Så har det blivit kväll, den första på hospice för pappa...
Tror faktiskt att han funnit sig rätt bra till rätta ändå här.

Han pratar glatt med personalen (är dock lite avig mot mig emellanåt men det gör mig ingenting), han har fått i sig både smörgåsar, soppa och lite kräm och mjölk....inte mycket kan tyckas men betydligt mer om man ser till att han sista tiden knappt ens ätit det...pappas magsäck lär nog vara väldigt liten och med tanke på att Hans cancer sitter i magen (bukspottkörteln) så ör det inte konstigt om han bara får plats med litegrann...å lite är bättre än ingenting.

Han har sovit rätt mycket sedan vi kom hit i förmiddags och jag hoppas han kommer kunna få sova i natt också. Jag sover över här hos pappa på den bäddsoffa som han har i sin lilla "lägenhet", kommer eventuellt göra det även i morhon men sedan åker jag som sagt hem över helgen och är med hjärtat och mina barn...OM nu inte det på något vis skulle försämras med pappa för då blir jag kvar här.

Ja så har då pappa fått komma till hospice.
Det känns ända in i hjärtat att detta är rätt ställe för honom att komma till.
All personal som jobbar här är specialutbildade i palliativ vård, den vård som pappa nu behöver...

Blev väldigt överraskad och förvånad över hur "klar" pappa var idag då han kom hit. En sköterska kom ju in till pappas "lägenhet" för å "skriva in" honom och pappa svarade hur klart som helst på alla frågor...om personnummer, hemma, om mamma, om vad han arbetat med, om han hade några syskon etc etc...och allt var hur klart som helst bortsett från antalet syskon och hur det hade varit då han kom till sjukhuset, varför han hade åkt in.

Blev lite irriterad på mig då jag flikade in de saker som han inte riktigt kom ihåg...men så har ju pappa alltid varit, lättirriterad gentemot mig, så jag får försöka "blunda med öronen" och bita mig i läppen och tänka "pappa är ju sjuk nu". Hade det vart förr då pappa var frisk och pigg hade vi nog kivats och det hade slutat med att jag rest mig upp och bara åkt härifrån men nu när han är sjuk så ska jag finnas här oavsett.

Känns bra att pappa fått komma hit, känner att jag kan slappna av lite mer nu och i helgen så tänker jag faktiskt vara hemma tillsammans med min älskade också ska barnen komma. Det är ju 2 veckor nu sedan jag träffade dom och jag längtar efter dom....pappa har ju personal som tittar till honom och de ringer ju om något händer.

Ska höra med barnen ifall de vill att vi åker och hälsar på morfar på söndag innan jag skjutsar hem dom isåfall också måste jag höra med mamma om hon vill åka till honom också.
Kommer att bli ett väldigt åkande nu framöver men det får det väl bli...allt för pappa nu.