Inlägg publicerade under kategorin Allmänt
Inser ju att mitt förra inlägg inte var ett så värt roligt inlägg men jag vet ju med mig att det är många många människor som går och mår dåligt i tystnad av olika anledningar och jag anser att det inte är något man ska behöva vara tyst om....jag är inte ute efter medlidande eller "tyck synd om mig" eftersom jag själv inte tycker synd om mig själv...att det är ledsamt att det är så här ibland är en sak men det är inte synd om mig.
Varför väljer då människor att inte prata om hur de har det, varför håller man tyst om hur man mår?
Jag gjorde nog det tidigare men det fick mig ju bara att må ännu sämre många gånger, allt höll jag inom mig och till sist så brast det ju så klart.
För några år sedan (slutet av 2009) så ramlade jag ner i en jättedjup deppression pga skiljsmässa från mina barns pappa. Jag blev först jätteledsen så klart och sedan eskalerade det bara ...rakt ner i det mörkaste av mörker.
Jag blev jättesjuk, så sjuk att jag blev inlagd på en psykiatrisk avdelning i nästan 6 månader (februari 2010-augusti 2010) eftersom jag hamnade i karusellen med att inte vilja leva och ville bara skada mig själv.
Jag blev vad många kallade mig för, knäpp (det var vad alla sa)...och det rejält.
Jag tappade bort mig själv rejält och förstörde för så många, förstörde för mig själv...
Ett 6 månaders långt helvete var det...tappade kontrollen helt och jag vet inte hur många gånger jag försökte skada mig själv eller hur många försök att avsluta livet jag gjorde. Jag ville verkligen inte leva men samtidigt vet jag att jag var livrädd för att dö...kanske var mina försök ett rop på hjälp?
Gick så långt flera gånger att jag blev lagd i respirator och en utav gångerna så låg jag i den i 3 dagar innan jag ens vaknade...just där och då önskade jag att jag inte hade vaknat. Fick i efterhand veta att mitt hjärta hade stannat i ambulansen på vägen ner...så det var nog inte inte dags för mig ändå, jag hade nog en skyddsängel sittande på min axel.
Nu i efterhand gör det fortfarande ont att tänka på allt som hände och det är lite svårt att förstå hur det kan bli så...hur man kan bli så förändrad, så sjuk...för då var jag verkligen sjuk.
Det som fick allt att vända var att en vän till mig tog sitt liv i juni månad 2010 och jag fick permission att åka och sjunga på hennes begravning tillsammans med gospelkören...och när jag stod där bredvid hennes kista och såg på hennes barn och hennes familj och vänner...där och då vände allt! Jag insåg ju att det lika gärna hade kunnat varit jag som låg där i kistan, det hade kunnat varit mina barn som suttit där och varit helt förstörda, det hade kunnat varit mina föräldrar som fått ta avsked utav mig och det hade kunnat varit mina vänner...den dagen började min väg tillbaka men det tog ändå 2 månader innan jag kände att jag var redo att lämna avdelningen och försöka skaffa mig ett hem och leva igen.
Tyvärr valde jag väl inte rätt väg direkt då jag inledde ett förhållande med en gammal vän, ett förhållande som jag nog bara gick in i för att slippa vara ensam...men det visade sig att jag var ensam i alla fall då han valde annat framför mig så jag bröt det förhållandet efter 1½ år...sen stod jag själv i nästan 1 år och det behövdes.
När jag sedan mötte den man jag nu lever med så föll så mycket på plats och jag hittade mig själv och kunde sluta fred med allt som varit.
Ibland skulle jag så gärna vilja göra något bra utav allt det som varit, skriva en bok eller på något vis dela med mig av allt...kanske skulle det kunna vara tillhjälp för någon tänker jag. Jag VET ju att det finns de som mått eller mår likadant som jag gjort...jag vet att det finns människor som känner hopplöshet och att många ropar på hjälp på olika sätt. Och sen finns de ju som håller inne med allt...skulle vilja göra något som sagt. Kanske till och med föreläsa....jag som är livrädd å prata inför stora folkmassor skulle till och med kunna tänka mig det!
Jag mår ju bra idag men ibland har jag dåliga dagar, ibland är jag ledsen, ibland känns det som jag rasar och ibland känns det hopplöst....men dit jag var en gång, dit kommer jag aldrig komma igen. Jag tillåter mig själv ha dåliga dagar, jag tillåter mig vara ledsen och jag tillåter mina känslor...visst, dessa stunder är jobbiga (som idag) men jag vet ju att jag reser mig, att det vänder... 
och jag vet att jag är stark, även då jag känner mig svag!
#psykiskohälska #skörisjälen #ärrad #depression #självskadebeteende #självmordsförsök #ondcirkel #psykiatriskvård #döden #skyddsängel #livetkanvaratufft #skämsintefördetsomvarit #tillåtermigmå #trasigsjäl #trasigmänniska #helandet #vägentillbaka #livetkanvaratufft #mårbraidag #förloradvän #tappabortsigsjälv #livet #attvågavarasvagärenstyrka
Idag är en "ingen bra dag"...känner mig ledsen och lusten till allt är som bortblåst och jag vill bara ligga kvar här under täcket tills allt vänder, vill inte ens kliva upp men jag lär väl måsta kliva upp och gå på toaletten i alla fall.
De sista veckorna har jag känt hur min sinnesstämmning sjunkit men jag har väl varken sagt något om det eller visat det. Har istället bitit ihop och kört på som vanligt. Förra veckan gjorde jag över 50 timmar på mitt jobb och i helgen blev det bara 7.5 timmes sömn från fredagmorgon till söndagkväll och det kändes rejält i kroppen så när jag skulle skjutsa upp mina barn till sin pappa igår kväll så fick min sambo så lov att köra eftersom jag var så trött och ville inte köra själv.
På vägen hem igen blev det diskussioner i bilen och det gjorde att jag ligger här jag ligger idag, lägre än låg i sinnet och tårarna vill inte sluta rinna...skrev följande på facebook nyss....
************************
Ett ämne som många inte vill prata om och som många är rädda för.
Anledningen till att det fick bli detta inläggs rubrik och ämne är den att jag denna natt sitter vak hos en av alla de brukare som jag träffar i mitt arbete...en brukare som så sakteliga är på väg till den andra sidan.
Under mina 28 år inom vården har jag kommit i kontakt med döendet och döden många gånger. Har hållit mångas händer när de tagit sitt sista andetag, nynnat många psalmer och öppnat många fönster för å släppa deras ande och själ fria.
Visst kan döendet vara hemskt och jobbigt ibland men när det sista andetaget är taget och hjärtat slagit sitt sista slag så är det väldigt vackert...och människan är fylld av ro.
En del har sådan dödsångest och man lider med dem i deras våndor...de gånger sånt händer ser jag det som en befrielse när de väl kommit till ro. Andra gånger sker allt lugnt och stilla och de bara somnar in.
När någon nära är döende eller dör är det på ett helt annat sätt för mig än när jag möter döden i mitt yrke. När pappa tex blev sjuk och gick bort så trodde jag att jag skulle gå sönder och samman. De två månaderna som pappa "låg och väntade" var banne mig de tuffaste månaderna i mitt liv. Jag visste ju att det bara fanns en väg och jag visste ju vad som komma skulle men när väl dagen kom så kom så var jag ändå inte förberedd...där tappade jag min yrkesroll och blev dottern och när pappa somnat trodde jag att jag själv skulle dö. Jag togs med storm av en sån ångest och jag trodde jag skulle gå sönder.
De dödsfall jag varit med om sedan pappa gick bort har vart och ett påmint mig om pappa och allt som var och nu i natt då jag sitter och vakar så har många tankar farit genom huvudet och känslor känts vid.
Undrar hur det blir denna gång? Kommer personen få det jobbigt? När kommer det ske? Kommer jag sitta här i morgonnatt också eller är personen fri då? Vet personen själv vad som kommer ske och vet personen varför jag sitter här?
Jag stryker en gammal skrynklig hand, handen är varm.
Jag smeker en mjuk kind,
kinden är varm.
Jag nynnar på en psalm,
den skänker värme.
#undersköterska #uska #nattjobb #sittavak #döendet #döden #tankar #känslor #släppasjälenfri #livetscirkel
Djur är något som ofta tillför de sjuka och gamla mycket gott.
På den avdelning på säbot som jag jobbar nu i natt har det precis kommit en liten kattunge vid namn Hjalmar som ger de gamla så mycket. Här finns många händer som mer än gärna klappar honom och många knän att ligga i och många sängar att kunna kura i hop sig i om nätterna...Hjalmar är en terapikatt och sådana som han borde det finnas på alla boenden där inga allergier finns.
Säg HEJ till Hjalmar
Under alla mina 28 år i vården så har jag vid flertalet tillfällen fått höra att jag är som en ängel och det utav både de jag hjälpt och de jag arbetat med.
När jag flyttade i från Dalarna så fick jag till och med en avskedspresent i form utav ett silverhalsband med en ängel som hänge utav mina arbetskamrater där samt ett kort där de skrev att de tyckte jag hade varit lite som en ängel på avdelningen under den tid jag jobbat där.
I natt fick jag åter höra att jag var en ängel utav en av de gamla som jag hjälpte och jag måste säga att höra sådana saker gör mig så glad och jag känner mig uppskattad. Är ju ibland så less mitt arbete med gamla men när man får höra sådana ord så blir det liksom ett bevis på att man hör hemma i det yrke man har.
Att vara undersköterska är banne mig ingen dans på rosor alla gånger men det är även ett yrke som kan ge en så otroligt mycket tillbaka. Vi arbetar ofta under stress och känner inte alltid att man räcker till i den mån man så gärna skulle vilja. Vi arbetar iband under tuffa förhållanden och det händer att vi utsätts för både hot och våld. Våra arbetsställningar är inte alltid de bästa. Ibland ska vi vara brukarens händer, ibland deras fötter. Vi springer på larm och vet inte alltid varför brukaren larmar så varje arbetspass kan se olika ut.
Vi finns för våra brukare dygnet runt, årets alla dagar och ofta finns vi vid deras sida när de tar sitt sista andetag och vi släpper deras själ fri...antingen bara vi eller tillsammans med anhöriga för det är inte bara brukaren vi finns till för utan även för dennes anhöriga och många ggr får vi även agera både kurator och psykolog när det är tufft för brukaren eller dennes anhöriga. Vi får ibland också ta emot enormt mycket skit från anhöriga som inte tycker vi sköter vårt och dessa får vi blunda med öronen för eftersom det ofta ligger något bakom deras bitterhet och elakhet...
Sen har vi ju detta med våra löner...vi sliter ut oss för löner som ligger långt under motför vad vi är värda. Lönerna är nästan som ett hån om man tänker på vad vårt yrke innebär men dessa lär väl aldrig komma upp i vad de borde. Vid senaste löneförhanlingen som kommunal gjorde så lät det som ett jättebra avtal där det utlovades i snitt 1090 för varje undersköterska men när det väl kom till skott så visade det sig inte vara sant...jag tex fick 200 kronor i löneförhöjning, före skatt! Jag, och många med mig, blev grymt besvikna....avtalet lät så bra men visade sig bli till stor besvikelse.
Jag tror att om man ska få folk till vården i framtiden så behöver våra löner ökas på rejält ty som det är nu så minskar ansökningarna till de vårdutbildningar som finns och det bådar ju inte gott för framtiden.....kanske blir ättestupa igen den dag en annan blir gammal!
#undersköterska #ängelpåjorden #underbetald #uska #finnstilldygnetrunt #äldrevård #nattarbete #uslalöner #kommunalanställd #besviken #ättestupa #oattraktivtarbete
Ibland känns det som om jag håller på att tappa bort mitt jag, att människor runtom mig vill jag ska vara som någon jag inte är. Skrev ju tidigare om detta med att en del säger åt mig att jag inte kan tycka , tänka eller känna så som jag gör ibland...och det är då det känns som om jag håller på och ska tappa bort mitt jag.
Jag kan inte bli någon annan än den jag är och jag måste få känna så som jag gör, tycka så som jag gör och tänka så som jag gör....annars förlorar jag mitt jag.
Alla vi människor blir präglade av våra liv, vi präglas från den dag vi föds tills den dag som vi dör. Alla bär vi på olika erfarenheter, alla har vi varit med om olika saker och hos vissa har saker kanske satt sina spår lite extra. Vi har olika erfarenheter utav olika relationer, relationen till våra föräldrar, skolkamrater, kompisar, arbetskamrater och medmänniskor. En del av oss har varit med om hemskheter och ledsamheter och sånt sätter sina spår. Många bär på ärr som börjar blöda så fort de påminns om dess uppkomst. En del människor går genom livet med ett leende på läpparna medans andra gråter sig igenom det...jag gråter mycket.
Jag är en väldigt skör människa men jag försöker låtsas vara stark och biter ihop så långt jag kan...tyvärr brister det ofta då jag är ensam och jag vet med mig att jag kanske borde vis hur det känns lite mer. Jag bär på saker som väldigt få vet om och en del saker har jag knappt berättat för någon, finns även saker som jag kommer ta med mig i graven, saker jag inte vill prata om. Har i och för sig nämnt en utav de sakerna som hastigast för en person men hen verkade inte göra någon större notis om det så det gjorde mig bara än mer ont då jag såg att hen inte verkade bry sig på det vis jag önskade...
Tidigare så var jag en rätt tyst människa men nu försöker jag säga sånt jag vill och berätta sånt jag känner. Blir därför rätt förvirrad då en del av dem som vill jag ska göra detta säger åt mig att vara tyst...ibland känns det som om jag håller på att tappa bort mitt jag. Hur ska jag vara för att passa?!
#vilsensjäl #atttappabortsittjag #skör #gråter #villbarafåvaradenjagär
Ja denna tisdag började väl inte på det allra bästa tänkbara sättet då jag vaknade utav att jag hade migrän...blev bara att kliva upp och gå och inta lite medikamenter och morgonpinka och sen dyka in under täcket igen. Migränen denna gång yttrade sig med flimmer framför ögonen och minsta lilla jag öppnade ögonen så körde det på som knivar i huvudet på mig och spykänslan satt i halsen på mig.
Har tidigare inte haft några större problem med vare sig huvudvärk eller migrän men sedan ett par år tillbaka så har jag ofta huvudvärk och det händer att det slår över till migrän flertalet gånger...riktigt vad det beror på har jag ingen aning om. Huvudvärken vet jag KAN ha med min nacke att göra samt att jag är så spänd i kroppen emellanåt...kanske migränens orsak också ligger däri men som nu i morse så kom den ju medans jag låg och sov så jag vet inte.
Vid 10.30 hade migränen i alla fall gett med sig så då gick det bra att kliva upp och äta frukost och möta dagen.
Började med att lägga in mer ved i kaminen och sätta mig i soffan framför den tillsammans med katterna....
Inga direkta planer för denna dag mer än att öva med kören sedan ikväll...inga sms om jobb har kommit i min mobil heller vilket är lite trist. Ska väl i alla fall ta och slänga in lite tvätt och kanske ta en svängom med snabeldraken fast det borde jag egentligen vänta med tills i morgon så det är nydammsuget tills barnen kommer på fredag.
Barnen ja...de har ju sportlov till veckan så nu blir det att få rå om dem lite extra. Äldsta tösen åker dock ner till sin pojkvän i Ulricehamn på onsdagmorgon men yngsta tösen bli hos oss till nästa fredag. Hoppas det blir fint/bra väder så vi kan vistas utomhus så mycket det bara går....åka lite skoter, pimpla lite och kanske sätta några angeldon i hopp om att få någon fin gädda.
Nästa helg, den 11 och 12 mars, ska vi i kören sjunga tillsammans med delar utav Stockholms symfoniorkester så det är väl det vi kommer att öva till nu vid kvällens övning...nästa onsdag är det ju ingen riktig övning utan då är det tänkt vi ska sjunga lite vid en gudstjänst på församlingshemmet.
#migrän #huvudvärk #däckad #körsång #stockholmssymfoniorkester #täljstenskamin #värme #sportlov
Blev inte så där jättemycket sömn efter nattens jobb, fick liksom klara mig med 2½ timme. Antar jag kommer somna gott ikväll istället...
Under dessa 2½ timmar så drömde jag en massa tokigt och trist så när jag vaknade så kände jag mig jätteledsen och den känslan har hållt i sig hela dagen och gör så fortfarande.
Drömde om saker som hände mig som barn och i min ungdom, drömde om otrohet och svek, drömde om pappa...och det gjorde så ont i mig allting som spelades upp i mina drömmar...visst, det var bara drömmar MEN det mesta har varit verklighet tidigare.
Klädde iaf på mig och gjorde mig en tur in till byn där jag lämnade lite skräp på återvinningen och var och hälsade på mamma en sväng, hon bjöd på Semla dagen till ära. Innan jag åkte hem igen så var jag till minneslunden och tände ett ljus för pappa och fann mig en stunds ro och stillhet.
Idag har jag gjort min första inbetalning till skuldsaneringen också så nu är det bara 49 inbetalningar till (men 59 månader) kvar tills jag är skuldfri...kändes bra att göra denna inbetalning :)
Nu har jag precis kommit hem och tänt en brasa i kaminen, inväntar att hjärtat kommer hem från jobbet och sedan blir det middag...idag rester från helgen = Gäddfärsbiffar med sås och potatis samt rårivna morötter...GOTT!!!
#ledsamheter #drömmar #ledsen #litesömn #mamma #semla #minneslund #skuldsanering #förstabetalningengjord #49månaderkvar #eldikaminen #täljstenskamin #gäddfärsbiffar #middag #rester
