Jag älskar ju detta med gospelkören och att sjunga ger en ju verkligen glädje, men nu har jag suttit och funderat litegrann...har varit med i kören i många år nu och under alla dessa år har det enbart varit samma och samma människor som fått göra solonummer och då i samma låtar som de sjungit solo i förut.
Jag vill också sjunga solo, eller i alla fall få prova på att göra det...och jag tror säkerligen att många andra i kören skulle kunna göra vissa solopartier minst lika bra (om inte bättre!) än de som gjort och gör dom nu.

Har varit med i andra körer under årens lopp och där har nog samtliga medlemmar lyfts fram och fått prova på solosång och i bland överraskas man av vilka otroliga röster en del har...många utav dem försvinenr ju i själva körsången men då de fått möjlighet till solopartier har man fått gåshud många gånger...så jag tycker det är synd att våra körledare inte lyfter fram fler personer i kören och tänker till lite...för vad händer vid en koncert om en solist blir sjuk? Stryker man bara den låten då eller tar de solosången själva?

Både jag och andra har påpekat detta för körledarna men....jaaa, jag vet inte....än är det samma och samma...

Kanske löjligt att fundera så här men i bland känner jag bara för att lägga ner eller söka mig till någon annan kör där det blir variation på alla möjliga plan och där man har möjlighet att få utvecklas...så den fundering som råder just nu är alltså att antingen sluta i gospelkören, fundera på att börja i någon annan kör eller så biter man i hop och fortsätter bara för att det ju faktiskt är kul att sjunga?!

Jag älskar ju kören, mina kör kamrater och körledarna är både underbara och duktiga men jag saknar lite variation nu känner jag...känns....trist liksom :(

Finns ju ett alternativ till gospelkören och det är att gå med i kyrkokören men jag vet inte....då blir det i så fall inte i stöde (där gospelkören också håller till) utan det blir i så fall i fränsta....men jaaa....jag tror nog kanske att jag kör på med gospelkören i alla fall, trots allt....

Känner mig bara så ledsen just nu över hurdant livet blivit och hur det har varit till och från i över 3 års tid nu.

Jag blir ledsen för att jag sjönk så lågt som jag gjorde, jag är ledsen över saker jag gjort, saker som människor runtom gjort och sagt, ledsen för att inte min dåvarande arbetsgivare gav mig chansen att få återvända till det jobb som betydde så mycket för mig, ledsen för svikna löften, ledsen för handlingar jag gjort, ledsen för förluster, ledsen för saker som var så positiva men som blev så negativt, jag är ledsen för att vara ledsen!!!

När ska gråt och tårar ta slut?
Nu är det INTE så att jag sitter och ältar och ältar i allt som varit, det är bara saker som kommer över mig i tid och otid och nu börjar det bli rätt så jobbigt med saker och ting igen. Jag HAR släppt det förgågna men jag påminns gång på gång om det och faller då tillbaka för en stund, i minnen...minnen av både glädje och sorg.

I bland till och med så både ler jag och skrattar åt saker och ting...så allt är inte enbart gråt och smärta...oh  nej!
Det har funnits/finns mycket som varit/är positivt i mitt liv...bara det att sista åren har väl det negativa och onda haft övertaget mesta tiden och det jag delgett mig utav mestadels.

Kanske jag skulle dra ner på att dela med mig utav det som rör sig då jag har mina dåliga dagar och då jag är ledsen och bara dela med mig utav det positiva som händer och är?

Men nääe...det är ju så här livet ÄR och har varit så jag fortsätter nog så som jag gjort hittills, kanske jag borde få in det positiva lite mer och visa det utåt?!

Kan nog kanske uppfattas som en negativ, bitter, ältande, elak, sur och hämdlysten människa men så är inte fallet...tvärtom! Men jag kan förstå om jag uppfattas som så utav de som inte känner mig...men jag ÄR en varm och godhjärtad människa, bara det att jag kanske är lite FÖR känslig och lägger på mig för mycket.

Blir ju även ledsen över hur en del människor uppfattar mig givetvis...

Men så är jag GLAD över att de människor som känner mig inser att saker jag gjort/sagt etc gjordes och sas då jag var sjuk....de som kände mig innan och de som valt att stå kvar vid min sida och som nu ser att jag är frisk. ÄLSKAR er alla så mycket!!!

Sedan är jag GLAD över de människor som kommit in i mitt liv och som finns kvar i mitt liv fastän de fått en inblick i hur allt varit...och de människor jag lärde känna då jag var sjuk, de som själva mådde dåligt men som ändå gav mig kraft, de som jag trots att jag egentligen inte hade energi själv gav min energi till. Att jag i det sjuka ändå fick vara andra till hjälp...för en sådan människa har jag alltid varit och sådan är jag, att jag ger allt jag kan av mig själv till andra om jag bara kan.

Finns människor som jag lärde känna under mina 6 månader då jag låg inlagd som jag fortfarande har kontakt med och som jag bryr mig om....speciellt en människa som jag fann lite utav min tvillingsjäl i.

Finns så  mycket jag är tacksam över men även mycket som jag är ledsen över...