jag har drömt så mycket i  natt så i morse då jag vaknade var jag tvungen att ligga kvar och fundera över saker och ting...om saker hade hänt eller inte, varför i hela världen jag drömt si och så och så vidare.

Natten var med andra ord väldigt händelserik och delvis önskar jag ju då att det hade varit mer än bara drömmar :)

Har vaknat vid ett par tillfällen också under natten och det på grund utav att det har blåst så oerhört, det riktigt tog i i huset och jag säger bara TUR att det inte är något ruckel man bor i för då hade väl taket blåst av.

Blåsten har hållt i sig hela dagen och det har varit rätt kraftiga vindar emellanåt. Mamma ringde förut i dag och frågade om jag kunde skjutsa henne på affären för hon ville inte behöva ge sig ut i denna blåst...och jag förstår henne, så jag startade min lilla "Pugh" och skjutsade henne.

Inte ens min vindtäta jacka var tät i denna blåst! Så frågan är om man ska reklamera den...haha!

Fått undan lite tvätt under dagen och konstaterade att jag behöver rensa ur yngsta tösens garderob IGEN så det får bli morgondagens projekt kanske...sen behövs det inhandlas mer kläder kunde jag konstatera, det är ju inte klokt vad hon har dragit i väg på längden sista månaderna!!!

De är stora mina barn men kommer alltid vara mammas bebisar <3

Nu har jag haft en stunds "bara vara tid" där jag lyssnat på musik och jag lyssnade bland annat på den låt som min nyfunne vän kom förbi härom kvällen för att spela och jaaa, jag vet inte men jag lyssnade på dess text nu och....ja, jösses! Tankarna vandrade i väg till en morgon, morgonen den 18 augusti...och en strof i den sången lyder ...

Jag kan ännu känna hur jag grät här inom mig
för jag har aldrig känt någonting så nära...

och det var så det kändes just där och då...fullständig ro i kropp och själ, ett lugn som bara fyllde mig och närheten, ja en sån närhet hade jag aldrig tidigare känt...inte ens i det förhållande jag levde i tidigare...inte så nära, inte så bra, inte så underbart.

SUCK! Ni tycker väl att jag är knäpp som jag håller på antar jag...men då får ni tycka det!

Detta liksom bara bubblar inom mig...

Jag önskar att jag kunde våga lite mer men jag är rädd för att förlora....