I natt har det hostats, snorats och hostats om vartannat så i dag känns det som om halsen och bröstkorgen är alldeles sönderhostad...ont i kroppen och känner mig si så där. Har dock ingen feber (än) i dag tack och lov...

Har precis suttit och druckit en kopp kaffe med min mamma som kikade in en snabb sväng då hon varit på affären nyss...hon hade varit till sin storasyster i går och hade med sig en hälsning därifrån, det slog mig att det var länge sedan jag var och hälsade på  min moster nu och att det nog kanske är dags att göra det. Kanske det kan bli en sväng på torsdag om jag känner mig pigg, hon fyller nämnligen 88 år då...men är jag fortfarande hostig så åker jag nog inte dit för jag vill inte riskera att jag smittar henne med nån elak förkylning.

Sitter och ägnar livet en tanke just nu, alltså en  människas liv kan förändras drastiskt på bara en liten liten stund...tänker tex på min vän som förlorade allt hon ägde i husbranden natten mellan lördag och söndag och kan inte låta  bli att tänka på vad som kunnat ha hänt om jag och hjärtat hade väntat några minuter med att ringa henne för hämtning. USCH OCH FY!!!

Eld är något jag verkligen har respekt för och just att det ska börja brinna är ju en av mina större fasor vad gäller mitt hus...har bara en brandvarnare uppsatt men ska nog se till att sätta upp fler. Fasar lite extra att det ska börja brinna nu vintertid eftersom jag under denna tid av året har innanfönster fastsatta i de flesta av mina fönster så dessa går inte att öppna och sen måste jag nog försöka införskaffa någon form utav brandstege som ska finnas på övervåningen...kom också på att jag nog inte ens har en hemförsäkring så det ska jag faktiskt sätta mig ner och kolla över redan nu i dag.

Jag har ju en brännskada på min högra hand som jag fick i slutet av februari 2010 och som jag tydligen/troligtvis åsamkade mig själv utan vetskapen om att jag gjorde det...så eld har jag respekt för.

I dag saknar jag min älskling, känner mig både kramsjuk och  kelsjuk och hade han varit nära så hade jag nog bara velat legat uppkrupen i hans famn hela dagen i dag känns det som. Funderade ett tag på att åka till honom och vara där 2 nätter eftersom han är hemma från jobb då han känner sig halvhängig han med men jag vet inte om det är någon god idé...kanske vi  behöver krya på oss på varsitt håll de här dagarna? Han kommer ju ändå till mig antingen på torsdagkväll eller så på fredag eftermiddag. Fast då man saknar någon vill man ju vara denne nära men jag får nog kanske stålsätta mig själv och bara ha honom nära mig i tanken...älskade Hans-Erik <3