Drygt 29 timmar var pappa vaken och yrade på och hade sig...han fick en smärtstillande spruta vid 23 och nu sover han äntligen!
Hoppas han får sova skönt genom natten nu också.
Ska krypa ner jag också men lär bara halvslumra eftersom jag vill ha lite koll på Pappa också nu...

Ja än har pappa inte sovit något...inne på timme 25 som vaken nu!??!
Undra hurdan natten kommer bli och om han. ommer att sova någonting överhuvudtaget.
Jag är trött så ögonen håller på gå i kors på mig men jag lär ju få hålla mig vaken så länge pappa är det så jag kan hålla koll så han inte slänger benen över kanten och ska försöka ta sig ur sängen...

Vill hem...vill hem och krama om hjärtat, klappa katterna och sova!
Vill träffa barnen...vet ju inte ens om de kan komma till helgen heller. Vet ju liksom ingenting....kan bara ta en dag i taget å inte planera någonting.

Klockan är nu 5 över 2 och pappa är fortarande vaken och har så varit i 19.5 timme snart...så länge är det många många år sedan han var vaken, kan förresten inte ens minnas att han varit vaken så länge nån gång så långt tillbaka jag kan minnas.

Pappa fick en smärtstillande spruta förut vid 11 tiden, läkaren trodde kanske att pappa kunde slappna av och komma sig till ro om han fick en sådan men så verkar det inte bli. Han har tydligen inga som helst planer på att blunda ens...

Han ligger och tittar sig omkring, pratar lite för sg själv. Försöker slänga benen övöer sänggrindarna ochcta sig upp och blir arg då jag lägger ner honom igen. Han skakar grindarna och höjer rösten och blir jättearg.

Tror inte han är medveten om hur allt är och vart han är...är inte säker på om han vet vem jag är ens.

I lördags eftermiddag var han som sagt fullt medveten om allt...han visste att han var på sjukhuset, att han hade cancer, vem jag var och likaså barnbarnen och Hans-Erik.
Det sista han sa då innan jag for var att hälsa hem och komma ihåg att betala hans räkningar...då var han med, nu verkar han vara lite i sin egen lilla värld.

Börjar bli hungrig, måste försöka ta mig ner på kiosken eller restaurangen här på sjukhuset och köpa mig något att äta. Har bara ätit en burk blåbärskvarg, en banan, 2 koppar kaffe och en kexchoklad sen igår kväll...nu kurrar det i magen.

Nä i natt blev det ingen sömn att tala om...
Pappa yrade på hela natten och var allmänt rörig, skulle kliva ur sängen och slängde benen över grindarna vid flertalet tillfällen. Var dit och la tillbaka benen igen under täcket men då blev han nästan arg.
Yrat på om en massa saker....saker som inte hör till nuet.
Klockan är nu kvart över 9 på morgonen och pappa har varit vaken sen jag kom vid halv 7 igår kväll...han behöver sova!
Läkaren på ronden sa att man ska prova ge pappa en smärtstillande spruta för det kan ju vara så att han har ont men inte kan förmedla det och blir stökig och orolig pga det...det är svårt att säga varför pappa förändrats så här.
Av mina erfarenheter ser jag det som en avtackling...men vi får väl se.
Hoppas iallafall att pappa kan koma sig till ro sedan då han får sprutan för då ska jag lägga mig ner och blunda en stund jag med....trött nu!!!

Lämnade sjukhuset och pappa vid 16 tiden i går och åkte hem till hjärtat för å få "ladda batterierna" lite, hämta mer kraft och ork och få vara nära kärleken i mitt liv.
Var rätt "ok" med pappa då jag for, han var klar och redig och hade inget ont så det kändes okej för mig att åka hem, bad dem ringa mig ifall något hände med pappa.

När jag kom hem möttes jag av hjärtat och fick en kram som värmde nå enormt. Middag hade han ordnat med också och det serverades fetaostbiffar, kokt potatis och till det en himmelsk god kantarellsås.
Älskar mitt hjärta, älskar hans matlagning....

Att få lägga sig i egen säng med sin älskades armar runtom sig var så skönt och det tog nog inte lång tid föränn jag somnade och sov sen tills hjärtat väckte mig strax efter 10 och sa att frukosten var klar.

Efter frukosten bytte vi om till "jobbarkläder" och åkte till allmänningen och fixade lite med å klyva vad några timmar. Allmänningen är alltså det ställe vi ska flytta till i december någon gång när vi har byggt om och gjort klart allting...ett ställe där frid fylls i kroppen när man kommer dit.
Åkte hem igen vid halv 4 och packade väskan, duschade, åt, kramades och sedan åkte jag tillbaka till pappa på sjukhuset.

Pappa var vaken då jag kom vid halv 7 och är så fortfarande nu då klockan passerat 00.00
Men något måste ha hänt under det dygn jag var borta för pappa pratar bara en massa "goja"....han ser att dom harvar åkern utanför fönstret, att en stor fågel kom och tog cigaretterna av han, att det låg en hund i fotändan av sängen, att de skulle mötas vid vägen och sen ro över Ljungan, att man blir trött av skogsarbete etc etc....han pratar inte MED mig utan för sig själv och jag vet inte om han vet att jag är jag.
Det är sån skillnad bara sen igår...
Är det detta som kallas "att se livet passera som i revy" tänker ju jag nu....är slutet än närmare nu?

Ska kura ihop mig här på sängen nu strax och se om det går att få någon sömn, får se om pappa somnar eller om han blir liggande och tittar runt och pratar några timmar till...