Idag kom så dagen jag bävat för...dagen då vi höll begravning för min lilla pappa...dagen då allt liksom blev så definitivt...dagen då jag trodde mitt hjärta skulle brista...dagen då jag trodde jag skulle gå sönder.

Men jag sa inte farväl, jag sa "vi ses snart igen pappa"....

Bagravningscermonin blev precis så fin och lugn som mamma och jag hade önskat att den skulle bli...kvar är nu bara att vänta på att få veta att pappas aska kommit till minneslunden där i hans hemkyrka.

DU FATTAS MIG PAPPA!!!!!!!!!