Klockan 10 i dag hade jag tid hos min läkare på affektiva enheten.

Pratade om och kring det som varit och det som är...pratade om mitt mående och livet i stort.
Till största delen pratade vi om NUET...och det är just NUET som är jobbigt, det som varit har liksom lagts åt sidan mer och mer.

Han tyckte helt klart att det svängde väldigt och att det hela behövde stabiliseras och att jag behövde få komma till ro och få ordning på sömnen så han återinsatt en medicin som jag haft tidigare, den medicin som fick allt att vända från det riktigt usla till det bättre för 2 år sedan men som jag slutade åt för cirka 1 år sedan då läget kändes relativt stabilt.

Denna medicin skall hjälpa mig dels med sömnen men även att stabilisera och minska dessa svängningar som är i måendet...

Självklart kan man inte till 100% förlita sig på en medicin men den kan vara till god hjälp mot det bättre...jag har ju ätit den tidigare och VET att den hjälper mig uppåt...eventuellt kommer de sätta in ytterligare en medicin som jag ätit tidigare lite längre fram men han ville vi skulle börja med denna och se huruvuda den hjälpte till.

Fortsatt sjukskriven och nytt samtal inplanerat i februari någon gång och fram till dess vill min läkare att vi ska hålla mailkontakt och att jag berättar huruvuda jag märker av någon skillnad och vilken skillnad jag märker utav med denna medicindos...börjar på en rätt låg dos nu och skall trappa upp den eftersom under denna tid.
Rätt behändigt detta med mailkontakt tycker jag för det innebär att om jag mår skit mitt i natten så kan jag skriva och berätta hur det känns just där och då i stället för att minnas allt till varje inbokat samtal.

Efter samtalet  var jag och fikade med en bekant på sjukhuset och efter det var jag på ikea och inhandlade lite värmeljus och ljus...går åt mycket sådana nu denna årstid så nu är förrådet laddat för ett tag framöver.
Det var förresten ovanligt lite folk på ikea då jag var dit i dag...jag hade ju befarat att det skulle vara knökfullt eftersom det bara är "dagarna efter lön" men det var inte ens kö då jag kom till kassorna och det är jag ju tacksam för....

Normalt sett tar det ca 50-60 minuter att köra hem men nu blev det som så att jag rasade då jag var på väg hemåt och resan tog den dubbla tiden eftersom jag fick stanna ett par gånger efter vägen hem på grund av att jag inte klarade av att köra...dels på grund av ångestkänningar och hjärtklappning och dels på grund av att jag grät = en efter reaktion utav dagens samtal.

Dessa reaktioner tar ut en totalt så då jag kom hem var jag helt slut, psykiskt....inte så slut att jag känner att jag kan somna utan problem utan slut i själen kan man säga. Tom på något vis....

I morgon är det ju onsdag vilket innebär att guldkornen skulle komma men saker har rört i hop sig så jag skrev till barnens pappa och frågade om de kunde komma på torsdag i stället och blev ju givetvis ifrågasatt vilket ju i sin tur får mig att känna mig som världens sämsta mamma!

Men det vet jag ju att jag inte är....eller jag HOPPAS i alla fall att jag inte är en dålig mamma?! Men det KÄNNS som så då jag ifrågasätts och det på anspelan utav ev besvikelser.

Jag ÄLSKAR ju mina guldkorn av hela mammahjärtat <3

Jaa...hur kunde det bli så här?! :(

RÖRIGT !!!

Klockan är nu snart halv 9 och jag kommer på att jag inte har ätit någonting i dag mer än ha druckit 3 koppar med kaffe och ätit en blåbärsbakelse med min bekant där på sjukhuset...men eftersom det ändå snart är dags att lägga sig så "orkar"  jag faktiskt inte ställa mig och göra någonting, och ska jag vara ärlig så är jag inte ens sugen på någonting heller. En smörgås skulle jag i och för sig kunna göra men näe....jag äter i morgon!

Dumt kanske men....