och klockan är snart 13.00

Natten i natt bjöd inte på mycket sömn så dagen går lite i en zombies tecken skulle man kunna säga = trögt så in i helvete! Det började redan i går kväll med att det satte igång och snurrade på en massa tankar...först massor utav bra och positiva sådana men sedan dök även sånt som är/var allt annat än positivt upp och jag gjorde kväll tidigt för att bryta detta...med kväll menar jag att jag stängde ner, släckte och kröp ner under täcket...men sömnen, ja den uteblev nästan helt och hållet och det trots att jag tog en sömntablett...sov väl kanske 45 minuter som längst och sedan var det typ 5-10 minuter åt gången resten av natten.

Vaknade till riktigt 03.40 och låg då vaken till klockan var halv 6 ungefär innan jag kunde slumra till ett par minuter men klockan 7 gav jag upp och klev upp, klädde på mig och gick ut på en rätt lång promenad och var väl ute i nästan 1½ timme...rätt skönt faktiskt och nu börjar ju så sakteliga höstens alla underbara färger ge sig till känna.

Ogillar förvisso att träden snart skall stå nakna men älskar de vackra färger som höstens palett innehåller, ogillar att det börjar bli kallt men gillar den friskhet som blir i höstluften.

Gillar nog alla årstiderna, på sitt sätt.....finns + och - med dem alla....även sommaren.

När jag kom in från morgonpromenaden så åkte perkules på och musik slogs igång...kaffe och musik är ett dagligt måste för min del. Katterna fick gå ut i kattgården och där konstaterade jag att den måste göras om till nästa vår/sommar....får ta tag i den biten då snön smält och tjälen släppt, den behöver vara större också ska jag försöka bygga in ett utav träden i den, dock med övertäckt tak över hela så de inte ska kunna klättra upp i trädet och sen hoppa ut....ska nog komma på en lösning på det hela, större ska dom få!

I dag känner jag för en dag där jag inte tänker göra någonting...hmmm, tvättmaskinen går förvisso uppe i badrummet och dammsugaren står framme och redo för en dans...men utöver det så näää, jag tänker inte göra någonting alls i dag! Tänkte ett tag åka i väg och hälsa på lite folk men im nattens uteblivna sömn så känner jag mig som sagt lite som en zombie och det ligger en lätt huvudvärk och smågnager hela tiden.

Sedan finns det sånt som rör sig inombords...som gör att jag känner mig så oerhört kluven...kollission mellan hjärtat och hjärnan! Tänk om dessa två bara kunde samsas i detta......

Ja så har vi en ny vecka att ta emot, klockan är just nu 13.30 och jag har satt mig ner vid köksbordet och hällt upp en kop kaffe och har precis tänt eld i kökspannan. Borde väl egentligen inte behöva elda men jag fryser så om händer, fötter och nästipp och det i sin tur leder till att jag fryser helt och hållen invärtes och det är hopplöst att få upp någon värme så en eller ett par brasor är faktiskt ett måste....

Detta med frysandet är baksidan utav min gbp operation och efterföljande viktnedgång men jag vill inte tillbaka till den jag var och jag ångrar definitivt INTE min operation men jag ska villigt erkänna att jag hatar att frysa och vid denna årstid så vet man ju vad man har framför sig i cirka 6 månader...blir mycket frysa framöver om man säger så!
Tror jag ska införskaffa sådana här supersovsäckar och förpuppa mig i ett par sådana över vintern...kan kanske be någon vänlig själ att hänga upp mig någonstans i en sådan över vintern också kan jag kläcka fram mig likt en fjäril till våren igen då värmen kommer :)

Visst kan det ännu bli varmt och väldigt fina dagar och visst jag tycker om vintern också då det är klara fina vinterdagar då solen skiner och snön gnistrar likt kristaller över allt men kylan...BURR!!!

Vädermässigt har ju faktiskt de sista dagarna varit helt jäkla outstanding med +24-25 i SKUGGAN då jag var hos hjärtat så fler sådana dagar hoppas jag ju på här i höst. Det är förvisso + 16 nu också men grått, disigt och småregnigt = ruggigt med andra ord! Så nu skall här eldas en brasa eller tre för att i alla fall få ut det råa inomhus....

Så var det söndagkväll och jag sitter här hemma i soffan och slö glor på en Wallanderfilm på tv4...om någon frågar mig vad det handlar om så har jag ingen susning eftersom jag sitter med mina tankar på ett helt annat håll ;)

Åkte ju till paradiset och hjärtat i fredags och den där första kramen då jag klev innanför dörren hos honom var efterlängtad och underbar och följdes av mååååååååånga...middagen i fredags blev gäddfärsbiffar och potatis och det är ju bara hur underbart gott som helst! Man blir fasen rent lyrisk då man äter dom....skrev på min fb att jag ätit det och fick ett meddelande från äldsta tösen...tror hon också hade velat ha sådana för hon skrev "HÖRRU DU!!!!"

Men nu är det slut på gäddfärs i frysarna så nu må det fiskas mer gädda om det ska kunna bli några fler biffar...

Sedan gick resten av fredagkvällen åt till att kura i soffan i varandras famnar zippandes på lite rött vin innan det var dags att krya ner tätt intill varandra uppe på sovloftet....

Lördagen började på det bästa tänkbara sätt som gick, i hjärtats famn :) vaknade rätt tidigt och låg och kollade på honom där han låg bredvid mig, lyssnade till hans andetag och kände mig väldigt väldigt lycklig...somnade om och klev sedan upp tillsammans vid strax efter 10. Efter frukostintaget begav vi oss in till Hassela för att handla lite + att han skulle lämna in v75 och sedan spelades det lite fiol, kollades trev och åts lite ost och kex.

På eftermiddagen duschade vi och fixade vi i ordning lite och sedan efter kl 17 så begav vi oss hem på middag hos hans mamma där alla hans syskon med familjer var. Fick även träffa hans son nu första gången och han var, precis som ALLA i hans stora härliga familj, trevlig och jordnära...kom på mig flera gånger under kvällen att jag bara kände sån lycka i kropp och själ just där och då. Omgiven av hjärtat och hans härliga familj....i hans familj har jag en stor familj...barnen och jag har en stor familj i hans familj :)...en familj jag hoppas få finnas med i länge länge länge....

Hjärtats lillasyster/sladdlillasyster hade en sådan go bebismage (beräknad till 9 oktober) och jag ska väl villigt erkänna att det stundtals gjorde lite ont inombords då man såg hur det rörde på sig därinne, hur hon smekta magen, hur andra smekte magen....det gjorde ont eftersom jag bär på den inre längtan som jag har men som jag vet aldrig kommer att bli av på grund av olika orsaker. Jag till och med grät en skvätt över det tidigt i  morse då jag vaknade och blev liggande och titta i taket en stund...tittade på hjärtat där han sov och tårarna bara rann.

Det ÄR en sorg......en längtan och saknad....

I dag sov vi tills klockan var nästan halv 12 och sedan har vi stökat på och städat ute i hans "uthus" i dag samt bytt olja i hans snöslunga och lite till. Sen i eftermiddag var vi hem till hans mamma och åt middag av resterna från i går (potatisgratäng, sås, file, sallad, kaffe, kakor och tårta) och där åts det så magen stod i 8 hörn! Hjärtats farbror med fru kom också dit och sedan kom de och hälsade på en stund hemma hos hjärtat också...

Kl 19 styrde hjärtat kosan i väg mot innebandyträning och jag styrde kosan hem hit till mig...känns i hjärtat varje gång jag lämnar honom och paradiset. Önskar vi kunde vara varandra nära mer än så som det är nu. Nu kommer vi inte ses föränn på fredagkväll (rätt sent) och sedan då han åker hemåt på söndag så kommer vi nog inte ses på 2½ vecka!!! Och hur jag ska klara av det utan å längta ihjäl mig vette tusan....hua!!!

Sitter och leker med tankarna just nu och funderar kring hur det eventuellt skulle kunna bli den dag det kanske blir tal om en flytt av något slag....nu är det ju inte ens säkert att det blir någon sådan någon gång men OM så måste man ju kunna få leka med tankarna...tänk att få somna med och vakna upp intill den man älskar mer ofta än på bara helgerna, att kunna planera sin vardag tillsammans med någon, planera saker att göra tillsammans, ha något gemensamt....jaaa, leka  med tankarna måste man ju få göra.

Dock finns ju en sak som hindrar mig lite i tanken och det är ju barnen....OM det blir en flytt till något gemensamt, hur blir det med mina älskade barn?! Vad kommer deras pappa säga och anse, kommer de kunna få bo med / hos mig eller kommer jag bara få ha dem från fredag - söndag så som jag bara fick förut då jag bara bodde 4 mil härifrån? :( det gör ont av oro kring detta i mammahjärtat. Jag vill vara lycklig...med kärlek och närheten till mina barn...men om inte det går :(

Ska ta och krypa ner under täcket nu snart och försöka komma mig till ro, sluta ögonen, krama om kudden och ta mig till hjärtat  i tanken...älskade hjärtat...en tanke går även till mina barn, det gör det varje kväll innan jag sluter mina ögon. I tanken böjer jag mig ner och pussar dem på deras panor och viskar "mamma älskar dig" till dem båda....mamma älskar er <3

Ja till morgon sas det hejdå till de älskade guldkornen för 1 vecka framåt fastän det skulle övergå till pappavacka på måndag egentligen. Men då jag åker till paradiset för att vara med på 70 årsfest så har de nog det roligare hos sin pappa så därför bidde det pappavecka från i dag...älskade älskade guld!!!

Då de klivit på bussen kom det en tomhet över mig på grund av att det nu kommer vara tyst och tomt efter dom. Nu blir jag ju iofs borta i helgen så det "går ju bort" 3 dagar kan man säga och sedan får man väl se till att få något gjort här hemma de resterande dagarna tills de kommer igen...så tiden går så att säga.

Slängde in en maskin med tvätt, kläder som jag kom på att jag skulle ha med mig till hjärtat så klart...och medans den maskinen gick klar så tog jag och kröp ner under täcket igen en stund...och somnade! Hårt och djupt tydligen för klockan visade på 10.30 då jag vaknade och det har väl aldrig brukat hänt! Visst har jag kunnat somna till en stund...men vad fasen, nästan 2½ timme!!!???

Men men, jag antar väl att den sömnen behövdes...men sedan var det trögstartat innan jag kom igång kan jag säga. Känner mig öm och stel i nacken och skulderpartiet igen...har varit bra på den biten rätt länge nu men nu ska det väl börja "jävlas" igen :(....in i duschen, på med kläder och koka kaffe, sen var AM i gång först.

Dragit en vals med snabeldraken, bytt i kattlådorna, fyllt på torrfoder åt lurvtussarna, satt på hjulsidorna på mina däck (rostiga och fula fälgar måste döljas!), diskat undan disken och plockat lite...och nu är det bara väntan kvar kan man väl säga :)

Ska ta vägen över Stöde ner till hjärtat och tänkte åka in till kusin och surra av mig en liten stund och få mig en kopp kaffe innan jag fortsätter mot Ede/Hassela/Bergsjö och hjärtats paradis så jag får väl se vilken tid jag åker men runt 14 tiden är det väl tänkt (kl är 12.30 nu). Hjärtat jobbar till 15 tiden i dag men kommer vara kvar efteråt och trodde han var hemma till 17 tiden någon gång så jag åker väl så jag är där hos honom strax efter 5-halv 6.

Har en liten klump av oro i magen denna gång, löjligt men ändock. Hjärtat har ju 2 barn, en dotter och en son...dottern har jag träffat gjorde jag redan 2a eller 3e gången jag var till honom) men hans son har jag ännu inte träffat men i helgen kommer jag göra det eftersom han skulle komma "hem" och fira sin farmor som fyller 70 år. Förstår inte varför jag är orolig men det är väl den här rädslan för att inte duga eller på något vis göra bort mig...löjligt? Jaaa.....

Men både hjärtat, barnens mamma och dottern är så fina och lättsamma personer (det är alla de i släkten som jag träffat också) så jag antar sonen är det samma...så jag kommer väl som vanligt skratta åt detta efteråt och inte fatta varför jag ens oroat mig.

Med hjärtat känner jag mig så trygg och jag känner mig verkligen älskad utav honom, han ger mig sådan bekräftelse och det är ju något jag nästan aldrig fått tidigare. Joo, barnens pappa gav mig faktiskt väldigt mycket av den vara men iom att jag inte hade "tron på mig själv" då så kunde jag inte ta till mig det utav honom riktigt...han kunde också säga att jag var fin och vacker, att han älskade mig etc men jag bara fnyste mest och trodde det bara var något han sa. Nu KÄNNER jag att det är menat då hjärtat säger det åt mig.....men det har väl att göra med att jag trivs med mig själv nu jämnfört med tidigare då jag var "fet och ful"...? Gav någon mig fina kommentarer eller beröm rann det liksom bara av mig och jag tog ingenting till mig....nu tackar jag så snart någon säger att jag är fin, att jag ser fräsch ut etc...och jag tror på det när någon säger så.

Visst, det finns fortfarande stunder då jag känner mig ful men det är på ett helt annat sätt än tidigare....och jag vet ju att jag egentligen aldrig ens har varit ful! ALLA människor har något vackert....

Sedan kan ju människor runtom påverka till hur man känner sig och hjärtat...ja herregud!

Han har fått mig att känna mig både vacker, sexig och omtyckt. Han har fått mig att finna ro och frid och landa i mångt och mycket. Eller egentligen så kanske det inte är HAN i sig som fått allt att falla på plats för mig utan det är väl detta att det finns ett VI...jag har hittat rätt i honom, med honom...och jag älskar honom så mycket.

Denna kärlek som jag känner är inte lik någon utav de tidigare kärlekarna, detta är annorlunda...och som jag tidigare skrivit så leker jag med tanken om hur framtiden kan komma att te sig och hur den kan komma att bli. Vågar inte måla upp en massa bilder om och kring ditten och datten men leka med tankarna kan man väl få göra :)

Jaaaa....suuuuck :)

Nu ska jag väl ta och packa ner lite kläder för dessa dagar, blev glad förut då hjärtat skrev att han gillat det jag hade haft på mig i lördags och han tyckte jag skulle ta med mig dom kläderna och ha på mig dom...så dom skall packas ner + lite annat. Och i vanlig ordning så lär jag väl packa ner allt för mycket...det behövs ju faktiskt bara några trosor, strumpor, 1 bh, 2 byxor och 2 toppar....men det brukar bli typ det dubbla, hahahaha!!!
Blir det så att vi ska ut och fiska så har jag ju mina kläder där hos honom redan...tror jag kanske ska packa en väska och ha den stående hos honom med lite kläder så slipper jag hålla på så här?

Jao, kanske det......

Trevlig helg nu alla <3

Och klockan har precis passerat lunchtid.

Sitter med en kopp kaffe, spelar musik och bara är...rätt skönt faktiskt just här och nu och fastän det är ljust och dagtid så brinner det ändå ett par ljus här på bordet, ljus har nämnligen en rogivande effekt på mig och i dess låga kan jag försvinna i mina tankar emellanåt, som nu...

Tankar på hjärtat, på guldkornen och nuet.
Leker lite med tanken om framtiden och funderar...undrar hur framtiden blir :)

Guldkornen är ju hos mig denna vecka men de åker till sin pappa i morgon efter skolan eftersom jag åker till hjärtat för att fira hans mammas 70 års dag på lördag (hon fyller på måndag) och det tror jag inte blir någon rolig tillställning för mina barn eftersom det inte kommer vara några andra barn där i deras ålder utan bara "vuxna"...så de får vara hos sin pappa och sin familj där denna helg också får de komma och vara hos mig nästa helg då hjärtat också kommer att vara här hos och med oss...

I går kväll då barnen lagt sig så blev jag sittandes och tänkte på en sak...och detta bara bubblade ur mig som statusuppdatering på min tidslinje på facebook....

"Vet ni...jag blir så ledsen (och förbannad!) på de/er som ff ifrågasätter mig och mitt !
Fattas det inte att jag i dag faktiskt mår bra, att jag slutit fred med/i det som varit, med människor och situationer, att jag funnit ro, är tacksam för vad jag har men även det som jag haft, att jag lever "här och nu", att mina barn är det för mig dyraste som finns och att jag är väldigt lyckligt förälskad igen av någon som verkligen älskar mig för den jag är och så som jag är...
VAD är det som inte förstås?!
Får i bland höra "du kommer ju aldrig bli frisk", "sluta ljug om det det och det" och när jag sedan berättat om kärleken så har det nästintill skrattats och jag har fått hört saker i stil med "Och vem skulle...", "tror du ja", "visar sig väl hur det är med den saken" etc etc.....JAG BLIR LEDSEN, fattas inte det?!
TRO på mig i stället, SE på mig, LYSSNA på mig, GLÄDS med mig och prata MED mig i stället för OM mig....snälla!!! 
Unna mig i stället den lycka, ro, frid, glädje och förälskelse som jag funnit och känner...visst, det pendlar upp och ner i bland men det gör det väl i allas liv till och från...eller?"

Jag förstår liksom inte att en del tror att jag ljuger om min tillvaro, att jag ljuger om att jag mår bra, att jag ljuger om att jag har ett förhållande....av vilken anledning skulle jag ljuga om det?! Vem skulle vinna på det?!
Jag fattar liksom inte och det gör mig faktiskt väldigt ledsen...men jag vet att det inte ens är någonting jag ska lägga ner tid till funderingar på. Jag har annat att lägga tid och energi på och sedan är det ju tack och lov ingen av mina VÄNNER som ifrågasätter mig och mitt utan folk runtom...folk som inte har något annat för sig än att lägga sig i andras liv och prata skit!

Men det var i går jag funderade kring detta, nu funderar jag som sagt om framtiden och leker med tankarna...

Måndagkväll och huset lever = mina guldkorn är hos mamman <3 fast just för tillfället har de faktiskt rymt sin kos ner till "lillsis"...äldsta tösen skulle få låna symaskinen och laga en ficka på sin jacka och yngsta tösen följde med för att leka en stund. Men jag tror nog äldsta tösen gör mer än bara låna symaskinen för än har hon/de inte kommit hem och de har nog varit borta i över 1 timme nu. Hon pratade om att få hjälp att göra fransk manikyr på sina naglar så jag antar det kan vara så att hon kommer hem med fina naglar så småningom...?!

I natt kan jag säga att AM har sovit...tvärslocknade vid 01 tiden i natt efter att ha försäkrat mig om att hjärtat kommit hem efter det att han åkte hem sent i går kväll. Skrev God natt till honom 00.53 och sedan hade han skickat ett meddelande tillbaka 01.05 men det hade jag inte hört så jag måste ha tvärslocknat efter det att jag skrivit god natt!? Och sen sov jag tills klockan var nästan halv 10 till morgon...vaknade och hade jätteont i kroppen och i mina fingerleder :/ brukar kunna vara så om det ska till att bryta ut någon förkylning eller något sånt men det hoppas jag verkligen INTE att det är, fast det vore kanske inte så konstigt eftersom det är så många runtom som varit och är hostiga och så...

Klädde på mig och begav mig ner till "lillsis" och kaffesurrade utav en stund innan jag åkte på affären och införskaffade ägg till dagens middag vilket blev fläskpannkaka...då jag kom hem hann jag bara stänga ut katterna i kattgården så kom min vän T förbi och jag fick en anledning till att köra igång Perkules och få mig lite mer kaffe.
Satt och kollade på några klipp på Youtube och han visade en tjej som fick mig att få ståpäls då hon sjöng och spelade...kommer just nu inte i håg vad hon hette men JÖSSES säger jag!

Satt och pratade lite om hans situation (mkt som hänt och händer runtom honom nu) och jag lyckades väl säga någonting väldigt bra för plötsligt studsade han upp och gick ut och hämtade sin gitarr och kom utav det jag sagt på lite av en refräng till en ny sång....haha, kul tyckte jag och det kan bli en väldigt fin sång utifrån det lilla jag hörda....2 strofer + melodin.

Han sa att allt i livet inte var svart och vitt....jag svarade att nej det är det inte för det finns så många färger däremellan...och det kom en textrad genast upp...så det ska bli roligt att se/höra om det blir något utav något som jag lyckades få ur mig. Och det är väl lite så...allt är inte svart eller vitt i livet....det finns så många färger men många ser det antingen i vitt eller svart...jag själv har ju upptäck färgerna igen tex.

Eftersom det blir mycket mat då man gör fläskpannkaka så tyckte ju jag att han kunde få stanna kvar och äta med mig och barnen och det var han tacksam för eftersom han då slapp att ställa sig och laga mat åt enbart sig själv...

Sitter just nu och tänker på mitt älskade hjärta och hur livet varit och är...i går vann jag en tavla målad utav en som heter Marie Åkerlund, jag som ALDRIG har vunnit någon tävling förut. 
Man kunde vinna denna tavla:

Och tävlingen gick till som så att man skulle gilla bilden och dela med sig på sin facebooksida samt gilla konstnärens sida och sedan skriva en motivering varför man ville/skulle vinna denna tavla...och eftersom tavlans budskap är "Amor Vincit Omnia" (kärleken övervinner allt) skrev jag följande:

 "Åh så underbar...och varför jag vill vinna den?
Jo i oktober 2009 lämnade mitt då livs stora kärlek och mina barns far mig efter ett 12 år långt förhållande. Ramlade ner i en väldigt djup depression som bla innefattade 6 månader som inlagd patient på en avdelning inom psyk. Livet var kaos och hemska saker skedde och det förföljde mig ända fram tills för ungefär 1 år sedan då jag mötte den underbara man som jag nu har ett förhållande med...iom mötet med honom och den kärlek som utvecklades mellan oss så återvände jag till livet igen till 110% och jag började leva och våga se framåt igen och tro att jag var värd den kärlek som han ger.
Mitt livs stora kärlek lämnade mig men jag fann en mkt större.
Din tavla skulle symbolisera min väg från det mörkaste av mörka till det underbara liv jag har nu i dag.
AMOR VINCIT OMNIA, kärleken övervinner allt <3
Delar, gillar och hoppas!"

Och JAG VANN!!! Jag blev jätte jätteglad och denna tavla kommer få en alldeles speciell plats i mitt hus......

Mina tankar är just nu hos hjärtat, kommer på  mig själv att sitta och le då och då...känner mig upprymd och väldigt väldigt förälskad i livet just nu. Tänk att jag äntligen har hittat rätt i livet, för det är ju så det känns...så RÄTT!!!
Kan inte säga att jag hittat hem...för det har jag inte gjort ännu, har inte hittat min riktiga plats på jorden...men  med tiden kanske jag hittar även den ;) men jag har definitivt hittat RÄTT!

Tiden från det att hjärtat kom i lördags till dess han åkte hemåt sent i går kväll var bra på alla sätt och vis och känslor har fördjupats än mer för honom...

Nu blir det soffläge och IDOL med barnen, yngsta tösen kommer nog lägga sig rätt snart tror jag...verkar som om skruttan är på väg att bli förkyld :( vilket brukar vara rätt vanligt efter skolstarterna.