I natt sov jag faktiskt rätt så bra, kanske berodde det på att jag tog min sömntablett då jag la mig...klev upp 10 i 7 och stuttade ner till gympasalen för lite mindful yoga, också en helt okej yoga form.

Haft samtal med min kontaktperson i dag och efter det samtalet kände jag som om jag växt en meter minst...hon tyckte jag var en så otrolig människa då jag berättade om allt som hänt i mitt liv senaste tiden, att hon beundrade hur jag kunde dela med av mig själv, hur stark jag var i det svaga...OCH framför allt fick jag höra att jag hade inget jag behövde eller skulle be om ursäkt för. Det finns ju faktiskt dom som tycker att jag ska be om ursäkt för vissa saker MEN jag behöver inte be om ursäkt för att jag blev sjuk och det var så jävla skönt att få höra det från en kunnig människa...att få höra att jag inte har något jag behöver be om ursäkt för.

Så där fick jag växa en bit och där fick jag ord på att jag tänker helt rätt när det gäller biten om att förlåta....jag ska inte säga förlåt för att jag blev sjuk!

Däremot finns det många som skulle be mig om förlåtelse...det var det också jävligt skönt att få höra! Igen...

Efter lunchen hade jag tid för massage och det var ju bara så skönt och framför allt välbehövligt. Jag var en väldigt knölig människa fick jag veta...hahaha...men det visste jag redan, i stort sett hela ryggen , axlarna och nacken var knöliga som tusan och hon fick arbeta på rätt bra och länge med att försöka mjuka upp så gott det gick. Fick en ny tid för massage om ett par dagar...aaaahhh!

Under kvällen har vi varit ett gäng som suttit i det gemensamma utrymmet i vår flygel och surrat och spelat yatzy, jättetrevligt...men vid halv 9 sa det pang i huvudet och det sprängde som tusan. De som satt med där nere tyckte jag blev kritvit också mådde jag så jävla illa på ett väldigt olustigt sätt....var tvungen att resa på mig och gå ut och ta luft.

Det bara kom och det är ingen känsla som jag haft tidigare.

En människa som är här på Österåsen samtidigt som mig är en som funits runt mig sedan jag blev sjuk (en inom sjukvården) och den personen kom ut till mig och sa "jag vet varför du mår som du mår, tänk tillbaka".....och jag tänkte och tänkte...men så kom jag på...vid halv 9 tiden i dag för 2 år sedan så läste jag ett mail som fick världen att rasa för mig, som fick livet att försvinna...det visste min kropp och den reagerade...jag visste inte men kom på.

Ganska olustigt egentligen, kroppen reagerade vid samma tidpunkt som den kväll där mitt liv raserades och jag "dog"...i kväll för 2 år sedan...

Just nu, i skrivande stund gör det så ont inom mig och jag tror ärligt att den smärtan aldrig kommer gå över...saknaden finns där...hoppet och önskan likaså...och sorgen...

  AnnaMia