Har precis satt mig ner i soffan och slagit på teven, sveriges mästerkock är vad som visas just nu och efter det är det visst en Maria Wärn...säkerligen ett avsnitt som jag sett förut men det duger nog att vila ögonen på till dess det är dags att krypa ner under täcket.

Var i väg en liten sväng här på eftermiddagen och lämnade in en kamerakabel till äldsta tösen hos hennes pappa och sen var jag hem till en kompis och surrade av en stund och drack en kopp kaffe. Hann bara komma hem så dök det in en kompis hit så det var bara till och slå på en perk med kaffe och plocka fram skorp påsen också blev det kaffande och surrande ända tills bara för en stund sedan...fick även äran att höra en nygjord låt och som de flesta av hans tidigare låtar så berörde den...speciellt då man känner till bakgrunden till dess text...en del av hans historia kan man säga och jag gissar att det kändes då texten kom till.

I morgon ska jag på arbetsförmedlingen på möte igen och undra vad som kommer sägas då. Sist la jag ju fram lite önskemål om ev platser att arbetsträna på och sen har jag haft lite endra funderingar kring vad som nu kommer att gälla och hända...känner på mig att det inte lär ha gått att ha fått fram en ev arbetsträningsplats inom vården i denna kommun eftersom detta är den kommun som svek mig och sa upp mig pga att jag varit sjuk...men jag kan ju hoppas på att det kanske gått att få fram någon i grannkommunen eftersom jag vet att det finns behov utav vikarier och det kanske kan öppna upp dörrar för mig.

Men någon sån tur lär jag väl inte ha utan det blir väl det värsta, nämnligen att gå och drälla på erikshjälpen bland en massa andra som varit långtidssjukskrivna eller arbetslösa....och det vill jag INTE!!! Skurar hellre toaletter med tandborste någonstans...nästan :(

Huffs, höffs, burr, hutter och fryyyyyyyyyys!!!

Sitter vid köksbordet med en kopp varmt te, tjock tofflorna på fötterna, go kofta på mig och en fleecefilt virad runt underkroppen och jag fryser....fryser något så gröndjävulskt inombords så jag vet inte vad jag ska ta mig till för att få upp värmen i kroppen och känna mig varm.

Det gör ont i fingerlederna och det känns som om hela skelettet har tjälat ihop...detta är verkligen baksidan av min magsäcksoperation! Förr frös jag nästan aldrig men nu fryser jag fastän det är varmt till och med :(

Funderar allvarligt på att knö ner mig i sängen under täcket en stund och se om jag kan lyckas få upp någon värme i den här tjäsfrusna kroppen...kan ju iofs bero lite på att jag bara hade drygt 16 grader inne till morgon då jag vaknade men det borde gett med sig tycker jag eftersom jag fått upp värmen inne och jag har både tofflor, kofta och filt på mig men nejdå...jag fryser, som en tok!!!

I dag har varit en väldigt seg dag som tillbringats till största delen i sängen i famnen på den vackraste...

I går var vi nämnligen på rock´n roll afton på byns lokala restaurang, en rätt trevlig tillställning må jag säga men det blev lite väl mkt flytande som imundigades...

Hjärtat kom till mig vid halv 4 tiden och då började vi med maten som skulle bli gäddfärsbiffar med kokt potatis, gräddsky och rårivna morötter. Vid kvart över 5 kom min kuisn Lise-Lotte hit till oss och då satte vi oss och åt den utsökta middagen och jag blir faan rent lyrisk då jag äter hjärtats gäddfärsbiffar! Första gången blev ag till och med alldeles tårögd och lycksalig.....så den som säger att gädda är äckligt borde prova på att göra gäddfärsbiffar!

Efter middagen blev vi pömsiga men började skåla så smått och slog igång lite musik.

Hjärtat kollade lite halvt som halt på hockeyn mellan Sverige & Finland och TYVÄRR blev det ju som så att finnjävlarna  vann på övertid...lite synd för det hade suttit fint med ett guld för Sveriges del.

Vid halv 10 kom "lillsyrrans" man hit och efter några snabba smultronshottar så begav vi oss av över till byns restaurang och där fortsatte vi kvällen i vänner sällskap och imundigade 50-60 tals musik från 3 grabbar från Bollnäs som kallades sig "The midnight shift"...helt okej musik och jag fullkomligt älskade att de hade ståbas som de spelade på.

Blev väl några öl, några shottar och smuttande på whiskey...klockan 01 slutade grabbarna spela och vi begav oss hemåt strax därefter.

I dag har som sagt varit en slö och seg dag...hjärtat och jag klev upp vid 11 tiden och tog oss varsin smörgås men sedan så återvände vi till sängen, kröp ner under täcket och somnade en stund i varandras famnar, vaknade till och myste lite tillsammans när plötsligt en gemensam bekant klev innanför dörren. Man kan väl säga att han tog oss på sängkanten :P

Strax före 17 så styrde hjärtat kosan hem till sig och i samma sekund som han åkte från min gård så kom saknaden över mig...alltså jag är hopplöst förälskad i den mannen och det finns ingen tvekan hos mig att han är den jag vill åldras med. Han har gjort mig hel och har fått mig att skratta och le igen...jag älskar dig Hans-Erik!!!

Kommer nog åka ner till honom på onsdag eftermiddag och vara hos honom tills på fredag då de älskade guldkornen är tänkt ska komma till mig...kanske vi åker till hjärtat över helgen eller så kanske han kommer hit till oss.

Det är ett pusslande och farande men det är värt var enda mil med bilen...det skiljer bara drygt 6½ mil mellan oss (tar ca 1 timme och åka) men ibland är dessa mil alldeles för många men som det är just nu så får vi lösa våra stunder tillsammans så gott det går...i framtiden hoppas jag ju att vi kommer ha ett gemensamt hem och fram till dess så får vi ha våra 2 hem och pendla mellan...det finns ju mkt att ta hänsyn till och problem att lösa, men någon gång har vi nog något gemensamt <3

Ja nu har dagarna som gått sedan sist jag skrev (21/12) bara sprungit i väg och det har hunnit vara både jul och nyår...vi har lämnat det gamla 2013 bakom oss och har nu 2014 framför oss.

Julen och nyåret har varit helt underbart.

Jag och barnen åkte ju till H-E på söndagen före julafton och firade jul med honom, hans barn, hans mamma, hans syskon och deras familjer...tror vi var ungefär 20 personer och vi åt gott, drack gott och klappar öppnades och det har bjudits på skratt, närhet, värme och underbar gemenskap.

På annandagjul (torsdagen) åkte vi alla hem hit till Gim och var här hos mig fram till på lördag eftermiddag då vi åter styrde kosan till paradiset för att sedan tidigt på söndagmorgon packa in oss i bilen och styra mot Rosersberg där vi lämnde av mina barn hos sin farmor och farfar för att fira nyårsjul med dom och sin resterande del av familjen på deras pappas sida.

Hjärtat och jag "tågade" oss ner till Falköping för att där fira nyåret hos ett par goda vänner.

Nyåret firades dels med värdparet (Peter & Susanne), Susannes syster och ytterligare ett par.
Vi åt gott, drack gott, skålade in tolvslaget i champagne och hade det riktigt trevligt...fram tills jag upptäckte hur hjärtat, som satt bredvid mig i soffan, började smeka en annan tjej längs hennes ben och skrev...där tog allt roligt slut för min del och jag blev rent ut sagt vansinnig!

Men det är väl så det är...går spriten in så går vettet ut?

Skrek och svor och förbannade och berättade hur det kändes men då var han snabb att påminna mig om en viss händelse och sen sa han orden "du får vänja dig"....de orden ekar till och från fortfarande i min skalle fastän vi nu efteråt har rett ut allt kring nyårsaftonen.

Vad är det jag ska vänja mig med? Vad menar han....
Är han en sån som ska tafsa på andra så fort han dricker lite för mycket?...och tro att det är okej?!

Tvivlar inte över att han älskar mig och jag tvivlar inte heller om att han verkligen menar allvar han och mig emellan. Fick en mkt vacker kärleksförklaring kvällen efter och när en man gråter och verkligen visar sina känslor när han berättar vad han känner och tycker så måste man ju bara tro att han är ärlig...

Älskar honom så enormt mycket och kanske reagerade jag lite för mycket men bättre att reagera och markera när saker händer istället för att tiga och hålla tyst...dock är ju min hjärna så jäkla dum så nu snurrar det ju runt tankar kring när något liknande ska hända igen och vad som kanske händer då han är ute och spelar och dricker.

Jag VET att han inte skulle såra mig, jag VET att han älskar mig och jag VET att vi  båda är rädda om varandra och vill gå framtiden till mötes men.....jaja.....ska göra allt för att få bort dessa tankar!

Åkte iaf hem från Falköping i torsdags och hämtade upp mina barn i Rosersberg där de haft ett fint nyår...styrde kosan mot paradiset och kom "hem" dit strax efter 1 på natten och då var det bara till att krypa ner och sova.

I går åkte jag och barnen hem i från paradiset och i dag åkte de till sin pappa.

Måste ju berätta en sak som skedde på nyårsafton också...barnens pappas sambo friade till honom genom att be han förlova sig med henne så få se nu då om han ska gå och bli en gift man så småningom, bär ju  med mig i minnet att han sagt att något sådant aldrig skulle komma att ske...men vem vet?
Är iaf glada för deras skull och det som de har....så ett brölopp skulle vara kul, tror ju dock inte man kommer stå som bjuden gäst den dagen men man vet ju aldrig.

Undrar om en annan kommer få bära ring någon gång....jao, drömmen finns ju...men jag kommer isf inte vara den som friar för jag är på tok för rädd för att få ett nej :P

Nu är huset tyst och tomt som sagt men i morgon blir det lite livat för då kommer dels hjärtat hit och sen kommer min kusin hit + ev några till och sen så ska vi fram på byns restaurang på en "rock roll night/pubafton"...och det ska bli kul!

Sist jag skrev så skulle jag ju i väg med Pugh på besiktning och jag visste ju om ett fel som jag skulle få anmärkning på (handbromsen) och trodde ju det skulle bli flera och i samråd med mina barns pappa (som är den som skrivar med min bil) så skulle vi vänta med att åtgärda handbromsen tills jag hade besiktat så han kunde fixa allt på en och samma gång....men döm om min förvåning då jag bara fick anmärkning på just handbromsen!?
Så nu önskar jag ju att jag hade fixat den innan besiktningen och på så vi kunnat sparat de pengar som nu en ombesiktning kommer kosta mig :P men men, samtidigt var det skönt att det inte blev fler anmärkningar.

Efter det att jag besiktat bilen var jag och hälsade på en kompis och drack lite kaffe och surrade, sedan hem och åt lite och packade väskan för att åka till älskade hjärtat och där hos honom var jag tills i går då jag kom hem hit igen.

I morse kom de älskade guldkornen till mig och i morgon åker vi till hjärtat för att fira julen där med honom och hans barn, mor och syskon med familjer...och det är något som jag ser fram emot att göra.

Omgiven av de människor jag älskar....min familj <3

Barnen ligger nu i sina sängar på övervåningen, yngsta tösen somnade för en stund sedan och jag har precis varit upp och sagt god natt till äldsta tösen...otroligt hur stark kärleken man känner till sina barn är. Var gång jag pussar dem på deras pannor och säger att jag älskar dem så översköljs jag utav villkorslös kärlek till dessa underbara liv som jag och deras far skapat.

Det må ha varit som det var mellan honom och mig, det blev ju väldigt fel och turbulent en lång tid efter vår separation, men jag älskar honom för den tid vi hade tillsammans och för dessa två underbara.
Han kommer alltid vara en del i  mitt liv och jag tycker väldigt mkt om honom som mina barns pappa...har försonats med allt sedan en tid tillbaka och det känns gott i hjärtat att han är lycklig och har en så fin familj tillsammans med den som han lever med i dag. De båda kommer vara en del i mitt liv...och så vill jag det ska vara...synd att jag inte kunde komma till den punkten tidigare för då har så mkt ont kunnat besparat oss alla....men inget går att förändra kring det som varit, bara det som är här och nu...och den tid som vi har framför oss.

Kommer nog inte vara uppe så länge jag heller i kväll...ska väl surfa runt här en liten stund men sedan tror jag att jag kryper ner under täcket så att det snart blir i morgon och vi åker mot paradiset och <3

Bänkade mig framför teven i går kväll för att se sista delen utav "morden i sandhamn" men hann bara se drygt 5 minuter av det innan strömmen försvann...mobilen var nästan utan ström så den fick jag gå och lägga på laddning ute i bilen

.

Regnade på rätt bra då jag skulle gå ut med den och hela gårdsplanen var som en isgata och vad tror ni jag lyckas med då? Jo, lyckades med det fenomenala konststycket att slå en trippel saltormotal med pik rätt ner på isen med arselet först...och det gjorde ONT!

Satt ute i bilen och laddade telefonen under nästan en timmes tid och regnet stod som spön i backen hela tiden. Då telefonen var nästan helt laddad så gick jag in för att lägga mig och vet ni vad jag lyskades med då? Jo, satte mig väl på arselet en gång till...samma sida som då jag gick ut dessutom!

Så i dag är det öm rumpa här :/ och jag går som om jag har skitit på mig...haha!

Kröp ner under täcket vid halv tolv och lyckades somna ganska snabbt men vaknade klockan 2 av att det blåste och tog i som bara den och sen var det kört att somna om...blåsten höll i sig till klockan var nästan 5 och då först lyckades jag somna om igen.

Strömmen fick vi tillbaka under natten, jag hade faktiskt trott att vi skulle fått vara utan den hela natten och en bit utav denna dag också men tydligen fick de till problemet redan efter 4 timmar...

Resultatet utav nattens sömnstörning blev migrän och jag kan säga att detta är helt fel dag att få migrän på för klockan 13 ska jag vara i Ånge och besikta bilen...hoppas nu på at migränen ger med sig för att köra bil då det blixtrar och far framför ögonen på en samtidigt som huvudet spränger är banne mig inte roligt!

Sedan ska jag ju styra kosan ner till hjärtat också i eftermiddag/kväll...och efter nattens ihärdiga regnande så tror jag faktiskt att jag tar den längre vägen (som är asfalterad) ner till honom i stället för att åka över skogen där det är grusväg för längs efter den lär det kunna vara halt som sjutton...om inte annat så lär det vara väldigt lerigt.

Stöka undan lite här nu då innan det är dags att bege sig till Ånge med Pugh...önskar bara migränen kunde ge med sig tills det är dags att åka :/

så var det söndagkväll och barnen har nu åkt till sin pappa och ska vara där några dagar tillsammans med sin stora härliga familj. På lördag kommer dom dock tillbaka till mig och på söndag åker vi sedan till paradiset för att fira jul med hjärtat och hans familj (barn, mamma, syskon med familjer) och i år ser jag fram emot julen faktiskt...dels för att jag har barnen hos mig denna jul och sedan att jag får vara tillsammans med den som jag älskar.

De dagar som är nu innan barnen kommer till mig lär bli lite jäktiga eftersom det finns en hel del att göra innan vi åker på söndag...men det ska nog gå bra och saker och ting får bli som de blir. På tisdag ska jag i väg och besikta bilen också och det kan ju bli mindre roligt befarar jag....

Har ju funnit mig ganska så  bra i detta med att barnen har 2 boenden och att jag är varannanveckasmamma men jag måste erkänna att det fortfarande blir så där tyst och tomt här i huset då de åkt till sin pappa...så även nu i kväll.
Blir nog en tidig kväll för min del känns det som...ska surfa runt lite en stund nu och kolla lite på teven men sedan blir det nog till att krypa in under täcket och försöka komma sig till ro och sluta de blå.

Saknar hjärtat men han är ändå alltid hos och med mig i mitt hjärta och i mina tankar....älskar <3

Och han kom med en kraft som var värre än stormen Dagmar som kom natten mellan juldagen och annandagen för 2 år sedan...på mätstationen här i byn uppmättes en vindstyrka som liknades med orkanstyrka.

Vid 18 tiden på torsdagkvällen var jag ut och plockade undan barnens pulkor, tefat, stjärtlappar och kälkar som en förberedelse i fall det skulle bli den storm som de varnade för. När jag var ute så började det blåsa litegrann och då förstod jag vad som skulle komma...och mycket riktigt, det började ta i allt mer och mer och klockan 20 försvann strömmen och då blåste det kraftigt (stormade). Barnen ville gå och lägga sig så jag fick bära upp en av alla de flskor vatten jag fyllt också borstade de sina tänder och kröp ner i sina sängar.

Då jag gick upp en stund senare så hittade jag lillasyster nerkrupen i sängen intill storasyster men ingen av dom sov.

Det knakade och brakade runtom, plåten på taket skallrade, toaletten stod och "sörplade", det knakade i fönstren och eftersom jag har sådana här gamla fönster med både ytter och innerfönster så bara väntade jag på att det skulle säga krasch i de fönster som satt på den sidan av huset som stormen slog emot...för slog gjorde den verkligen.

Stundvis blev det så lugnt att det nästan blev otäckt och sedan tog det i så USCH.....

Hade kontakt med hjärtat vid fb chatten och han frågade hur det var och jag berättade att strömmen gått och att det blåste otäckt utanför. Hjärtat befann sig på rep tillsammans med de 2 som han skulle spela tillsammans med på julbord i Hassela nu i kväll...men han lurades den rackaren för rätt som det var så flög dörren upp precis då det tog i utav bara den och in kliver han!

GISSA om jag blev glad....genast då jag såg honom så fylldes jag med lugn. Nu är ju inte jag otryggi  mig själv fastän det stormade men jag tyckte det var väldigt olustigt och jag hade förberett mig på att vara vaken hela natten.
Kröp in i hans famn men blev samtidigt lite arg på honom...för om han hade berättat innan att han hade tänkt komma så hade jag sagt åt honom att han inte fick komma pga det oväder som var. Han berättade också att det var flertalet nerfallna träd efter vägen, blixthalka och svårkört...han är så underbar som kom ändå <3

Gick upp och tittade till barnen och de hade lyckats somna...storasyster är så beskyddande mot sin lillasyster och det är hon garanterat även mot sina andra syskon. Det värmde så i  mammahjärtat att hon lät lillasyster sova intill sig och hon låg och lugnade henne så att hon lyckades somna tillsist.

Jag fick väl inte så mycket sömn föränn efter 5 tiden på morgonen då den sista stormen tog tag i huset och sedan lugnade det ner sig...

I går morse väckte jag barnen i vanlig ordning och frukosten fick bli varm choklad (har kökspanna jag kunde elda i) och smörgåsar innan det var dags att  gå ut till bussen...men precis då de skulle gå ut så ringde barnens pappa och talade om att skolan här i byn hade beslutats hållas stängd så det var bara för yngsta guldet att klä av sig medans äldsta tösen blev hämtad utav en kompis mamma och skjutsad till skolan...för i grannbyn gick de i skolan som vanligt.

Beslutet att hålla skolan här i Torpshammar stäng hade skolchefen på kommunen tagit av den anledningen att det inte fanns ström sa han...men till saken hör är att både skolan, affären och en del fastigheter i centrum hade ela hela tiden så skolan hade gott kunnat hållts öppen och det hade varit en möjlighet för MÅNGA av barnen att ha fått ett mål med varm mat den dagen ty för oss runtomkring i byn och grannbyarna var vi utan ström ända tills i går kväll....23.5 timmar var  vi strömlösa.

Så det beslut skolchefen hade tagit är vi många föräldrar som var emot....

Förödelsen efter stormen Ivar blev mkt värre än efter både Hilde, Dagmar och Sven...i går åkte barnen med sina bonussyskon och deras mamma till Sundsvall på lucia disco och då de åkt så tog jag bilen och åkte runt en sväng och betraktade allt vad Ivar ställt till med...träd låg som plockepinn och mängder hade blockerat vägen, tak hade blåst av hus, mindra bränder hade blivit pga elfel, bilar hade kraschat utav fallande träd, bilar hade åkt av vägen....jaaa...det var nästan lite olustigt på vissa håll då man riktigt kunde se stormens kraft...

I dag har det varit som vanligt igen.
Man klarar sig rätt bra ändå när det blir så här men jag kan ju säga att koppen med kaffe smakade ljuvligt då innan hjärtat begav sig hem till sitt...hade önskat han kunde stannat men han hade 2 spelningar i dag + att han var tvungen att åka hem och kolla till sitt hus.

Yngsta tösen har varit på kalas hos sin klasskompis (lillsyrrans tös) Desirée och sedan har vi ätit middag....nu väntar vi på kvällens avsnitt av julkalendern och efter den ska vi slå igång en film och mysa ner oss i soffan och plocka fram lite lördagsgotta i form av morötter, dip och resterna av de chips som finns kvar...i glasen fyller vi nog julmust.

I morgon åker nog barnen till sin pappa och blir där 1 vecka till dess dom och jag åker ner till hjärtat nästa söndag för att fira jul...