Ja han verkar ha flugit vilse denna natt...för här ligger jag, hopplöst vaken!!!

Har löst korsord, spelat alfapet & bläddrat igenom 2 tidningar...GAAAH !

I natt tänker jag då i alla fall inte klä på mig och gå ut och ta en promenad i alla fall...4 grader är det nu och den temperaturen lär ju inte få en att bli trött precis.

Tror jag ska ta och plocka fram min bok där jag skriver ner texter/dikter som med tiden ska tonsättas och bli till musik...jaa, jag drömmer i alla fall om att få göra det. Skriva kan jag och det vet jag...men att förvandla en dikt till sång är inte alltid så enkelt. Eller ingenting med musik är väl egentligen enkelt då man inte kan ett förbannade skit...önskar jag kunde spela piano eller gitarr för då har man kanske kunnat försöka få till något själv. Nu kommer jag måsta försöka få hjälp utav någon som kan detta med texter och tonsättning....och hur lätt lär det bli?!?

Mycket av de dikter och texter som jag skrivit och skriver är skrivna av & på känsla...och konstigt nog är de flesta av dem rätt sorgsliga...men de är personliga och delvis utlämnande.

Ja, jag gör så...plockar fram boken och greppar pennan. Kommer inte John Blund så kanske inspirationen kan infinna sig då åtminstonde...

AnnaMia

och jag hoppas få bra sömn i natt och att inte Johan Blund flyger vilse med sitt paraply och säck med sömnpulver även denna natt...

I natt som var sov jag dock ganska så bra men det hade nog att göra med att hjärtat var hos mig och jag inte var själv...för jag sover ju bra då jag har barnen hos mig också. Det är bara då jag är hemma själv som jag sover som en skrutt, om ens det...vissa nätter blir det ju nästan noll sömn.

Det är nästan alltid den här tiden runt halv 11-11 som alla tankar , frågor och funderingar sätter igång då jag är ensam och jag antar det är därför som sömnen blir så störd eftersom det många gånger blir kollission inombords av allting...kan ligga och fundera i det oändliga och tänka tillbaka på sånt som hänt.

I bland kommer saknaden efter det liv jag ville leva, med min hela familj...och då kommer känslan av sorg och förtvivlan och greppar tag om mig. Är det fel att sakna, är det fel att hoppas...fortfarande, i bland?

Det är liksom allt sånt som kommer upp VARJE kväll och har så gjort i snart 2 års tid..och VARJE kväll sedan dess har det fällts tårar...i bland i tysthet och i bland borrar jag ner huvudet i kudden och skriker i den...och det gör ont...

Men men...det är väl så här jag ska ha det, just nu...

Natti natt...

AnnaMia

Måste ju få visa mina 2 fyrbenta älsklingar...Emil & Zazzy.

Helig Birma respektive Ragdoll.

Mattes kurrande hårbollar   

AnnaMia

Den 16 november 2009 gjorde jag en magsäcksoperation, en så kallad gastric by pass. Tiden vid och efter operationen var för jävlig, men det berodde mest på grund av att jag blev sjuk i en djup depression på grund av andra orsaker.

2 år har snart gått sedan operationen och jag har tappat 85 kilo, hälften av mig + några kilon till har försvunnit och det är så jävla skönt...fortfarande har jag kanske några kilon till att gå ner men jag är nöjd som jag står viktmässigt nu också.

167 kilo vägde jag som mest och det är från den vikten jag tappat 85 kilo...väger alltså i dagsläget 82 kilo. Ligger fortfarande i bmi övervikt...men jag vill inte gå ner till den vikt som bmi visar normalt men 10 kilo till vill jag nog ner i alla fall...åtminstonde 7 så jag väger 75.

I och med denna stora och snabba viktminskning har det naturligtvis blivit en hel del överskottshud. Nu har inte jag tränat ett dugg men börjar jag med det så kan den till viss del dra i hop sig men all kommer inte kunna det...men jag tar hellre lite häng här och där än blir lika stor som jag var.

På bilden nedanför har jag tagit fram mina jeans som jag hade då jag var som störst och ovanpå dessa har jag lagt de jenans jag haft på mig nu i sommar...man ser skillnaden va?

Bilden nedanför är dessa ENORMA jeans och dessa satt TIGHT på mig över mage, lår, knän, rumpa och smalben...

Så ni kan förstå att jag trots allt häng är supernöjd med resultatet...dessa stora jeans är för övrigt det enda jag har sparat utav mina "tält"..

Men det har givetvis inte varit lätt och definitivt inte då man blev sjuk i själen...men livet är mycket lättare nu för det var INTE lätt att vara tung!

  AnnaMia

...finns det något som slår en chokladbit då man är riktigt sötsugen?

Jag är och har alltid varit, lite av en "chokladoman"...bäst gillar jag de runda "lys melk" som man kan köpa nästan överallt där de säljer godis i lösvikt.

Just nu skulle jag göra nästan vad som helst för att få ett par sådana...GAAAH !!!

Sötsaker är lite av min svaghet men tack och lov så kan jag inte äta de i stora mängder sedan jag gjorde min magsäcksoperation. Äter jag för mycket sött eller för mycket mat eller tuggar för dåligt så får jag dels ont i magen och sedan "dumpar" jag...dumping då man gjort denna operation är då man får svettningar, hjärtklappning och kan må illa. Något som är ganska vanligt för oss opererade...i början då man var relativt nyopererad visste man ju inte hur man kunde äta så då dumpade man ofta men nu vet man på ett ungefär hur man kan äta saker och ting, visst händer det att jag dumpar nu också men inte så ofta...tack å lov för det är inte kul då man gör det.

Hmmm, nu sitter jag här och är jätte sugen på just choklad och ingen choklad finns...morr !

AnnaMia

Kvart över 5...

Har varit en väldigt seg söndag i dag...hjärtat och jag har suttit i soffan och kollat på teve mest hela dagen.

Hjärtat har haft datorn på och spelat och jag har suttit och löst en massa korsord...haha, vilket umgänge mellan oss va?

Jodå, vi har suttit intill varrandra...va har tittat på teven...vi har pratat...och umgåtts ändå.

Dagens middag blir rester från gårdagen...älggrytan som jag kunde göra tack vare min vän Malin...som gav mig en liten bit älgkött. Det är ju sååååååå gott med just älgkött...MUMS!

Har ju 4 stycken små kattungar här hemma nu som är 4 veckor i morgon...och de är ju så bedårande! Kommer att ha väldigt svårt att skilja mig från dessa men de ska ju säljas...bild kommer här i bloggen så snart jag får till någon bra. Lite svårt att få så små busar att sitta stilla så man hinner fota deras söta ansikten...men den som väntar på något gott...

Nu har ju denna helg snart gått och det är ny veckan i morgon...snart helg igen och då kommer guldkornen, längtar efter dem så det nästan gör ont i mammahjärtat   

I går då jag hämtade hjärtat så började det knacka i motorn och jag kunde inte komma på vad det var för fel så jag fick ringa exxet och fråga vad det kunde tänkas vara...oljan givetvis, att jag inte kunde kommit på det själv! SÅ nu kan jag inte ens starta bilen innan jag fyllt på...så nu får bilen stå någon dag tills jag får pengar. Ska även byta oljefilter samtidigt, lika bra det...

Nu, lite umgänge med hjärtat innan han ska hem till sig...

  AnnaMia

Dagens middag blev en gryta på älgkött med tomatpuré, morot, palsternacka, purjolök, äpple och creme fraiche...till den serverades ris. Blev faktiskt helt okej om jag får säga det själv   

Saknar barnen men har  hjärtat hos mig i kväll och det är skönt...att bara sitta intill och vara. Mmmm...älskar honom så.

Nu blir det teve och soff pys resten av kvällen...

När man behöver sina vänner som mest & dom sviker...då är dessa inte ens vänner längre.

Jag var tidigare rik på vänner, vänner som jag umgicks med varje dag...som jag delade vardagen med, som jag ställda upp för i tid och otid i den mån jag kunde.

När jag blev sjuk så fanns mina vänner där till en början men ju sjukare jag blev desto mer skit fick jag ta från dem och jag valde att bryta kontakten...fanns dom inte där då jag behövde dom som mest behöver jag dom inte nu då jag är frisk heller.

De sårade mig så enormt mycket och det är något jag inte kan förlåta...för jag trodde de skulle finnas där för mig så som jag funnits där för dom.

Nu finns det dom som tycker JAG ska ta kontakt med dom och be dom om förlåt...men vad ska jag be om förlåt för? Ska jag be om ursäkt för att jag blev sjuk?!

Samtliga var insatta i den sjukdomsbild jag hade och de visste att det hörde till sjukdomsbilden att göra de handlingar jag gjorde, de vet att jag i min sjukaste tid inte alltid var så trevlig i ton...det hörde min sjukdomsbild till och det visste dom...så VAD ska jag be om ursäkt för?!

Detta har jag tagit upp flertalet gånger med både min läkare och min terapeut och de säger åt mig gång på gång att det INTE är jag som ska söka upp dom och be dom om ursäkt...det är dom som ska komma till mig. Allt jag gjorde var att  bli sjuk...och det är inget man ska be om ursäkt för...för lika lite som man kan hjälpa att man åker på magsjuka...lika lite kunde jag rå för att jag blev sjuk!

Har läst anteckningar som anhörighetscenter, avdelningen, kommunen fått in under den tid jag var sjuk och när jag läser vissa saker så kan jag inte ens fatta att de varit mina vänner...de har bara varit några falska jävlar hela tiden känns det som och jag känner mig jävligt sviken, sårad och somliga har KRÄNKT mig!

Jag HOPPAS de får hamna i liknande situation som mig...det jag ska göra då är att skratta !!! Jag ska säga åt dom att sluta spela teater, att de ska sluta ljuga, att de ska rycka upp sig, att om de försöker göra sig själv illa så ska jag säga åt dom att se till att göra det ordentligt och om de försöker ta livet av sig så ska jag säga åt dem att de ska se till att lyckas med det.

Jag tänker faan inte be om ursäkt för att jag blev sjuk...hellre är jag utan vänner och är ensam!!!

Men visst faan gör det ont i bland...och framför allt gjorde det ont då jag var sjuk och deras behandling bidrog till att jag ramlade ner än djupare än vad jag kanske skulle behövt göra.

En depression och djup kris med allt vad det innebar är inget man ska behöva gå igenom ensamen...men det gjorde jag...måste faan vara den starkaste av alla men jag känner mig som den mista och ensammaste människan i bland när jag gråter över allting...