Så var det söndagkväll och jag sitter här hemma i soffan och slö glor på en Wallanderfilm på tv4...om någon frågar mig vad det handlar om så har jag ingen susning eftersom jag sitter med mina tankar på ett helt annat håll ;)

Åkte ju till paradiset och hjärtat i fredags och den där första kramen då jag klev innanför dörren hos honom var efterlängtad och underbar och följdes av mååååååååånga...middagen i fredags blev gäddfärsbiffar och potatis och det är ju bara hur underbart gott som helst! Man blir fasen rent lyrisk då man äter dom....skrev på min fb att jag ätit det och fick ett meddelande från äldsta tösen...tror hon också hade velat ha sådana för hon skrev "HÖRRU DU!!!!"

Men nu är det slut på gäddfärs i frysarna så nu må det fiskas mer gädda om det ska kunna bli några fler biffar...

Sedan gick resten av fredagkvällen åt till att kura i soffan i varandras famnar zippandes på lite rött vin innan det var dags att krya ner tätt intill varandra uppe på sovloftet....

Lördagen började på det bästa tänkbara sätt som gick, i hjärtats famn :) vaknade rätt tidigt och låg och kollade på honom där han låg bredvid mig, lyssnade till hans andetag och kände mig väldigt väldigt lycklig...somnade om och klev sedan upp tillsammans vid strax efter 10. Efter frukostintaget begav vi oss in till Hassela för att handla lite + att han skulle lämna in v75 och sedan spelades det lite fiol, kollades trev och åts lite ost och kex.

På eftermiddagen duschade vi och fixade vi i ordning lite och sedan efter kl 17 så begav vi oss hem på middag hos hans mamma där alla hans syskon med familjer var. Fick även träffa hans son nu första gången och han var, precis som ALLA i hans stora härliga familj, trevlig och jordnära...kom på mig flera gånger under kvällen att jag bara kände sån lycka i kropp och själ just där och då. Omgiven av hjärtat och hans härliga familj....i hans familj har jag en stor familj...barnen och jag har en stor familj i hans familj :)...en familj jag hoppas få finnas med i länge länge länge....

Hjärtats lillasyster/sladdlillasyster hade en sådan go bebismage (beräknad till 9 oktober) och jag ska väl villigt erkänna att det stundtals gjorde lite ont inombords då man såg hur det rörde på sig därinne, hur hon smekta magen, hur andra smekte magen....det gjorde ont eftersom jag bär på den inre längtan som jag har men som jag vet aldrig kommer att bli av på grund av olika orsaker. Jag till och med grät en skvätt över det tidigt i  morse då jag vaknade och blev liggande och titta i taket en stund...tittade på hjärtat där han sov och tårarna bara rann.

Det ÄR en sorg......en längtan och saknad....

I dag sov vi tills klockan var nästan halv 12 och sedan har vi stökat på och städat ute i hans "uthus" i dag samt bytt olja i hans snöslunga och lite till. Sen i eftermiddag var vi hem till hans mamma och åt middag av resterna från i går (potatisgratäng, sås, file, sallad, kaffe, kakor och tårta) och där åts det så magen stod i 8 hörn! Hjärtats farbror med fru kom också dit och sedan kom de och hälsade på en stund hemma hos hjärtat också...

Kl 19 styrde hjärtat kosan i väg mot innebandyträning och jag styrde kosan hem hit till mig...känns i hjärtat varje gång jag lämnar honom och paradiset. Önskar vi kunde vara varandra nära mer än så som det är nu. Nu kommer vi inte ses föränn på fredagkväll (rätt sent) och sedan då han åker hemåt på söndag så kommer vi nog inte ses på 2½ vecka!!! Och hur jag ska klara av det utan å längta ihjäl mig vette tusan....hua!!!

Sitter och leker med tankarna just nu och funderar kring hur det eventuellt skulle kunna bli den dag det kanske blir tal om en flytt av något slag....nu är det ju inte ens säkert att det blir någon sådan någon gång men OM så måste man ju kunna få leka med tankarna...tänk att få somna med och vakna upp intill den man älskar mer ofta än på bara helgerna, att kunna planera sin vardag tillsammans med någon, planera saker att göra tillsammans, ha något gemensamt....jaaa, leka  med tankarna måste man ju få göra.

Dock finns ju en sak som hindrar mig lite i tanken och det är ju barnen....OM det blir en flytt till något gemensamt, hur blir det med mina älskade barn?! Vad kommer deras pappa säga och anse, kommer de kunna få bo med / hos mig eller kommer jag bara få ha dem från fredag - söndag så som jag bara fick förut då jag bara bodde 4 mil härifrån? :( det gör ont av oro kring detta i mammahjärtat. Jag vill vara lycklig...med kärlek och närheten till mina barn...men om inte det går :(

Ska ta och krypa ner under täcket nu snart och försöka komma mig till ro, sluta ögonen, krama om kudden och ta mig till hjärtat  i tanken...älskade hjärtat...en tanke går även till mina barn, det gör det varje kväll innan jag sluter mina ögon. I tanken böjer jag mig ner och pussar dem på deras panor och viskar "mamma älskar dig" till dem båda....mamma älskar er <3