Tog och begav mig ner till "lillasyster" och hennes dotter en stund nu på kvällen, min bästaste kusin var också där så vi kaffade och surrade på lite i vanlig ordning.

Pratade om och berättade om detta som hänt mellan mig och min manlige vän, att jag hade berättat om hur jag kände och hur ledsen jag var etc...och VEM tror ni kommer då när vi sitter där och pratar? Joodå...han!

Upplevde en mycket olustig sak då när jag bara såg hans bil svänga in på gården...armarna domnade bort och det började sticka i läpparna, samma reaktion i kroppen som vid tillfällen längre tillbaka i mitt liv.

Både min kusin och "lillsyrran" såg på mig hur min reaktion blev...jag i min tur tittade bort och vet nog inte ens om jag sa hej en gång. Faan också.....varför skulle det bli så här? Min vän.....

När jag sedan kom hem så kom den rätta reaktionen i form utav en jäkla panikångestattack som höll i sig i nästan 45 minuter...den hade ett hårt grepp den jäveln och var envis som få men jag vann över den även denna gång!

Nu skall jag strax ta mitt lilla sömnpiller och lägga mig ner och försöka sova någon timme, i morgon kommer äntligen mina guldkorn så då blir åtminstonde mammahjärtat helt   

Började med att vakna upp gråtande och förtvivlad ur en dröm som fick mig att bli så illa till mods...tänk att det man drömmer kan göra så jävla ont! Tårarna rann säkert 20 minuter efter det att jag hade vaknat...och det gjorde så jävla ont!!!

Klev upp och fixade lite frukost men då jag inte var hungrig så fick jag bara i mig 2 hårdbrödsmörgåsar och ett halvt glas mjölk...fattar inte, i bland går det bara inte att äta! Men äta är ju en viktig del för en som är magsäcksopererad men vad ska man göra då det står en upp i halsen?

Lyfta ut bord och stolar + kökssoffa från köket....att flytta en tung kökssoffa på egen hand då man har ont i ryggen är inte att rekomendera kan jag säga. Målade golvet en omgång och kunde rätt snabbt konstatera att detta var inte rätt färg att måla med men det får duga så länge. Efter första strykningen hände någonting, jag blev så där förtvivlat tvärledsen och började tokgråta och må jättekonstigt...allt bara snurrade, hjärtat skenade, det var snudd på en känsla utav panik och huvudet bultade så jag bara väntade på att något skulle brista och gå sönder däri så jag la mig på sängen och somnade till en halvtimme men kände mig i stort sett likadant då jag vaknade.

Hatar när jag faller på detta sätt...från att ha känt att allt var relativt okej till platt fall där allt är ett helvete. Hoppas medicinen kan börja verka snart så jag blir mer stabil för detta går faan inte!!!

Glad i alla fall att sömntabletterna funkar och att jag nu kan få sova nattetid och inte ligga vaken till halv 5 - 5 på morgon...

Nu är klockan 17 och det har precis passerat ett litet åskoväder....men jag ska villigt erkänna att jag önskar det hade åskat riktigt för åskan är rätt mysig ändå med sina blixtrar och sitt dunder. Nu blev det bara lite muller också en massa regn....det kallar inte jag åskoväder!

Ska väl försöka få i mig någonting att äta nu tänkte jag men jag är inte hungrig för 5 öre och sedan skulle jag behöva måla golvet en omgång till men det kanske är lika bra att låta bli eftersom jag ändå måste köpa en annan färg...det kanske får vara så här vitflammigt till dess jag får pengar nästa gång. Man får väl blunda då man går in i köket så länge...hahaha!

Jag mår faktiskt inte så bra just här och nu men i morgon kommer mina guldkorn till mig i alla fall...DET är något jag ser fram emot, MYCKET !!! Allt annat får jag lägga åt sidan till dess jag är ensam igen nästa gång...