Klockan är 20 över 5 på lördageftermiddagen och jag har satt mig ner i soffan med datorn framför mig...luften gick ur mig nu efter det att jag ätit...PJUH!

I dag kan jag konstatera att det är jobbigt med vissa "kollisioner" som är just nu...kollisionen mellan hjärta och hjärna framför allt! I dag har det hittills varit en dag där jag varit väldigt disträ....mina tankar har inte varit där jag varit om man säger så. För att ge ett exempel så var jag på ICA i dag och handlade och där i kassakön måste jag ha försvunnit i väg helt någonstans för en stund för den som stod bakom mig fick lov att putta till mig då det var min tur att gå framåt i kön....snacka om att vara borta, i helt andra tankar.

I tankarna befann jag mig då rakt inte i kassakön på ICA kan jag säga...

Tur att jag var närvarande då jag satt bakom ratten då i alla fall för fy tusan om man burit i väg i tankarna där bakom! Det kan man ju förvisso göra i bland då man sitter och kör men man blir inte så "borta" som jag blev där i kassakön...höhrm!

Ja som sagt, hjärtat och hjärnan har hamnat i en kollision och hela jag påverkas utav denna...

I går eftermiddag satt jag "som vanligt" i soffan, framför teven och med datorn framför mig då telefonen ringde...och det var då denne "min nyfunne vän" som ringde och föreslog att vi kanske kunde äta tillsammans! Sagt och gjort, jag grävde fram en lax ur frysen och han kom ner till mig och sedan åt vi lax, pressad potatis, romsås och sallad...tänkt så mycket trevligare det är att äta då man inte är själv! Hade jag suttit själv så hade det blivit en macka eller 2 på sin höjd och detsamma hade det blivit även för han så i stället för att sitta och gnaga i oss smörgåsar i bådas vår ensamhet så slog vi oss samman....och det gott folk var MYCKET trevligt :-)

Det blev ju en massa prat, musik lyssnande och revy tittande och jag kan säga att det blir än svårare för varje gång som vi sitter intillvarandra att hålla sig i från att röra vid honom på något sätt. När han sträckte sig över mig för att knappa in något på datorn och hans arm snuddade vid mig så var det som eld...ÅH så denne man påverkar mig!!!

Satt och tittade på honom och ville bara ta fingrarna och dra genom hans hår, smeka honom bak i nacken lite så där försiktigt...bara få röra! Nej i stället satt jag där "stel som en pinne" och vågade ingeting....just av den enkla anledningen att jag var rädd för hans reaktion i fall jag hade rört vid honom, i fall jag hade dragit mina fingrar genom hans hår eller rört vid honom i nacken. Av RÄDSLA lät jag bli...och av rädsla kommer jag fortsätta låta bli.

Det är jobbigt ska jag villigt erkänna...men det får det vara för jag riskerar inte att något skall bli fel i vår vänskapsrelation. Dock känns det som att vi kommer närmre och närmre varandra i den relationen för varje gång vi ses....men jag vågar inget och jag vågar definitivt inte hoppas på att den blir till något mer...

Han är bara så fin !!!

Nåväl, klockan var väl runt kvart över 12 då han åkte hem och då skulle man ju försöka lägga sig och varva ner, slappna av och sova...men det misslyckades man ju med totalt kan jag säga. Låg väl vaken och snurrade på till klockan var strax efter 5 någon gång innan de blå till sist slöts och jag somnade. 3 timmar senare vaknade jag och trodde att jag bara sovit en liten stund eftersom det fortfarande var så mörkt...men det mörka berodde på vädret som var...grått, grått och åter grått har det varit hela dagen. Disigt och regnigt....BLÄSCH!

Dagen har som sagt varit loj och jag har varit delvis frånvarande, eller disträ kanske man ska säga....och nu då jag sitter här i soffan så kommer jag på mig själv med att befinna mig någon helt annanstans tankemässigt.
Kollisioner mellan hjärta och hjärna nu kan jag säga.....KABANG liksom!