Så var det onsdagkväll och guldkornen ligger i sina sängar...mammahjärtat är helt och huset lever :)

Tänk att det kan kännas sådan skillnad i hemmet då de är hos mig och då de inte är hos mig...mina älskade töser!

På onsdagar då de kommer till mig så kommer yngsta tösen hem klockan 13 och äldsta kommer vid kvart i 3...tiden mellan det att yngsta kom hem till dess äldsta kom hem gjordes inte mycket kan jag förtälja. Vi mest bara myste och satt intill varandra och tittade på barnkanalen där de visade en tecknad film med jultema...och ett litet stygn kändes ju då i mammahjärtat eftersom barnen kommer att vara hos sin pappa denna jul och jag kommer att vara ensam på julafton. Förrförra året, min första jul utan barnen efter "skilsmässan" från deras pappa, så hade jag ju ett förhållande och var medbjuden på julfirandet hos hans föräldrar men nu då jag är ensam så kommer jag vara just....ensam.

Jul kommer i stället att firas på nyårsafton...det är ju så det får bli då en familj blev till två :(

Funderade ett tag på att dra i väg på något men jag har beslutat att vara hemma...juldagen har ju senaste åren inneburit upp tidigt och sjunga med kören på julotta och så blir det även i år. Det är lite speciellt och det som är enormt mysigt med julottan där vi sjunger är att det kommer folk dit som åker häst och släde och man åker förbi ett eller 2 ekipage då man är på väg dit...sedan inväntar man hästarna, klappar dem, fryser lite och går sedan in ooch sjunger.

Jag älskar de traditionella julsångerna och min absoluta favorit är "oh helga natt" och det kommer alltid en liten tår i ögonvrån när vi sjunger denna...fråga mig inte varför, det bara blir så...mäktigt blir det!

Nåväl, äldsta tösen kom hem strax före 3 och då åkte jag i väg på affären en sväng eftersom det behövde inhandlas frukt och annat. I dag fanns 3 alternativ till middag...

1. Fiskgratäng, potatis.

2. Blodpudding med bacon.

3. Pölsa, potatis.

Och barnen valde pölsa och potatis...något som jag tycker är jättegott! Och jag är så tacksam att mina barn gillar sådan typ utav mat också...husmanskost öht gillar dom...i morgon blir det troligtvis kålpudding...MUMS !!!

I kväll fick jag ett litet uppdrag utav en vän som ringde mig: att skriva en liten dikt/minnesord till ett begravningstelegram. Fick till 2 stycken varianter...men det är svårt att få till något bra, rätt och fint då det gäller en människa som man inte vet något om eller inte känner...men jag fick till 2 stycken som blev rätt bra och jag hoppas att någon utav dem blev bra. Jag fick den uppfattningen iaf då hon skrev och tackade för hjälpen.

Har suttit med äldsta tösen nu i kväll och kollat igenom hennes "omdömen" i skolämnena...det är nämnligen dags för utvecklingssamtal för henne i morgon och då vill lärarna att man tillsammans ska ha kollat igenom dessa omdömen först och sedan funderat lite kring en eventuell utvecklingsplan.

Är även utvecklingssamtal för yngsta tösen också men i förskoleklass handlar det mest om att prata lite allmänt om barnets dagar i skolan.

Jag är STOLT över äldsta tösens skolgång och jag vet att jag kommer vara lika STOLT över yngsta tösen...jag har fina, duktiga och omtänksamma barn <3 och jag HOPPAS det håller i sig under hela deras studietid och genom hela livet. Själv blev det lite si och så under högstadietiden så jag kommer göra allt för att mina barn inte ska "slarva" så som jag gjorde utan ta sig igenom på ett bra sätt.

Blev en lite sen kväll för äldsta tösen nu i kväll då hon ville sitta uppe och titta på "ink master" med mig men nu så ligger de i sina sängar som sagt...hoppas nu bara hon inte är lika svårtväckt som jag var då jag var i hennes ålder :)

I går då jag skrev mitt senaste inlägg, strax före 21, så kändes allt rätt okej...

Så kom jag för mig att jag skulle sätta mig ner och skriva lite men det blev inte så mycket skrivet, i stället började jag läsa igenom dikter och annat som jag skrivit och DÄR sjönk jag!

Då jag läste de dikter och sånt som skrevs då jag var sjuk så var det som att känslomässigt återuppleva allting igen vilket ju givetvis resulterade i världens jäkla panikångestattack...och en jobbig sådan!

Men jag tog mig genom den och fortsatte läsa sånt som jag skrivit om barndomen och uppväxten...jamen då brast det åter igen när minnesbilder dök upp till de texter jag gjort.

SEN läste jag igenom allt jag skrivit om och till min "nyfunne vän" och där...jaaa, där gick jag väl smått sönder kan man väl säga.

Jag har ju försökt hålla tillbaka det jag känner och inte liksom "tillåtit" mig riktigt känna mer än att jag gett utlopp om detta i just ord...så i går då jag läste vad och hur jag skrivit så uppdagades det på ett helt annat sätt hur jäkla mycket jag tycker om honom...det slog mig hur innerligt och djupt!

Jag överväldigades där en stund och sedan skulle jag ju rannsaka mig själv också i allt detta...men jag kom fram till att det är så här det är, det är så här jag känner...sen kom jag ju till insikt att detta är ju enbart från min sida. Han har ju sitt hjärta hos en annan fortfarande och jag vet ju innerst inne att det ALDRIG kommer att bli något mer än just vänskap mellan han och mig...något jag ju egentligen vetat hela tiden men i går gjorde det ont att tänka så.

Som hela tiden vi känt varandra så har jag varit ärlig mot honom i detta också så han vet hurdan min kväll och natt varit tankemässigt och känslomässigt. Nu är det ju bara att hoppas att detta inte förstör något utav den vänskap vi har...som jag håller så dyrbar och som betyder så mycket. Det skulle liksom vara rätt typiskt mig om det blev så och i detta fall skulle jag inte förlåta mig själv om jag förstörde detta....men jag fick som svar att det inte förstör något som är mellan oss så jag får väl hoppas att det fortsätter som det gjort....vår fina vänskap.