Så kom herr huvudvärk på besök och slog ner som en bomb   

...känns fasen som om hela skallen skulle gå i tusen bitar typ.

När jag får sån här huvudvärk så får jag alltid så jäkla ont bakom ögonen också...hmm, fattar ni hur jag menar?

Ögonen blir alldeles ömma och onda...svårförklarat!?

Satt och kollade runt i en grupp på facebook som jag är med i där vi är medlemmar som gjort en sån här magsäcksoperation som jag gjorde 2009...där är det många som skriver om järnbrist och b-vitaminbrist och tydliga symtom på detta är: trötthet, sömnproblem, huvudvärk, yrsel, lätt illamående och aptitlöshet bland annat + att naglarna kan bli "randiga" på ett sätt och det har en del utav mina naglar börjat bli...

Detta stämmer ju på mig men jag har trott det berott på min depression eftersom dessa symtom hör till även den delen...men kanske ska jag ta och be vårdcentralen ta lite blodprover och kolla upp järnet och b12 nivåerna i kroppen...kan ju som sagt ha att göra med någon brist av dessa också...men delvis har det säkert med mitt mående också att göra men det ena kan ju påverka det andra.

Men som sagt, huvudvärken slog ner som en bomb nyss så nu blir det soffläge en stund i hopp om att den ska ge med sig så jag kan ta tag i gräsklippning sen kanske...

Egentligen är det väl som så att man skapar sina dagar själv och väljer hur dom ska se ut MEN i bland kan dagarna faktiskt överraska...och en sån dag skulle jag vilja det blev i dag...att något eller någon kunde överraska mig!

Att det hände något i mitt liv i dag för sista tiden har liksom dagarna bara gått utan att det hänt något "spännande"....förvisso, då barnen är hos mig då är varje stund underbar men då man är själv...ja då är man...själv.

Jag hoppas att hjärtat vill komma och vara med mig i dag, i kväll och i natt så man kan få känna lite närhet och slippa känna detta med ensamhet.

Ska väl försöka få denna dag att gå genom att som vanligt...städa lite, ta reda på tvätt och sen så skulle jag verkligen behöva ta och klippa gräset för det är låååångt nu...kanske man ska ta och måla en vägg eller två också, är inne på vitt nu...funderar på att byta stil i hemmet nämnligen...det lär ta tid att byta ut och/eller måla om möbler etc men jag har all tid i världen...chabby chic är ju både fint och vackert...mmm, tål att fundera på.

  AnnaMia

I natt har det varit +0.4 grader som kallast och det märktes på bilen i morse då den var frostig...det är nu man kan börja ana vad som komma skall, kyla och med tiden kommer snön.

Jag gillar vintern men kylan är inte så där jätterolig, speciellt inte då man bor i hus och måste hålla koll på värmen, det finns risk att saker fryser, snöskottning är inte heller så kul MEN jag bor fasen ändå hellre i hus än i en lägenhet eftersom man är mycket friare då...man stör ingen om man drar fram dammsugaren mitt i natten och man kan köra i gång en maskin tvätt när man vill utan att behöva planera in tvätt tid...sedan för barnens del är det mycket bättre med hus då de kan vara ute på ett helt annat sätt än om man bor i lägenhet.

Alla årstider har ju sin tjusning.

Våren älskar jag då allt föds till liv efter den kalla vintern, man ser hur blommor och löv knoppas och spricker ut i blom, de första tussilagona är ju bara så underbara, fåglarna som återvänder efter vintern...speciellt lilla fröken "vippstjärt".

Sommaren älskar jag för solen och värmen.

Hösten för alla fina färger och den friska höstluften också vintern med snöflingor och snöknarr under fötterna då man går.

I natt var det som sagt frost och då jag vaknade i morse sken solen från en klarblå himmel, då var det underbart att vakna. Nu har det dock mulnat på lite och solen skymtar bara fram i bland...riktigt fina höstdagar är ju underbara...man känner fortfarande solens strålar som värmer, det är lite lätt fuktigt i luften och naturens färger är...underbara...gult, rött, orange och grönt...vilken färgpalett !!

  AnnaMia

och klockan är kvart över 1 på natten mellan fredag och lördag...verkar vara hopplöst att somna även denna natt. Blir så trött på detta...fattar ni? Trött...hahaha!

Hur som helst så är det fasen inte roligt med dessa sömnstörningar som jag har och har haft i nästan 2 års tid nu till och från...har som sagt medecin jag kan ta så att jag ska kunna somna och sova men jag vill undvika ta dom i det längsta...hmmm, känns som jag skrivit detta förut?!

Nåja, ett par timmar sedan sist jag skrev nu och vad har då hänt här under kvällen fram tills nu? Jo jag började känna en sådan enorm saknad där vid 20-tiden...kände mig så liten, osynlig och ensam...svårt att beskriva men i det stora hela blev jag jätteledsen. Hade inte barnen hos mig och hjärtat var inte heller hos mig utan jag satt här i min stora soffa, tittandes på dobidoo när det bara sa poff och jag började tokgråta...av just saknad...jag vet ju att barnen kommer nästa helg och jag får längta och se fram emot då, och hjärtat kommer jag ju träffa och ha hos mig i morgon...men ändå så kom den där ensamhetskänslan och det bara skar inom mig...jag hatar att vara ensam!

Visst kan det vara skönt i bland men numera är jag ju nästan ensam jämt   och det vill jag inte vara !!!

Det är ju då jag är ensam och denna känsla av ensamhet och saknad gör sig påmind som alla tankar börjar snurra runt och det blir bara ett enda kaos av allting...det är vid de tillfällena jag inte vet vad jag ska ta mig till...om jag ska lägga mig ner och dra täcket över huvudet, gå ut i skogen och vråla allt vad jag orkar eller bara sitta och låta tårarna rinna...

Det är inte roligt detta...ni som läser kanske tycker mina inlägg kan te sig som fruktansvärt tråkiga och enformiga då det gäller hur jag mår etc men det är så här det är just nu...ingen av er vet vad jag bär på inom mig, vad jag varit med om eller någonting...visst, just nu kanske livet är väldigt mycket piss och skit men det finns ock ljusa stunder och då de kommer visar det sig givet i min blogg också eftersom detta är just mina dagar...

  AnnaMia

I vanliga fall på fredagar har jag mina älskade guldkorn hos mig men denna helg blev det inte så...anledningen, inga pengar & ingen mat och jag kan ju inte låta barnen vara här hos mig då   

Dock skrev jag ju en överklagan till soc i går om deras beslut att inte bevilja mig någon hjälp + att jag bifogade mitt läarintyg + skärskilld skrivelse från min läkare så nu kommer jag (hör och häpna) få hjälp så jag kommer kunna handla mat och tanka bilen till veckan så nästa helg har jag guldkornen här hos mig !!!

De till och med beklagade att de inte kunde ordna så jag hade fått de pengarna i dag...va?!?! DE beklagade....jösses!

Så där ser man att man ska inte ge sig om man vet att man har rätt till saker och ting eller i saker och ting...

Självklart hade jag önskat att jag hade fått de där pengarna i dag så jag hade kunat tanka bilen, hämta mina barn och handlat mat...men men...

Känner mig som en dålig mamma då jag måste tala om för mina barn att jag inte har några pengar och/eller mat men det är ju sanningen jag berättar...jag hoppas de förstår mig...att de förstår att jag saknar dom, älskar dom och mest av allt vill att de ska vara här hos mig...jag känner mig som en dålig mamma, men jag hoppas att jag inte är det utan jag hoppas ändå att mina barn kan se mig som en bra mamma ändå...mina älsklingar, mina guldkorn och livets rikedom & gåva   

I dag har jag varit till min moster och jag blev sittande där i över 2 timmar...det är så roligt att vara där då man sitter och pratar om hur saker var "gammalt tillbaks" och om hur olika dialekter är etc...i dag visade moster mig en bok med gamla recept från Haverö socken där min mamma är född och uppvuxen.

På måndag ska jag till moster igen för då kommer min mamma vara där och då ska jag ta med mig min receptbok och skriva av lite sådana gamla recept...för att jag i min tur ska kunna föra dem vidare till mina barn.

Gammalt skall man bevara....gammalt ska föras vidare i generationer...

I helgen ska jag försöka byta däck på min bil. Har ju haft ett däck som krånglat med att släppa ur sig luft och har inte vetat varför...i dag då jag var på shell och pumpade det däcket så upptäckte jag att det satt en skruv rakt in i det! Inte undra på att det läker ur luft....som tur är så är mina vinterdäck så kallade "all round däck" så de kan jag ju sätta på redan nu. Så jag ska väl ge mig på den uppgiften här i helgen tänkte jag....

Nu är klockan snart 19.00 och jag ska ta och sätta mig i soffan och kolla vad det är på teven...dobi doo vet jag att det är klockan 20 men sedan har jag ingen vidare koll på vad som visas...men soffläge blir det i alla fall...med mina katter intill mig i stället för mina barn...funkar det också men barnen hade varit mycket bättre och mysigare...får superduperdubbelmysa nästa helg med dom i stället.

  AnnaMia

Lyckades somna runt 4-½5 tiden och vaknade nu klockan 8, försökte somna om men det gick inte så jag klev upp och körde i gång dagen med att slänga in en maskin tvätt och det lär bli ett par till maskiner under dagen för jag har så att säga "samlat tvätt på hög" ett tag nu och den högen behöver tas tag i...

Funderar på vad jag ska göra nu i helgen nu då jag inte kan ha barnen hos mig  ...mer än att längta efter dom förstås.

Kanske fortsätta med piffandet i hemmet...håller bland annat på att måla om lite i trappen upp och har fundering på att måla om även i hallen, kanske får bli det jag tar tag i nu i helgen då. Vill helst tapetsera om men det finns det ingen ekonomi för just nu men färg har jag och då blir det vitt, vitt, vitt...

Nu strax ska jag bege mig ut på en liten promenad, ska gå och hälsa på min gamla moster och dricka lite kaffe tänkte jag. Måste försöka komma i gång med motionen igen och en promenad är ju en bra början.

Hjärtat hittade förresten igen mitt träningskort på gymet i går så nu ska jag ta och kolla upp vilka träningspass som finns och boka in mig på något sånt i veckan...indoor walking testade jag förut och det gillade jag så det får bli det + att jag kör lite själv i deras gym avdelning. Ska nog även unna mig en solning lite då och då...gillar egentligen inte att lägga mig i ett solarie men 1 gång i veckan kan bibehålla den lilla färg jag fått nu i sommar, 2 gånger i veckan kan få mig att få lite mer färg och under vinterhalvåret är ju inte det helt fel.

AnnaMia

NU är klockan snart kvart över 3 och jag ligger fortfarande vaken...ligger och lyssnar på hur min ragdoll Zazzy småpratar med sina 4 små lurvbollar i lådan nere på golvet.

Katter har alltid legat mig väldigt varmt om hjärtat och är det djur jag inte skulle kunna leva utan.

Då jag var 2-3 år gammal så kom pappa hem med en liten gråbrunsvart kattunge som fick namnet "Tusse"...han blev min allra bästa vän, den enda riktiga vännen.

Tusse sov allt som oftast i min säng om nätterna och de nätter han inte gjorde det så låg han tätt intill vedspisen vi hade i köket.

Han kom så fort man ropade hans namn och han var med mig i mina lekar utomhus...vi var oskiljaktiga kan man säga.

Tusse kom alltid in varje kväll men på sensommaren det år jag skulle fylla 9 år (1981) så kom han inte hem på nästan 2 veckor tid...jag var jätteldsen.

Så en eftermiddag då jag satt ute på en filt i gräset så hörde jag någon som jamade och där kom han...Tusse, min vän...men han mådde inte bra   

Han jamade så högt och då han kom fram till mig så såg jag hur han blödde och hade ett jättestort "hål" i huvudet...jag ropade jättehögt på mamma och pappa som kom utspringandes och då pappa såg Tusse, hur skadad han var så gick han in och ringde till en bekant som skulle komma och skjuta Tusse för han var döendes och pappa ville inte han skulle lida.....jag grät givetvis och satt där med Tusse i mitt knä, klappade honom, strök honom över hans kropp, tårarna rann...men då han som skulle skjuta Tusse svängde upp på gården så jamade Tusse till, buffade mot mitt ansikte där tårarna föll och sprang sedan i väg...

sedan dess såg vi honom aldrig mer.

Pappa och hans bekant letade efter Tusse men de hittade honom aldrig...

Jag såg det som att Tusse kom hem för att säga farväl för att sedan gå och dö...min älskade Tusse, min vän...fastän det är 31 år sedan så gör det ont i mig nu då jag skriver detta.

Jag har haft många katter sedan dess men Tusse, han var speciell...

Skrev denna dikt cirka 4 år efter det att Tusse försvann...jag var 12 år då.

*************************************************

Tusse tuss

Katter har alltid betytt mycket för mig
glömmer aldrig min första lilla katt
En grå svart liten krabat
som låg vid mitt huvud var natt

Tusse tuss blev hans namn
följde mig alltid då jag var utomhus
var med mig i leken
men gick undan i bland för att ta sig en mus

Han tröstade mig då jag var ledsen
när någon i skolan retat mig
Slickade bort mina tårar
la sig i famnen och spann och åmade sig

Varje dag då jag kom hem
satt han där vid vägens kant
Det slog aldrig fel, han var som en klocka
man hade svårt att tro att det var sant

Han var min allra bästa vän
jag älskade honom så
Men så hände en sak
som fick honom mot döden gå

Minns den dag då han kom hem
med ett stort, djupt sår i sin panna
Han jamade och kröp upp i min famn
men han gjorde det ej för att stanna

Han kom bara hem för en stund
för att sedan springa till skogs
Han kom hem för att ta ett farväl
innan han av döden togs

Sorgen efter Tusse var stor
jag kan fortfarande känna den i bland
Han var min första katt
nu väntar han på mig vid regnbågens strand

**************************************************

AnnaMia

Under en lång, lång, lång tid har jag till och från haft svårt att sova om nätterna. Spelar ingen roll hur trött jag är så är det ändå hopplöst att somna också ligger jag vaken...stirrar i taket och vrider och vänder mig i sängen.

Som nu i kväll så gick jag och la mig vid halv 11...och nu är klockan halv 2 och jag är fortfarande vaken. Har löst korsord, försökt läsa ur en bok, spelat alfapet på datorn- Jag har till och med klivit upp, klätt på mig och gått en kortare promenad....meeeen, här ligger jag, VAKEN !!

Är jättetrött i kroppen och det känns som grus i ögonen och huvudet dunkar som en slägga...varför kan jag då inte somna. Fattar inte hur störd ens sömn kan bli i bland...vad är det för fel?!

Förvisso har jag massor av tankar som far runt runt i huvudet på mig och känslomässigt råder en ren jävla kaos inom mig sedan en lång, lång tid tillbaka,  men är det på grund av det som jag inte kan sova?!

För cirka 2, eller om det är 3 månader sedan fick jag utskrivet sömntabletter som jag kan ta om jag har svårt att sova eller somna men dessa vill jag undvika att ta in i det längsta...får dem delad i min dosett så jag har en varje kväll men oftast ligger de kvar i dosetten då jag byter ut den...men kanske måste jag börja ta dom ändå under en period? För man behöver ju all sömn man kan få...vissa dagar går jag omkring som en zombie och så ska det ju inte behöva vara.

Det är bara det att jag har dåliga erfarenheter och minnen utav detta med sömntabletter från då jag var som allra allra sjukast...dessa förstörde en hel del...och därför vill jag helst inte ta dessa, men jag kanske måste göra det nu ändå.

Detta är 4e natten på rad som jag ligger här, hopplöst vaken...med tusen tankar som far runt, tusen känslor som krigar med varrandra inom mig och en kropp som skriker "jag behöver sova!"

Så jag stänger väl ner datorn och gör ett nytt försök...

  AnnaMia