Man måste ta hand om sig själv för att orka med att ta hand om andra...

Av den anledningen så lämnade jag sjukhuset i går.
Skjutsade hem Mamma till sig och åkte hem och sov nära tätt intill hjärtat i natt som var...

Åkte tillbaka hit till sjukhuset idag på förmiddagen för å träffa läkaren som ville informera lite kring och om pappa. Det var ju tänkt att de skulle operera in en slang på honom så de kunde lindra hans gulsot men de hade tagit beslut om att inte göra det eftersom det kunde bli en allt för stor påfrestning för pappa.
Kändes ganska skönt att de tog det beslutet för jag var ju lite oroad för detta med sövning och operation.
Operationen skulle ju bara lindra symtom, inte göra att pappa hade mindre ont eller så....klådan han får av gulsoten kan ju lindras med tabletter.

De har skickat remiss till hospice åt pappa men de hade inget hört idag om det, får se om de hör något under morgondagen.

Mamma är hemma i huset hon, tror nog hon har det bäst där hemma faktiskt. Låter kanske hemskt att säga men det är skönt att få vara själv här med/hos pappa. Mamma låg ju mest hela tiden då vi var här båda två så hon gjorde ju inte så mkt nytta gällande vak över pappa för det var ju jag som satt vaken i fåtöljen om nätterna.
Nu då jag är själv så kan jag tippa omkull mig på sängen och få lite sömn...för sömn behövs om man ska orka.

I morgon ska jag fråga läkaren om de på ett ungefär kan säga hur lång/kort tid det kan röra sig om som pappa har kvar. Vet att det egentligen är omöjligt att säga men....

Inom mig önskar jag bara att pappa finge somna in i evig sömn snart, lugnt och stilla...slippa allt ont och det som är plågsamt. Släppa taget och sluta kämpa....