Efter att ha haft en rätt så okej dag där jag dels fått lite gjort och sedan varit hos "lillsyrran" med familj ett par timmar och surrat lite så rasade allt här för cirka 2 timmar sedan.

Barnen skulle ju komma till mig nu i veckan och jag hade ju planerat in saker som vi skulle göra, bland annat denna fisketur som jag tror både barnen och jag har längtat efter att få göra + att jag planerat in en del annat också.
MEN så ringer deras pappa och säger att de ska åka bort och kommer hem i mitten av nästa vecka!!??!!

KABANG....där rasade jag ner mot det svarta igen.

Här går man och längtar efter det dyrbaraste, ser fram emot det vi ska göra också.....

Jaaa, jag bir bara så jävla ledsen!!!!

Det är ju "min" vecka...."min" tid med barnen....FAAN OCKSÅ!!!

Sådana här saker kan förstöra så mycket för mig...det är en besvikelse och förtvivlan som växer hos mig nu och det lär väl ska braka i hop antar jag i vanlig ordning. Det är kaos.....och jag gråter!!

Fick i mig på tok för mycket vin i går så i dag har det varit en seg dag...

Kom i säng vid halv 1-1 tiden efter att ha pratat i telefon med en person jag saknat oerhört mycket...kom väl fram till att vi eventuellt ska ses (äntligen) och ta med barnen ut och fiska någon dag till veckan...ska bli så skönt om vi kan göra det.

Vaknade första gången vid halv 7 men då det bara blixtrade framför ögonen och dunkade i huvudet så vände jag på mig och somnade om till klockan var nästan 11.

Var i väg till en god vän här på byn och hälsade på och surrade av ett par timmar. Hos henne var en bekant som jag inte träffat/sett på länge och oj säger jag...han fick det att kännas på ett märkligt och lite egendomligt sätt i mig.

Antar att det bara är för att jag suktar så efter närhet, beröring och värme som sådana här känslor väcks...för så här har det inte kännts förut.
Eller kan det vara så att han väckte något i och hos mig...

Aja, skit samma...något hände i mig i alla fall.

När jag kom hem hade jag tänkt röja lite men luften gick bara ur mig så nu ligger jag på sängen och kollar på filmen "svinalängorna". Har slagit på värmen också för jag fryser som faan invärtes...inte klokt att man ska behöva göra det då det är sommar?!!

Har blivit så frusen i takt med att jag tappat vikt, förut frös jag nästan aldrig...nu fryser jag ofta, ofta...allt är inte bara positivt med att minska i vikt, finns sånt som är negativt också.

Nu titta klart på filmen, sen krypa ner under täcket och kanske kolla på en till....

Å i min ensamhet sitter jag och dricker vin och äter choklad...vilket nöje va!?!
Känslan utav ensamhet slog ner mig tidigare och vad gör man...jo tar till detta, å det är ju säkert både klokt och bra?!

Näe.....men jag gör det ändå!!!

4 valpar blev det till slut men valp nummer 1 satt fast så därför drog förlossningen ut och det slutade med att vi kl 11 i går fick åka till veterinären.
Valp nummer 1 var en hane men var död då veterinärerna väl fick ut honom.
Valp nummer 2 blev en liten svart tjej som pep och gnydde det första hon gjorde....där kom tårarna!!!
Valp nummer 3 blev en liten kille som hade lite problem att få luft första tiden men sedan så blev det full fart.
Valp nummer 4 lät dröja på sig men kom ut till sist och även det en liten kille.
4 otroligt fina lakritsbitar, varav 1 tyvärr föddes som änglahund.

Nu kommer det inte bli en liten tik som kommer till mig och barnen utan det blir en liten kille i stället så nu längtar både jag och guldkornen tills vi kan ta hem vår nya familjemedlem...och guldkornen antar jag vill att de 3 närmsta veckorna ska gå snabbt så de får följa med och se och träffa honom.

Nu är klockan 6 och det är fredag morgon...inga valpar har kommit ännu men hon ligger i valpningslådan nu och har börjat visa värkar så det ska väl kanske inte dröja allt för lång tid innan första valpen kikar ut...så nu törs jag säga att I DAG är det iaf dags.

Vid halv 11 tiden ringde min vän Anita och talade om att det nog är valpning på gång i dag så nu sitter jag här hemma hos dem och väntar....väntar....och väntar.

Iris ligger just nu i valplådan och sover...antar det är vila innan det sätter igång :-)

Som jag skrev i slutet utav det förra inlägget så kände jag utav en begynnande migrän och tog därför en tablett och gick och la mig en stund...eller stund, jag tvärdäckade och sov i 3 timmar!
Antar jag behövde den stunden att sova...har ju inte varit någon sömn att tala om precis sista veckorna.

Sedan då jag vaknat till så hade jag tänkt dragit i väg till stranden för att sola men jag hann bara tänka tanken så poppade det upp en massa moln på himlen så då gjorde jag mig kaffe och gick ut och satte mig i solen här hemma och läste en bok...man må ju på något vis ta tillvara på de få solstrålar som ges denna sommar...så nu HOPPAS jag på sol i morgon och att jag kanske kan åka i väg till stranden då. Vill ju sola i bikini för att undslippa dessa ränder det blir då man har tex ett linne på sig och lägga sig här på gården i bikini gör jag inte...bor ju liksom helt öppet i en korsning där många bilar far, vill ju inte orsaka trafik kaos (haha) eller ge grannarna något att prata om.

När jag sedan gick in så hände det något och jag sjönk som en sten, helt utan förvarning började jag tokgråta och fick världens jävla panikångestattack som häll i sig i nästan 1 timmes tid. Ångestattacker har jag haft men jag kan berätta att det är skillnad mellan ångest och panikångest...alltså fy faan. Golvades totalt kan jag säga och jag blev faktiskt rädd eftersom det var så allt började då innan jag blev så där riktigt sjuk...att det bara kom pang bom och att det just var panikångestattacker som greppade taget om mig...och just panikångestattacker kommer ju oftast helt utan varken påtaglig anledning eller förvarning.

FAAN!!!

Också finns det folk som tror man vill ha det så här....jösses!!!

Jag skulle gladeligen skänka bort allt vad ångest, panikångest, tårar, gråt, minnen, känslor och allt som påverkar ens mående....någon som vill ha?! Nää...kunde tänka mig det.

Jag VET att det kommer bra dagar MEN det är faktiskt skitjobbigt de stunder det inte är bra...och jag VET att det mest är det jobbiga och trista, ledsamma, skiten jag skriver om mest...men återigen, detta ÄR mitt liv...det är så det ser ut och känns JUST NU.

JUST NU! Och jag VET att det kan vända eftersom jag hade perioder utav "down, down, down" innan jag fann lyckan tillsammans med barnens pappa också....så låt mig känna och vara så som jag är...