag kröp på alla fyra då jag dammsög det sista rummet på grund utav att mina fötter gjorde så ont...det var den kvällen som jag bestämde mig för att söka hjälp med mina viktproblem en gång för alla....eller egentligen var det väl ett par kvällar tidgare då jag tröstätit tills jag nästan spydde som tanken på att göra en magsäcksoperation föddes men det var den kvällen som jag bestämde mig...

En gastric by pass operation är ju inte lösningen till ens viktproblem utan det är en hjälp till självhjälp skulle jag vilja kalla det eftersom det krävs att man själv får arbeta med det livet ut...det krävs att man ändrar det matbeteende man haft eftersom man faktiskt kan äta upp sig till samma storlek igen och då är ju operationen helt bortkastad.

Det krävs livslångt arbete för den som genomgår denna operation om man vill ha ett livslångt resultat.

Man behöver ta tillskott i form utav vitaminer och mineraler livet ut och operationen kan medföra komplikationer precis som alla operationer kan. Och man måste livet ut tänka på vad man äter och hur man äter....så operationen är alltså inte lösningen för ens viktproblematik, det är bara en hjälp till självhjälp.

Operationen har gjort att jag hittills har tappat 97 kilo och livet har blivit ett helt annat nu än då jag var stor. Jag har mer ork, jag orkar i dag leka med mina barn, tidgare såg jag ALLA aktiviteter som jobbiga. Nu åker jag med glädje pulka med mina barn, jag går med glädje till badhus och till badstränder med mina barn...jag orkar utföra hushållssysslor utan att krypa på alla fyra på grund utav värkande fötter...jag kan gå på promenad med lättare steg och för att jag vill. Tidigare ville jag inte...tidigare var minsta lilla jättejobbigt.

Jag har gått från storlek 58/60 till storlek 40/42...från storlek XXXXXL till M ( i vissa fall funkar tom S)

Livet har blivit lättare på så många sätt MEN jag önskar att jag hade vågat ta steget mot en magsäcksoperation tidigare...det kanske hade kunnat besparat mig en hel del smärta och det hade kunnat gett mina barn en aktiv mamma mycket tidigare.

Jag valde att genomgå denna operation fastän jag var deprimerad och mådde dåligt pga separationen från mitt livs kärlek och mina barns far och den påverkade mig rätt negativt just då för eftersom kilona försvann från min kropp, desto mer tappade jag bort mig själv...jag försvann någonstans däri min depression, på mer än ett sätt...kanske skulle jag skjutit på operationen tills jag kommit på fötter med saker och ting? Kanske hade jag inte behövt bli så sjuk som jag blev.....men jag är ändock glad att jag tog steget och gjorde denna operation.

Jag har tappat 97 kilo...i från att ha vägt 169 kilo för 2½ år sedan så väger jag i dag 72 kilo.

Viktnedgången har ju medfört att tyngdlagen gjort sitt på vissa ställen på min kropp...det är inget som stör mig direkt men visst, hade jag möjlighet så kanske jag skulle fixa vissa delar MEN jag får väl lära mig acceptera mina "vingar" och annat...hellre det än att bli så som jag var.

Ska väl försöka träna upp min kropp så sakteliga, i och med att jag tappat vikt så mycket och så snabbt så har ju även musklerna i kroppen förtvinat. Att gå och köra styrketräning pang bom är helt uteslutet, det fick jag tillsagt utav sjukgymnast. Det som krävs nu är att jag börjar bygga upp mina kropp och mina muskler från grunden...en sjukgymnast presenterade något som kallas för "funktionell grundträning" för mig och det är väl där jag skall börja....har bara inte kommit mig för ännu på grund utav diverse anledningar.

Tja, det är väl vad som kan sägas om min magsäcksoperation....kom gärna med fler frågor och undringar :-)

Fotot ovan är ansiktsbilder på mig, det skiljer ganska exakt 97 kilo mellan bild 1 och bild 3...cirka 45-47 kilo mellan bild 2 och 4.

Bild 1...72 kilo.

Bild 2...75 kilo.

Bild 3...169 kilo.

Bild 4...ca 122 kilo.