Sitter fortfarande kvar på sjukhuset och är hos min pappa som ligger och väntar på den eviga vilan.

I lördags då jag kom hit var han i ett väldigt dåligt skick och han var nära att vandra över då på eftermiddagen...fick en morfin spruta då på kvällen och sov lugnt, djupt och avslappnat nästan hela natten sammanhängande...

Igår var pappa piggare, iaf om man jämför med hur han var på lördagen då jag kom hit. Igår var han vaken en stor del av dagen och pratade. Han fick också information riktigt av läkaren om vad det var det hade hittat i honom så nu vet Pappa att han har cancer... Han kanske inte förstår eller inser hur illa det är och att han nog aldrig kommer komma hem igen för han pratade om att han skulle försöka ordna med lägenhet då han kom hem för han orkade inte hålla på med Ved något mer... Jag svarade bara att det ordnar sig.

Hjärtat var hit och hälsade på Pappa också igår. Det var första gången han träffade Pappa och det kan ha varit den sista likväl.
Frågade mina guldkorn också om de ville träffa morfar men de ville inte göra det så de stannade nere i bilen under tiden hjärtat gick upp hit.

Lämnade sedan avdelningen och följde med hjärtat och barnen på Ikea och åt middag med dom innan de sedan skulle vidare upp till Torpshammar eftersom barnen skulle hem till sin pappa.

När jag kommer tillbaka till avdelningen så har pappa petat i sig lite nyponsoppa och grädde och sover. Pappa sov sedan långt och djupt mellan 19 och fram till 03 nu på morgonsoffan då sköterskan tittade in.

Nu är klockan 06.30 och pappa fick en smärtstillande spruta för ungefär 30 minuter sedan. Ligger i sängen och slumrar till och vaknar lite till och från.

Jag är trött, jag är jättetrött nu... Och det är väl inte så konstigt eftersom jag varit vaken sedan klockan 09 i lördags morse... Snart 2 dygn alltså.

De har ställt in en säng till här hos pappa men den ligger Mamma i för hon är också här. Hade faktiskt hoppats på att hon hade kunnat åkt med hjärtat hem till Torpshammar igår så jag kunnat fått sova natten som var och hämtat henne tillbaka igen i dag. Hon sa att hin hade saker hemma som hon var tvungen att göra men nu blev det inte som så... Så jag har inte sovit någonting och jag är jättetrött nu!!

Ingen kan säga hur länge Pappa kommer att kämpa på. Det kan gå fort men det kan också dröja.

Har ringt jobbet och sagt att jag blir hemma och sedan ska jag ringa försäkringskassan och be om ansökan om anhörigbidrag, ett bidrag man kan få om man är hos någon sjuk anhörig istf att bli sjukskriven och Fp karens och så.

Det är mycket att tänka på nu.
Har suttit och läst om sånt jag måste tänka på och ta hand om då pappa dör, har funderat om begravning och hur jag vill att pappa ska få det.

Är så trött och jag längtar efter hjärtat så det gör ont... Efter att få krypa in i hans trygga famn.

Väntar... Kommer det hända idag?

 

Jess

18 maj 2015 06:55

åh vad tufft! Passa på att säga hur mycket du älskar din pappa, tacka honom, prata minnen. Även om han sover är jag helt övertygad om att man hör på ett annat vis när man ligger där och väntar... (Jobbar själv på sjukhus).

AME

18 maj 2015 10:23

Har jobbat inom vården sedan jag var 17 (är 43 nu) och har varit med vid slutet hos många gamla jag mött i mkt yrke. Har alltid sett det som att hörseln är det sista som försvinner när en människa somnar in och jag har alltid brukat prata med den avlidne brukaren/vårdtagaren/patienten då vi gjort iordning denne efter att de avlidit.
Min största skräck i lördags då de ringde och bad Mamma och mig att komma hit var att inte hinna hit och tala om för honom att jag älskar honom... Men det han jag och har sagt och visat det för honom många gånger sen jag kom hit.
Och det kommer vara bland det sista jag talar om för honom när han somnat in och vi tvättat honom och gott klart för avsked.
Det är tufft, det är jobbigt...och än jobbigare blir det när det väl händer.
Även fast jag då vet att han slipper allt ont och har fått frid.
Kommer skapa ett stort tomrum efter pappa,även fast vår relation stundvis varit turbulent och inte så bra sopp har han ändåfunnitsfrån min första dag i livet... Men snart är han borta.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

tiden rusar iväg alldeles för fort och jag hinner inte riktigt med...vad skrev jag sist nu då? Jo, växthusbygge....det står klart nu och vi har börjat fylla det. I nuläget har vi 1 paprikaplanta, en gurkplanta, dill och 11 sorters olika tomater (ja...

Då var det dags för ännu en vecka då...veckan som varit sprang iväg i ett rasande tempo och helgen som var likaså.I helgen var det bara yngsta dottern som kom till oss eftersom den äldsta skulle hitta på något tillsammans med några kompisar... I lö...

I dag är det 1 vecka sedan ditt liv tog slut och saknaden river än i mitt bröst...mitt fyrfotabarn, min prins.Tårarna som fallit senaste veckan har varit många och än är de inte slut. Tittar ut genom fönstret till altanen och väntar på att du ska s...

I fredagsnatt gick det hål i mitt hjärta...Min prins, min heliga birma Emil finns inte längre kvar hos oss... Strax efter klockan 23 i fredagskväll så knackade det på dörren och min sambo gick och öppnade...tog ett bra tag innan han kom in och jag ...

så ringde min läkare och talade om att det fanns inga avvikelser i mitt blod så då kan en sak uteslutas i alla fall....TACK GODE GUD!!!   #provsvar #lättad #tacksam ...