Och en sån här "sjujävlahelvetetsfaanssatansjävlamigrän" också...minsta lilla ögonrörelse får det att blixtra framför ögonen och det dunkar både högt och hårt i huvudet på mig.

Det började redan så smått i går kväll då jag satt på bilbingon och fick någon konstig jäkla ångestkänning som inte ville släppa utan som höll i sig ända tills jag lyckades somna här på morgonkröken och då jag slog upp ögonen ville jag bara stänga dom direkt igen för fy faan!
Den som haft riktig migrän vet vad jag pratar om...har fått varit och kräkts också denna omgång och då är det ihållande.

Tog en immigran och försökte vila en stund men varken tabletten eller vilan hjälpte så nu är det väl bara att vänta ut skiten...ska i alla fall bege mig ner och hälsa på "lillsyrran" en stund nu också skulle jag behöva både dammsuga och skura av golvena, men det vill jag nog vänta med ett tag för att köra i gång dammsugaren med denna huvudvärk....njäe, det vore väldigt väldigt dumt!

Ja vi åkte ju hemåt från ex svärföräldrarna i går då efter att ha haft riktigt bra dagar där...bra MEN med  massor utav tankar, känslor och minnen. Många sår revs upp och många minnen och känslor har gjort väldigt ont MEN jag behövde verkligen göra denna resa...den var ju ett steg framåt för mig, även om det var jobbigt tidvis.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om dessa 3 underbara personer....innan vi for därifrån så kramade min ex svärfar om mig och sa "vad skönt att vi kan vara vänner och umgås igen och att inga oenigheter finns mellan oss längre"...de orden gick rakt in i hjärtat på mig. Berättade att jag hade haft en stor klump i magen då när jag åkte ner till dom och att jag var rädd för att de skulle sett ner på mig för att jag hade blivit så sjuk som jag blev och allt vad det innebar men fick då höra "du är våra barnbarns mor och kommer alltid vara en del av oss oavsett"...OJ vad det värmde.

Här har jag gått över 2 år och trott att de hatade mig....både min ex svärfar, min ex svärmor och min ex svåger.
Men jag förstår nu att det har de aldrig gjort...*gråååååt*...underbara ni!!!

När vi kommit hem så packade vi ur bilen och sedan så åkte guldkornen till sin pappa och jag styrde kosan upp till Ånge till mina vänner Kari och Anita. Deras tik Iris ska få valpar och de trodde det var dags....jag ska ju få ta en utav valparna på foder så jag ska få äran att vara med då den lilla/lille korven ska födas MEN det visade sig vara falsklarm....Iris dag 63 trodde de var nu på lördag men då jag satt där och vi räknade efter så var inte dag 63 föränn nästa lördag och en hund valpar inte 10 dagar före beräknat datum så jag får nog vänta otåligt några dagar till...hahaha!

På vägen hem från Ånge var jag in och hälsade på en person och drack lite kaffe och surrade (halv 12 på natten!!)...en fin och lättsam människa som jag gärna fikar och surrar med fler gånger. Vi känner ju varandra ytligt bara sedan några år tillbaka och har en del gemensamt runtom oss och jag tror vi skulle kunna bygga upp en bra relation oss emellan...och jaaa, det är en manlig sådan...en lättsam människa som jag kan vara mig själv med känns det som...tja, vi får väl se...mer kaffesurrande kan det nog kanske bli...

I dag har jag varit hem till min kusin i Stöde och surrat utav en stund men sedan då jag kom hem så kom smällen efter Stockholmstrippen...världens jävla panikångestattack som höll greppet om mig hårt under en lång tid. I vanliga fall släpper ju en sådan oftast inom 30 minuter men denna höll sig i nästan 1½ timme innan den började avta och fortfarande känns den utav i form utav enn halvt skenande hjärta och domningar i aniskte och händer.

Fy faan alltså....ändå har jag ju denna bit med panikångest under rätt bra kontroll men när den kommer i en sån här kraft och är så ihållande är det fasen inte roligt!!!

Ska tippa omkull mig på soffan en stund nu faktiskt och sedan kanske jag åker i väg på bilbingo nu i kväll...en stunds avkoppling för mig själv. Har egentligen inte råd men jag tänkte bara köpa 1 bricka av varje...var fram och pantade en del pant som jag haft liggande + växlat in massa småpengar så jag ska unna mig detta....har jag turen på min sida kan det ju bli ett PLUS i kassan...

Ja nu blir det som så att vi åker hemåt i morgon, onsdag....hade tänkt stanna tills på fredag men min kära mamma ringde förut i dag och var helt förstörd över att hon hade råkat smälla igen ytterdörren hemma hos mig så den gick i lås och nyckeln till dörren låg inne på köksbordet så nu kunde hon inte gå till katterna och ge dem mat + tömma kattlådorna i morgon så därför måste vi åka hem i morgon.

Men det kan kanske vara bra att vi gör det eftersom jag ska vara med då min kompis hund ska få sina valpar och dag 63 är på lördag men valparna kan ju vilja komma någon dag tidigare eller senare så jag får väl hoppas vi hinner hem nu då. Anledningen till att jag ska få vara med vid valpningen nu är den att vi ska ta en utav valparna (en tik) på foder och då kan det vara lite speciellt att få vara med från start...och både hon och jag hoppas på att det ska födas en liten svart tik eftersom hon vill ha en svart tik att ta valpar på och som fodervärd är det ju som så att det ska tas en kull eller fler på den hund man har hos sig.

Jag hade ju hund (en labrador) då jag blev sjuk men barnens pappa sålde ju honom då jag låg på sjukhus, till min stora sorg för jag hade ju planer på att utbilda honom till vattensök eller barnsökshund. Kommer gå någon kurs med den valp vi tar på foder, så den kommer att få arbeta. Hunden är utav rasen "staffordshire bullterrier"...och NEJ, det är INGEN kamphund om ni nu tror det. Denna ras kallas även för "den leende hunden" och "nanny dog" eftersom den ler och älskar alla människor den möter...detta med kamphundsstämpel har blivit utav att det finns idiotiska människor som förstört sina hundar och lärt dem kampa eller avlat sönder dem på massa felaktiga vis!
MORR!!!

Sitter nu sista kvällen här hos min ex svärmor, jag både vill och vill inte åka hem...älskar dessa människor!!! Men vi åker nog ner hit snart igen....i höst ska eventuellt jag, barnen och ex svärmor åka till Turkiet i 2 veckor och det vore UNDERBART om det blir så....

Har varit ute i skogen nu på kvällskvisten och plockat en massa smultron och blåbär, när vi var där mitt ute i skogen så kom det en skur med ösregn så nu fryser jag invärtes och undrar OM jag kommer få upp värmen innan det är dags att krypa ner annars får det bli fleecefilt OCH täcke på sedan!!

BURR!!!

och OJ vilken känslosam och turbulent minnes vecka det har varit...både på gott och ont.

Styrde ju kosan söderöver ner till mina barns farmor och farfar i tisdags. Resan ner tärde på mitt iinre kan jag säga och jag var tvungen att stanna vid 5 tillfällen efter vägen och kräkas på grund utav den jäkla klump utav ångest jag hade i magen...kom fram vid 15 tiden och fick då krama om mina älskade guldkorn det första jag gjorde.

Hjärtat dundrade på i 280 slag i minuten minst kändes det som...ex svärmor kom emot mig och gav mig en kram och sedan kom ex svärfar också ut och gav mig detsamma, där någonstans så släppte ett par stenar från mina skuldror.

Minnena poppade upp inom mig så snart jag satt mig ner och fick min första kopp kaffe...såg minnen i allt vartän jag satte blicken...i rosenbusken där mitt ex plockade de första rosorna åt mig, i husvagnen där han och jag alltid sov då vi var här, i det stora trädet med hängande grenar där vi ofta satt...ja tamejfasen ÖVERALLT och i ALLT.

Det blev en känslokaos men jag försökte dölja det och släppte inte på det föränn det blev natt och vi skulle sova...

Då på kvällen så kom mitt ex brorsa också och även han kramade om mig och där släppte resten utav stenarna från mina axlar kan jag säga....dessa 3 människor som var en del i mitt under en så lång tid i mitt liv, dessa UNDERBARA människor...

Exets bror arbetar nu med att hyra ut segways och givetvis skulle det testas då han kom...hmmm, men feg som jag är så vågade jag väl inte åka riktigt så som jag skulle velat. Är ju en sån där människa som är livrädd att göra baort mig och göra fel...men en liten åktur och test blev det allt...får samla mod och testa igen vid tillfälle.

Dagarna här har varit tidvis känslosamma och minnen och tankar har kommit och gått men i det stora hela så är jag så glad för att jag åkte hit...jag tror nämnligen att jag behövde möta detta och jag kommer se till att behålla kontakten med dem från nu igen. Kanske ta med mig barnen hit fler gånger...dessa 3 har ju också fattats i mitt liv precis som mitt ex har gjort och gör...för han fattas mig fortfarande, skulle ljuga om jag sa något annat.

I dag är det så  måndag och vi är fortfarande kvar här hos ex svärisarna, har inte bestämt riktigt vilken dag vi ska åka hemöver...men det blir någon utav de närmsta dagarna i alla fall.

Vad har vi gjort då vi varit här då?

Jo vi har varit på Lasse Åbergs museéum, tom tits experiment, lek och bus landet, vi har badat också har vi varit till vackra Sigtuna och spelat golf. Hade hoppats på sol i dag men just nu så regnar det utanför fönstret och det är 18 grader...ser förvisso ut att kunna spricka upp så jag sätter mitt hopp till vädergudarna att vi kanske kan få en fin eftermiddag och kväll så vi kan åka och bada och kanske få lite sol på oss. Kollar man vädret så står det att det ska bli bättre så HOPPAS...

Ja gott folk, i dag är den en sämre dag för min del...ångesten ligger och pockar på i kroppen precis hela tiden men jag vet varför den gör det...

I morgon ska jag nämnligen åka till ett ställe som kommer väcka en massa minnen och riva upp sår som varit på väg att läkas...jag ska åka hem till mina barns pappas föräldrar och vara där några dagar och det är med mycket tudelade känslor jag gör denna resa.

Barnen är där nere redan och när jag kommer ner är det tänkt att vi ska utgå med våra semesterplaner därifrån...det var förresten mitt ex som kom med denna i´de också eftersom han vet hur taskigt det är ekonomiskt och nu har vi boendet gratis iom detta...kommer dock se till att fixa mat etc då jag är där men det blir billigare detta ändå istf att barnen och jag skulle hyrt stuga någonstans i 1 vecka.

Men som sagt...det kommer påverka mig och jag tror säkerligen det kommer komma bakslag där nere...men då får det göra det...jag ska tillåta mina känslor som kommer, bara hoppas de inte blir för jobbiga och att det slår över helt åt fel håll....igen.

Så i dag går jag med en stor klump i magen, kan inte äta någonting...allt jag stoppar i mig vänder i magen och kommer upp...det är inte värst bra för en som är magsäcksopererad kan jag säga för man blir helt utslagen och matt och huvudet värker som f-n!

Och sova i natt lär väl gå käpprätt åt helsifyr antar jag...suck...jaja....återstår att se hur det blir med allt detta....

På något vis vet jag ju att jag kommer att ta mig upp och ur detta också men frågan är hur och hur lång tid kommer det att ta...det som hände är en blandning utav gammalt och nytt i mitt liv och liksom ingenting jag kunnat styra undan.

Många tror ju "men tänk inte på det"...men se en människas kropp har något som heter det undermedvetna och däri göms mycket kan jag berätta och det undermedvetna kan man inte styra över, tyvärr...man kan givetvis arbeta med det som göms däri men reaktioner etc sker spontant i vilket fall som helst...som tex då man känner en doft också får man upp en bild utav en människa eller situation, man hör en låt och upp poppar bilden utav en människa, situation eller händelse, känslan utav de javú ligger också dolt i det undermedvetna.

Saker som hänt i ens liv som man lyckats förtränga finns med en, i det undermedvetna...det var däri det låg en "mörk hemlighet" från min barndom som jag inte visste om men som kom fram då jag gick på hypnoterapi...en sak som gav mig så många svar på saker som varit problem och svårt för mig senare i livet...som jag bar på men inte visste om.

Har ju som sagt trillat ner ett snäpp, eller två, igen nu och det känns allmänt skit och piss allting...kom mig i alla fall för och var i väg och fiskade på egen hand i går och det var skönt, lugnt och fridfullt...ett tag...sen blev det ett smärre sammanbrott och jag var tvungen att åka hem och gömma mig under täcket KABANG !!!

Men den korta stund jag ändå fick känna utav den ro och frid som fiske ger mig så var det ju....bra.