Jösses, i från att ha känts som om det skulle bli en lite dyster och "känslosam kväll" så blev det en mycket bra kväll i slutändan då jag blev bjuden på kaffe hos "min nyfunne vän" där vi lyssnade på musik, kollade på videosnuttar, fikade, han spelade lite fiol och jag bara njöt!

Då jag åkte därifrån kändes det bra och då jag kom hem nu så pratade vi via facebook lite och jag fick berätta lite mer om hur jag känner och även han berättade en del. Jag törs nog säga att jag VET att det enbart kommer att vara vänskap mellan oss och att det nog inte kommer att bli mer än så...eller att jag inte ska våga hoppas att det blir mer än så ska jag väl kanske säga eftersom jag vet att hans hjärta finns hos sin sons mor fortfarande.

Den vänskap vi har byggt upp på det sätt vi gjort är för dyrbar för att äventyras...men ingen vet ju något om framtiden ;) ...bara så GLAD att vi kan prata på det vis vi gör och att han finns och är min vän.

God Natt <3

Ja nu har jag ju börjat få ont i axlarna, nacken, bröstryggen, skuldrorna och längs efter bröstbenet IGEN...och sedan i går kväll måste det ha kommit någon nerv eller annat i kläm för halva överdelen utav min kropp har stickningar och domnar av och till. I går kväll och i natt så pass mycket att jag inte vågade somna...först  vid halv 5 i morse släppte det så pass att jag vågade somna och sov då fram till 6 då jag vaknade och var upp en sväng. Men 1½ timmes sömn kändes väldigt klent så jag gick och la mig igen och somnade i ytterligare 1½ timme...så 3 timmar blev det då, uppdelat i 2 omgångar....och det KÄNNS att man sovit dåligt kan jag lova!

Varit ut en liten sväng nu i dag i alla fall. Var ju tvvungen att åka och handla bland annat också passade jag på att svänga förbi och se om det var någon hemma som skulle ha kunnat tänkt sig att surra av lite tid och bjutt på en kopp kaffe men alla dem jag var förbi var som utflugna...nu var jag ju inte till så många men de jag var till var inte hemma i alla fall så jag styrde kosan hemåt och tog och slängde in en sockerkaka och brände på lite kaffe som jag nu suttit och sörplat i mig, sockerkakan sparar jag lite på dock utipåfallatt det skulle dyka in någon senare under dagen. Träffade på en bekant på affären som kanske skulle titta in sedan så då kan det ju vara bra att ha någonting att bjuda på...förvisso duger väl en slät kopp kaffe också men...

Var in på skolan också....skulle bland annat lämna tvärflöjtsmappen till äldsta dottern också var jag in och tjoade på den yngsta också då jag ändå var där. De hade gymnastik då jag var förbi och det är ju så kul att se på de små liven (förskoleklassarna) då de ålade, kröp och sprang :) GO BARNEN !!!
Ska nog börja vara mer med barnen på skolan och bli mer delaktig i deras skolgång tror jag...har varit lite dålig på det ska jag väl erkänna.

Längtar nu tills på onsdag då mina guldkorn kommer till mig efter att ha varit hos pappan i över 1½ vecka...har ju varit varannan vecka förut men det har varit lite rörigt runtomkring här nu så det blev extra tid hos pappan nu...så nu LÄNGTAS det!!!

Hamnat i en liten svacka just nu i skrivande stund där jag funderar över detta att man ju ska tro på sig själv och känna att man duger, men just nu har jag faktiskt inte den minsta lilla tillstymmelse till tro på varken mig själv eller någonting och jag ogillar verkligen att känna så här!
Spelar liksom ingen roll hur jag försöker intala mig själv eller att andra säger åt mig att jag visst duger, att jag visst ser bra ut, att jag visst kan etc...det bara går in genom ena örat och ut genom det andra...dum i huvudet?!?
Jag hör vad jag säger, jag hör vad andra säger...ena stunden kan jag tycka jag har något som är fint medans jag stunden därpå bara vill kräkas åt mig själv...jag vet ju, men jag KÄNNER inte.
Vad f-n är det för fel på/med mig?!

Jag hatar denna känsla...verkligen HATAR den !!!

På sätt och vis vet jag varför jag känner så här...men bara i bland.

Det finns situationer där jag kan känna mig usel, ful och korkad...situationer där jag känner att jag både är och gör fel...situationer där jag känner mig fin, vacker, smart, bra och att jag duger...jaaa, dom är lätträknade och inte alls många.

Jag ser ner på mig själv, nervärderar och undervärderar ofta...antar att detta har ett samband med min självkänsla och/eller mitt självförtroende att göra? Något jag försöker arbeta med....

Visst, nu är det ju inte jämt, alltid eller varje dag jag känner så här men det är bara det att de gånger jag känner på detta vis...de gångerna kan det bli skitjobbigt, det bara mal på liksom...och just nu är en sådan stund!

Och det finns väl kanske en "grundanledning" till detta också....

Så i kväll känns det som om det kommer bli en "känslosam kväll"....får väl se hur den ter sig bli. Förhoppningsvis kan jag avbryta detta.....