Under de år som gått sedan jag gjorde min gastric by pass operation (nov 2009) så har jag haft turen att inte ha råkat ut för vad de kallar dumping mer än ett par gånger men så i kväll åkte jag dit.

Dumping är då man reagerar på något man ätit antingen pga att man ätit för fort, för sött, för fett, inte tuggat maten tillräckligt och liknande...alla dumpingar kan se olika ut och det är inte alla som opar sig som åker på detta.

En del börjar kallsvattas, få hjärtklappning, ont i magen, mår illa, får huvudvärk, blir trötta etc etc....

Jag har tidigare "bara" dumpat genom att få hjärtklappning men nu i kväll fick jag hjärtklappninig, ont i magen, började kallsvettas, fick huvudvärk och mådde jätteilla...trodde allvarligt att hjärtat skulle hoppa ur kroppen med tanke på hur hårt och fort det slog.

Efter ca 45 minuter så gav det dock med sig och tur var väl det för detta var iingen vidare trevlig upplevelse...speciellt inte då jag var ensam hemma och det inte fanns någon här i fall något hade hänt, det händer att en del kan svimma på grund av detta...uscha!

1 timme och 43 minuter efter avtalad telefontid så ringde läkaren upp.

Blev sjukskriven fullt 1 vecka till och därefter ville han sjukskriva mig på halvtid i ytterligare 1 månad...men iom att jag jobbar så som jag gör så ska jag försöka köra enligt mitt schema i alla fall på 75%.
Hatar ju att vara hemma öht eftersom jag vill jobba och visa mitt bästa jag eftersom jag hoppas få förlängt ytterligare när mitt vikariat går ut den sista januari.

Kommande vecka ska jag iaf försöka få tag i sjukgymnasten och påbörja ngt med honom, fick veta att han utför akupunktur också utöver sjukgymnastik så jag tänkte höra om det kanske fanns möjlighet att få det också.

Om dryga timmen kommer hjärtat hem och vi ska väl äta lite och sen lär han åka iväg till spelningen...vad jag ska hitta på vette tusan men just nu känns det som om ett hett bad skulle vara behövligt. Kankse tillsammans med ett glas rött, om det finns något hemma. Sen får det väl bli teve för resten av kvällen...tills dess han kommer hem igen och vi kan gå och lägga oss tillsammans. Ogillar att gå och lägga mig själv då jag allt som oftast ändå inte kan somna när jag är själv...men visst, skulle jag somna så somnar jag ju oavsett.

Och 21 dagar kvar till julafton...en julafton utan barnen detta år men med hjärtat, hjärtats barn och hans familj så som mamma, syskon med familjer.
Den största nackdelen då man som föräldrar går skilda vägar är just detta med julen...att få fira jul varannat år med sina barn är inte roligt :(

Hjärtat i sin tur har haft turen att ha barnen hos sig varje jul sedan han och barnens mor gick skilda vägar...vissa jular har de alla ändå firat julen tillsammans (med respektive!) eller så har julafton delats upp så deras barn varit hos en på förmiddagen och hos den andre på kvällen...och på så vis har julen alltid varit jul för samtliga.

För oss (mig och barnens pappa) har det blivit att vi haft barnen varannan jul...nu då barnen inte är hos mig (oss) på jul så firar vi jul på nyår istället med paketöppning och annat.

I år kanske det blir så att vi har paketöppning och julfirande kvällen innan nyårsafton eftersom vi troligast får besök över nyår då det dyker upp 2 vuxna med sina 2 barn här...en barndomsvän till hjärtat, hans fru och hans barn.
Inget är bestämt och sagt ännu men eventuellt så ville de komma hit...och då får vi ändra lite på vårt och barnens "julfirande"...undrar bara vad barnen kommer tycka om det?

Det visar sig väl...

I dag har jag varit hemma från jobbet i 1 veckas tid.
Har haft (har) problem med nacken och axeln + armen på vänster sida, bortdomnade fingrar och en tyngdkänsla.
Var till hälsocentralen i tisdags och läkaren där trodde det rörde sig om ngn nerv som kommit i kläm i håligheten mellan nyckelben och axel. Prover togs och jag kommer bli kallad till röntgen och ska väl få komma till en sjukgymnast. Han såg inga problem i att jag kunde jobba men det är väldigt svårt att arbeta med bara en fungerande arm så jag har bokat in telefonsamtal med läkaren i dag för att be att få några dagars sjukskrivning till.
Domningarna i vänsterhanden har gjort att jag tappar saker, i förrgår gick 2 kaffe/te muggar i kras tex då de bara gled ur näven på mig.

Jobbar ju inom vården och det förekommer ju lyft och förflyttningar hela tiden hos en del utav de boende och som det är just nu så är det svårt att kunna vara till hjälp vid dessa eftersom vänstersidan inte vill fungera som den ska + att det gör ont i nacken och bröstryggen i vissa lägen då jag rör armen...

Återstår att vänta tills läkaren ringer och får höra vad han säger...han kan ju inte direkt neka mig sjukskrivning eftersom jag känner att jag inte funkar på jobbet?!
Han skulle ringt för en kvart sedan men antar det kommit in fall som gjort att han fått skjuta på sina telefontider.

I helgen kommer jag bli ensam då hjärtat tagit på sig spelningar både i kväll och i morgon kväll...något jag inte är så överförtjust i men som jag tydligen inte kan säga någonting om för säger jag något så blir det bara så fel allting.
Kan bara säga, och det har jag sagt till honom också, att jag önskar att jag ALDRIG hade först samman hans väg med min vän M...vet ju att det kommer bli fler och fler spelningar framöver, inte bara med M utan även med bandet och hur blir det då?

Hans spelande innebär ju att barnen inte kan komma de helger jag jobbar och han spelar...och det gör mig mkt ledsen eftersom han sa (innan jag flyttade) att det skulle fungera som så att barnen skulle kunna komma hit alla helger...sen jag flyttade är det xantal helger han spelat då jag jobbat...så de sagda orden var tydligen bara blaj :(

Men men....återstår att se hur det blir med allt och om det är något som blir hållbart i längden eller inte.

Nu en kopp te och invänta samtal från läkaren...har jag inte hört ngt när det gått 2 timmar så lär jag nog få ringa upp HC igen antar jag. Ledsamt då man ska behöva ringa fastän man lovat bli uppringd....