Ännu en natt med ont, ont, ont...alltså AJ!
Men jag ska väl inte klaga eller beklaga mig för det ska man visst inte göra har jag förstått det som...nää, på med leendet och låtsas som om allt är så jävla bra!

När jag väl rätat ut min lekamen, tagit en varm dusch och ätit frukost så var klockan nästan halv 11 i dag och det är inte bra då morgnarna blir så sena. Nu har ju jag iofs ingen tid att passa eller så de veckor barnen är hos sin pappa men det är ändå inte bra eftersom det förskjuter dygnsrytmen.

Efter morgonstökandet åkte jag i väg till en kompis som jag lovat komma och hjälpa med datorn men då jag kom så hade hon lyckats lösa det problem som hade uppstått så det blev lite fikande och surrande. Väl där så kom "lillsyrrans" man förbi på lite fika och jag hade turen att få bli lite knådad på nackmusklerna...å herregud så ÖMT det var. Han hittade på en punkt ungefär mitt på vänstra skuldran där jag blev helt spyfärdig då han tröck och det strålade ut i vänstra handens fingrar...ontskönt liksom!

Efter det att jag varit hos denne kompis så åkte jag hem till min kusin och var där en bra stund. Pratade, kaffade , var ut på en skön promenad med hundarna och sedan gav hon mig en välbehövlig ryggmassage där hon tog itu med bland annat den ömma punkt som "lillsyrrans" man hittade tidigare och det kändes riktigt skönt efteråt...blev insmord med HÄSTliniment och det gjorde rätt gott bara det.

Hem och petade i mig lite mat = det som var kvar utav laxen sen i söndags.
Gjorde mig i ordning och styrde kosan ner till Stöde för veckans övning med gospelkören man i kväll önskar jag faktiskt att jag hade stannat hemma så som jag hade tänkt i morse för kvällens övning gjorde mig mer ont än gott som den annars brukar göra. Anledningen? Joo, den person jag berättade att jag grät över i onsdags är en person som sjunger i min gospelkör och att sitta där i kväll med honom sittandes snett bakom mig kändes allt annat än bra.

Nu ska jag ju inte se det som hänt som min förlust men det kroppsliga och känslobiten kan man inte alltid styra fullt över...jag bet i hop under hela kvällen men sen nu då jag kom hem så kom ångesten över mig och jag rasade och efteråt blev jag så jävla förbannad över hela jävla situationen....JÄVLA MÄNNISKA!!!

I morgon kommer guldkornen efter skolan och just nu så längtar jag så oerhört mycket efter dom...i morgonkväll skulle visst det vara något framträdande i kyrkan där äldsta tösen sjunger i kör också, något jag fick veta om nu i kväll först! Så det ska bli kul...hade egentligen lite andra planer i  morgon kväll då jag tänkt tagit med barnen på en folkmusik kväll där han jag kallat "min nyfunne vän" bland annat ska vara med men nu då jag fick veta att äldsta tösen ska ha framträdande med sin kör så får ju det gå före...eventuellt att jag åker i väg på dagen i morgon och lyssnar och kollar då han + en vän till honom ska ha ett litet framträdande på ett servicehus i grannbyn, dock vet jag inte om vilken tid det är så vi får se hur det blir.

Denne vän är för övrigt en jag "saknar" emellanåt och som finns med ofta i mina tankar...en mer omtänksam och varm människa vet jag ärligt talat inte om jag har träffat tidigare. Inte med just DEN omtänksamhet som han har i alla fall...människor har varit omtänksamma på många olika sätt mot mig under alla år men denne person har gett mig något som ingen annan tidigare har gett mig...min fina, fina vän!!!

Nu intas nattinattpillret tillsammans med de antiinflammatoriska medicinerna och jag hoppas att dagens massage kan ha gjort att jag slipper vakna och känna att det gör lika ont som de senaste nätterna. I bland kan ju massage förvärra men i detta fall hoppas jag det ger förbättring...