eftersom hjärtat är och spelar i kväll med...

Han hann bara gå nerför trappen till garaget så brast allt i världens gråtångest.
När jag efter 10 minuter lyckats lunga mig någorlunda så gick jag och tappade upp ett hett bad och låg där i nästan 1½ timme och försökte finna ro...men det gick väl si så där så efter 1½ timme klev jag upp, skrynklig som ett russin.

Att vara ensam om jag själv har valt det är inget jag har svårt att hantera men ibland har jag väldigt svårt för att vara ensam om jag "blivit tvingad" att vara det...speciellt de ggr jag känner att det gnager inombords, har ju oftast förkänningar utav att ångest eller ngt liknande är i antågande och det har jag ju känt av i någon vecka nu...och mycket riktigt, i kväll rasade jag då hjärtat for.

Men det är väl något jag måste vänja mig vid för det lär bli många ensamma kvällar och helger framöver...

Det får bli julmust ånågot att tugga på....ett par glas vin hade inte varit fel men de hoppar jag över då vi ska vara pigga i morgon när vi ska in och trängas i stan...hua!!!

Under de år som gått sedan jag gjorde min gastric by pass operation (nov 2009) så har jag haft turen att inte ha råkat ut för vad de kallar dumping mer än ett par gånger men så i kväll åkte jag dit.

Dumping är då man reagerar på något man ätit antingen pga att man ätit för fort, för sött, för fett, inte tuggat maten tillräckligt och liknande...alla dumpingar kan se olika ut och det är inte alla som opar sig som åker på detta.

En del börjar kallsvattas, få hjärtklappning, ont i magen, mår illa, får huvudvärk, blir trötta etc etc....

Jag har tidigare "bara" dumpat genom att få hjärtklappning men nu i kväll fick jag hjärtklappninig, ont i magen, började kallsvettas, fick huvudvärk och mådde jätteilla...trodde allvarligt att hjärtat skulle hoppa ur kroppen med tanke på hur hårt och fort det slog.

Efter ca 45 minuter så gav det dock med sig och tur var väl det för detta var iingen vidare trevlig upplevelse...speciellt inte då jag var ensam hemma och det inte fanns någon här i fall något hade hänt, det händer att en del kan svimma på grund av detta...uscha!

1 timme och 43 minuter efter avtalad telefontid så ringde läkaren upp.

Blev sjukskriven fullt 1 vecka till och därefter ville han sjukskriva mig på halvtid i ytterligare 1 månad...men iom att jag jobbar så som jag gör så ska jag försöka köra enligt mitt schema i alla fall på 75%.
Hatar ju att vara hemma öht eftersom jag vill jobba och visa mitt bästa jag eftersom jag hoppas få förlängt ytterligare när mitt vikariat går ut den sista januari.

Kommande vecka ska jag iaf försöka få tag i sjukgymnasten och påbörja ngt med honom, fick veta att han utför akupunktur också utöver sjukgymnastik så jag tänkte höra om det kanske fanns möjlighet att få det också.

Om dryga timmen kommer hjärtat hem och vi ska väl äta lite och sen lär han åka iväg till spelningen...vad jag ska hitta på vette tusan men just nu känns det som om ett hett bad skulle vara behövligt. Kankse tillsammans med ett glas rött, om det finns något hemma. Sen får det väl bli teve för resten av kvällen...tills dess han kommer hem igen och vi kan gå och lägga oss tillsammans. Ogillar att gå och lägga mig själv då jag allt som oftast ändå inte kan somna när jag är själv...men visst, skulle jag somna så somnar jag ju oavsett.

Och 21 dagar kvar till julafton...en julafton utan barnen detta år men med hjärtat, hjärtats barn och hans familj så som mamma, syskon med familjer.
Den största nackdelen då man som föräldrar går skilda vägar är just detta med julen...att få fira jul varannat år med sina barn är inte roligt :(

Hjärtat i sin tur har haft turen att ha barnen hos sig varje jul sedan han och barnens mor gick skilda vägar...vissa jular har de alla ändå firat julen tillsammans (med respektive!) eller så har julafton delats upp så deras barn varit hos en på förmiddagen och hos den andre på kvällen...och på så vis har julen alltid varit jul för samtliga.

För oss (mig och barnens pappa) har det blivit att vi haft barnen varannan jul...nu då barnen inte är hos mig (oss) på jul så firar vi jul på nyår istället med paketöppning och annat.

I år kanske det blir så att vi har paketöppning och julfirande kvällen innan nyårsafton eftersom vi troligast får besök över nyår då det dyker upp 2 vuxna med sina 2 barn här...en barndomsvän till hjärtat, hans fru och hans barn.
Inget är bestämt och sagt ännu men eventuellt så ville de komma hit...och då får vi ändra lite på vårt och barnens "julfirande"...undrar bara vad barnen kommer tycka om det?

Det visar sig väl...

I dag har jag varit hemma från jobbet i 1 veckas tid.
Har haft (har) problem med nacken och axeln + armen på vänster sida, bortdomnade fingrar och en tyngdkänsla.
Var till hälsocentralen i tisdags och läkaren där trodde det rörde sig om ngn nerv som kommit i kläm i håligheten mellan nyckelben och axel. Prover togs och jag kommer bli kallad till röntgen och ska väl få komma till en sjukgymnast. Han såg inga problem i att jag kunde jobba men det är väldigt svårt att arbeta med bara en fungerande arm så jag har bokat in telefonsamtal med läkaren i dag för att be att få några dagars sjukskrivning till.
Domningarna i vänsterhanden har gjort att jag tappar saker, i förrgår gick 2 kaffe/te muggar i kras tex då de bara gled ur näven på mig.

Jobbar ju inom vården och det förekommer ju lyft och förflyttningar hela tiden hos en del utav de boende och som det är just nu så är det svårt att kunna vara till hjälp vid dessa eftersom vänstersidan inte vill fungera som den ska + att det gör ont i nacken och bröstryggen i vissa lägen då jag rör armen...

Återstår att vänta tills läkaren ringer och får höra vad han säger...han kan ju inte direkt neka mig sjukskrivning eftersom jag känner att jag inte funkar på jobbet?!
Han skulle ringt för en kvart sedan men antar det kommit in fall som gjort att han fått skjuta på sina telefontider.

I helgen kommer jag bli ensam då hjärtat tagit på sig spelningar både i kväll och i morgon kväll...något jag inte är så överförtjust i men som jag tydligen inte kan säga någonting om för säger jag något så blir det bara så fel allting.
Kan bara säga, och det har jag sagt till honom också, att jag önskar att jag ALDRIG hade först samman hans väg med min vän M...vet ju att det kommer bli fler och fler spelningar framöver, inte bara med M utan även med bandet och hur blir det då?

Hans spelande innebär ju att barnen inte kan komma de helger jag jobbar och han spelar...och det gör mig mkt ledsen eftersom han sa (innan jag flyttade) att det skulle fungera som så att barnen skulle kunna komma hit alla helger...sen jag flyttade är det xantal helger han spelat då jag jobbat...så de sagda orden var tydligen bara blaj :(

Men men....återstår att se hur det blir med allt och om det är något som blir hållbart i längden eller inte.

Nu en kopp te och invänta samtal från läkaren...har jag inte hört ngt när det gått 2 timmar så lär jag nog få ringa upp HC igen antar jag. Ledsamt då man ska behöva ringa fastän man lovat bli uppringd....

och återigen så har det gått ett tag sen jag skrev sist...

I skrivande stund sitter jag med datorn vid vår köksö i köket och i rummet intill (matrummet) sitter hjärtat och repar med 3 medlemmar ur ett band som han är med i så huset är fyllt av musik i kväll :)...älskar det!!!
Känner dock att jag själv saknar detta med sång...

Nå, vad har då hänt sedan sist jag skrev...guldkornen har ju varit hos oss på sitt november lov, fick rå om dom en hel vecka <3

I söndags, den 2a så blev jag firad utav de mina med sång, tårta och presenter.
Fick ett fotbad, fotsalt, fotscrub och en superbra fotfil utav hjärtat och de mina...hjärtats tös gjorde en chokladtårta som var supergod...en fröjd för både öga och gom.
Min kusin med särbo kom också och grattade och av dem fick jag en aromalykta och 2 dofter till den.

Vidare så har jag fått mitt vikariat upphöjt med 10% upp till nu 75% och har även fått reda på att det nog kommer bli en tjänst ledig så småningom också...men jag tror ju dock inte att jag har någon större chans att få den men ska självklart ska jag söka den. Om inte annat så hoppas jag på att få det vikariat jag har nu blir förlängt än längre än till den 31 januari...om inte annat  blir det till att skola in sig på fler ställen runtom i kommunen och hoppa in på timmar lite här och där.

Har börjat fundera över julen och hur den kommer bli...i år firar ju barnen julhelgen tillsammans med sin pappa och sin familj där och kommer vara hos oss över nyår så vi kommer fira en nyårsjul detta år.
Funderingar på presenter snurrar runt runt och funderingar hur vi ska lägga upp firandet snurrar också runt.

Hur det än blir så blir det bra i alla fall...en inställning som är ett måste.

Bett om önskelistor från barnen så vi får väl se vad som önskas...och vad som där kan ges.

Själv önskar jag bara få ha alla de mina runtom mig, äta gott och ha det bra.

Finns ju iofs andra önskningar men de behåller jag för mig själv och tiger om...

Till våren/sommaren kommer det kanske bli lite förändringar i vårt boende...har lite funderingar som vi kanske ska ta tag i då men inget som helt säkert kommer ske än. Det beror liksom på...vad jag menar berättas kanske då vi vet hur det blir med saker och ting och vad som händer, blir och sker...bra blir det vilket fall som helst.

Hjärtat, jag, mina töser Hannah och Astrid också hjärtats dotter Matilda.
De mina <3  

2 september skrev jag sist och i dag har vi den 25e oktober...så flera veckor har gått sen sist jag skrev.

Livet rullar på vad gäller både kärleken, jobbet och de våra...
Visst har det varit några dalar men det har till största delen berott på mig...av tidigare erfarenheter av kärlek så har jag svårt att lita på den som säger sig älska mig. Kanske extra svårt att tro hur någon kan älska en när man inte älskar sig själv :( ... hjärtat säger att jag är allt för honom och att det inte finns någon tvekan om att det ska vara vi så långt som livet räcker till för oss. Jag måste ju tro på honom...men innerst inne finns den där gnagande oron som kommer över mig vid vissa tillfällen...och då blir det så jävla fel!!! Hjärnspöken som äter upp mig och spelar mig spratt och får bilder att fladdra för min inre syn....blir så ledsen då det händer.

En klok kvinna myntade uttrycket 

" min kärlek till dig är rak och sann, bara jag som krånglar till det ibland"

och så är det, jag krånglar till det nå djävulskt ibland.

Förra helgen var inte kul och så ej heller helgen före det...blev så mkt fel, så många onödiga ord, så mkt annat onödigt. Men det var inte enbart jag....hjärtat kunde han också :(

Sista dagarna har jag verkligen rannsakat mig själv och gått in i mig själv och känt vad jag känner och vad jag vill.
Jag älskar mitt hjärta så oerhört mycket och vill dela livet med honom tills den dag livet tar slut. Han ger trygghet, värme och han är underbar på alla sätt och vis...vid sidan av barnen det bästa som hänt...eller okej, barnens pappa är ju tacken till att jag fick de 2 dyrbara guldkorn som jag har så han är jag evigt tacksam och han är ju också en del utav mig och kommer så alltid att vara, tycker om honom för vad han givit mig, det som vi har skapat...och gläds med honom och hans nya stora familj.
Men hjärtat är det bästa som hänt mig efter mina barn...älskar honom så mkt!

Finns saker jag måste arbeta på i vår relation, saker som förföljer mig från förr...saker som gör att det ibland blir diskussioner och tjafs. Men det är svårt...hjärtat har gång efter gång bedyrat att det finns ingen annan än mig och att det är mig han vill leva med och ha på alla sätt och vis...och jag måste ju tro på honom.

Det är ju inte för intet han köpt oss ett gemensamt hus, skapat oss ett gemensamt hem och lagt många slitsamma timmar på att det skulle bli klart"i tid". Hjälpt mig hitta en bil som är säker att köra och som finns nära tätt intill var dag...på ett eller annat sätt.

Det är hos mig felen ligger...det gamla påverkar mig. Svikna löften liger och gnager liksom olycklig kärlek och andra saker som gjort mig ont. MÅSTE lära mig att det som varit har varit och att hjärtat är inte någon av de andra som gjort mig ont...han finns, han älskar mig och han ser sin framtid med mig och de våra....och jag ser min framtid med honom och de våra.

MÅSTE lära mig hantera saker och ting...som när han är ute och spelar tex...det är då jag oftast får jätteont i magen, blir rädd och ledsen....men jag MÅSTE lita på honom.

Nu ikväll är han ute och spelar 15 mil härifrån...jag ska inte känns så som jag gör men det gnager av oro i magen, av ngn anledning. En anledning som tar sig tillbaka till nyårsafton då jag fick höra orden "jag har gjort det en gång och kan göra det igen"....ord som ekar inom mig men ord som jag ej behöver oroa mig över enligt honom.

La mig i  badet då han for och har sedan dess druckit ett par glas rött vin för att försöka slappna av och komma mig till ro...fel sätt kanske...och jag tror inte det hjälper just men...hjälper, för stunden.

Jag inser att jag är bra knäpp...vi älskar varandra men ändå :(
Vi och de våra är allt för oss båda...men ändå...

Ja så var vi inne i september månad, den första utav höstmånaderna...naturen börjar ändra färg och den härliga sommarvärmen är slut, dock lär det kunna bli många finas sensommardagar och höstdagar men sommarvärmen, ja den får vi vänta på i flera månader innan den kommer igen.

Vattnet i sjön låg på 24-25 grader förut, nu i förrgår var det 15-16 grader...brrr!!!

Lyckades byta arbetspass i helgen som var så att barnen skulle kunna komma till mig/oss...hjärtat spelade ju så hade jag inte kunnat byta pass så hade barnen inte kunnat komma alls...men iom att jag lyckades byta så fick vi en helg tillsammans. Dock fick vi inte en kväll tillsammans allihopa :( men men, viktigast är min tid med mina barn...men helt klart hade tid alla tillsammans varit bättre.

Är ledig nu till helgen som kommer också och då har hjärtat ingen spelning inbokad, tack och lov!
Men helgen därpå så jobbar jag och hjärtat har osmart nog tagit på sig en spelning...han har bokat in 2 spelningar och båda är på de helgena som jag jobbar...det innebär ju att barnen inte kommer att kunna komma till oss de helgerna och det gör mig...ledsen!

Har pratat med hjärtat igen om detta  men han verkar inte förstå mig....dock hoppas jag han kan ta den hänsyn som han säger att han tar då jag skrivit i hur jag kommer att jobba framöver och gud nåde om han tar en spelning på en helg då jag jobbar...gör han det, då tas ingen hänsyn!

Slog mig en annan sak också och det är det faktum att barnen inte kommer vara hos oss på julen i år utan de kommer på nyår och jag antar han kommer bli tillfrågad om att spela då...gör han det, ja då kommer jag fundera om vad gäller det mesta. Nyår blir julen med barnen och om han tänker spela då...ja då har han gjort ett mkt fel val! :(

Nu tror jag ju att han isf kommer säga nej och tillbringa tiden då med oss men det är ändå som en liten omedveten klump i magen ändå...

Inväntar att vikariaten ska bli utannonserade snart, det är ju tänkt att det ska bli start på dessa den 1/10 så de må ju komma ut snart...och jag hoppas, bönar och ber att ett utav dom blir mitt! Så jag vet hur jag ska jobba...och hjärtat vet hur han kan ta på sig ev spelningar.

Skulle vilja skaffa mig någon hobby eller intresse känner jag men vet inte vad...sjöng ju i kör tidigare och älskade det men jag vet inte om kyrkokör är riktigt vad jag vill gå med i. Sen jobbar jag ju säkerligen ibland då de har sina övningar och då missar man ju det...så jag vet inte.

I dag har jag för första gången sen jag flyttade hit känt mig ensam och saknat de hemikring...nära snudd på att jag tänkte ha satt mig i bilen och åkt uppöver bara för att träffa någon av dem där hemma, men jag gjorde det inte utan tog och dammsög och tvättade lite istället...

I morgon, på torsdag och fredag jobbar jag i alla fall så då slipper jag vara hemma och känna efter samt ha folk runtomkring mig...sen hämtas gulden på fredag då jag slutat <3

Nu i eftermiddag då hjärtat kommer hem så har jag bett att vi ska koka lite kaffe och ta med oss något mer till det och åka iväg och fiska ett par timmar vid någon sjö/tjärn...det är avkoppling att stå intill vattnet och fiska, dricka lite kaffe och bara vara...och sånt behöver man ibland, sånt behöver jag NU...

Längtar tills hjärtat kommer hem nu....

Måndag, ny vecka...

Guldkornen har varit hos oss i helgen och jag måste säga att det kändes i mammahjärtat då jag skjutsade hem dom till sin pappa med familj i går...tidigare har jag ju haft mina guld hos mig varannan vecka men nu blir det bara på helgerna och loven som de kommer...och en helg går på tok för fort...2 dygn är liksom ingen tid alls   

Nu kommer det dessutom troligast gå TVÅ veckor till nästa gång vi ses eftersom jag jobbar till helgen som kommer och har bara 3½ timme ledigt på lördagen mellan den delade turen och hjärtat ska iväg och spela :( ...så troligen blir barnen hos sin pappa m familj nästa helg och kommer då inte hit föränn nästa helg...MÅTTE tiden gå snabbt till dess för jag längtar redan efter dom   

Den här veckan lär försvinna rätt snabbt åtminstonde eftersom jag jobbar varje dag, skulle egentligen varit ledig i dag men tog på mig ett pass mellan 13-21...behöver all tid jag kan få utöver det schema jag har.

Schemat jag går på har jag bara till på söndag så från den 1 september blir det till att ta på sig allt jag bara kan då det gäller timmar...dock ska de annonsera ut ett par vikariat så jag hoppas kunna få något utav dem för hur det än är även om jag vet att jag kommer få jobba timmar ändå så är det en trygghet att ha en rad och en månadslön i grunden...men vi får väl se.

De ska ha arbetsplatsträff på jobbet i dag och sedan ska väl dessa vikariat komma ut...bara å hoppas!!!

Förra veckan var det 2 år sedan hjärtats och min väg korsades och jag kan konstatera att mycket har hänt på dessa 2 år...

Finns vissa orosmoment i vår relation och det är ju främst detta med helgerna...det får enligt mig på intet sätt bli så att barnen inte kan komma till oss pga att han ska iväg och spela då jag jobbar (som nu i helgen) utan att han må vara spelfri då jag har jobbarhelg. Har varit väldiga diskussioner kring detta och dessa diskussioner har gjort mig både ledsen, arg och upprörd...men jag HOPPAS han förstår...ty barnen SKA vara hos oss på helgerna eftersom det är all tid som jag får med dom och han lovade ju faktiskt att anpassa sig efter hur jag jobbar innan jag ens började fundera på detta med flytt....

Nu har han redan tagit på sig spelningar i september fastän jag inte vet hur  jag kommer att jobba och det är något jag har reagerat på...för är det så att jag får jobba så kan jag ju inte säga nej till det och spelar han...ja då kan ju inte barnen vara här, det gör mig ledsen....och han verkar inte förstå att jag får liksom ingen ersättning alls om jag inte jobbar och hade det varit så att jag stämplat och tackat nej till jobb så har jag kunnat bli avstängd...han har ju iaf ett jobb med fast lön men jag har liksom ingenting om jag inte jobbar!!

Blir så less...för han verkar inte förstå...han lär väl ta varenda jävla spelning han kan utan att ta någon som helt hänsyn....