I går kväll så styrde jag och "lillsyrran" kosan av ner till Sundsvall för en sammanstrålning på restaurang O´learys med några andra som vi gick undersköterskeutbildningen med för 20 år sedan. Vi blev bara 6 stycken men det var trevligt. Jag åt mig en ceasarsallad som var jättegod också drack jag vatten....jaa, vatten! Hade inte råd med något annat....så vatten fick det bli!

Vi satt och åt, pratade, skrattade och mindes i 6 timmar nästan innan vi begav oss hemåt...3 utav de andra fortsatte kvällen på pub/disco och det hade jag gärna kunnat gjort jag också om jag hade haft den möjligheten....men vi bestämde att vi ska ta och sammastråla igen något och gå ut och roa oss...sjunga lite karaoke och dansa och ha kul...när det blir får vi se :) 

Kom hem vid kvart i 2 och fastän jag var rätt så trött så var det hopplöst att somna så det fick bli en sömntablett och att ta en sådan vid den tiden ledde ju givetvis till att dagen i dag har varit SEG!

Vaknade redan vid halv 8 men somnade om och sov till klockan var 9....dagen i dag har känts oerhört lång kan jag säga och jag trodde aldrig det skulle bli kväll nästan men nu så är det det och här sitter jag i soffan med mina 3 katter intill mig och zippar på en kopp kaffe och bara ÄR.

I tanken befinner jag mig dock någon helt annanstans...hos någon som jag tycker väldigt mycket om och som inte har mått så bra i dag utav olika anledningar. Det gör ont i en när någon utav dem man tycker om och bryr sig om inte mår bra....och i detta fall gjorde det lite extra ont i dag. Situationer kan vara för jävliga i bland bara....
Har sagt att jag finns när helst det behövs men han är lite av den typen som jag var tidigare...att han vill vara själv och vara i fred...och då känner man sig lite smått "hjälplös" eller vad man ska säga eftersom man vill finnas där...men det gör jag, i tanken är jag med honom och har så varit hela dagen och det är där jag befinner mig just nu också, hos honom, med honom....

I dag har det ju varit fars dag också men det är inget som jag gjort någon notis om eftersom vi aldrig firat varken farsdag eller morsdag just då jag växte upp...kanske skulle jag ringt och gratulerat pappa men det kan jag lika gärna göra någon annan dag. Barnens pappa uppmärksammade jag och barnen i alla fall med en teckning på våra händer och orden "Vi älskar dig"...undrar om de ligger kvar någonstans där eller om de också blivit uppbrända och kastade? :(

Pratat med äldsta guldkornet nu i kväll och dom börjar jag sakna väldigt nu...de har ju fått vara hos sin pappa lite extra nu då jag pendlat så mycket denna vecka men på onsdag så kommer dom till mig och sedan hoppas jag det ska rulla på med varannan vecka igen...måtte jag faan få hamna i balans nu!!!

Nu ska jag sätta mig ner i soffan med en kopp kaffe och skriva lite...bär ju på en dröm om att få göra något med mina texter. Dels skulle jag vilja dela med mig utav dem i form utav en liten diktbok och sedan skulle jag så gärna vilja göra musik utav dem....så nu håller jag på försöker samla i hop allt på ett och samma ställe.
Mycket ligger ju skrivet i kollegieblock och håller på läggs in på datan nu...sedan lyckades jag ju också tyvärr bränna upp en hel del material tidigare i veckan då jag slängde in massa gammalt i kökspannan :(...tyvärr får sägas för jag har upptäckt nu att mycket av sånt som jag själv tyckt varit väldigt bra måste ha hamnat i lågorna....men det är inget att göra något åt och jag kan inte heller sätta mig ner och försöka minnas eftersom då skulle det bara bli fel....

Men nu blir det en kopp kaffe och känner jag mina 3 lurvbollar rätt så kommer de säkert hoppa upp i soffan bredvid mig...i dag har nämnligen varit en sån dag där de har följt efter mig nästan överallt och varit där jag varit, nästan så där "jobbigt nära" har de varit :)