Sitter och är tät i bihålorna, nyser som en tok och känner att jag börjar få ont åt öronen.
Kände mig frusen och varm om vart annat här på kvällskvisten och kollade tempen och den visade på 38.7 så nu är det väl bara vänta och se huruvuda det hela utvecklar sig, kommer knapra alvedon nu.

Jag HOPPAS det onda åt öronen ger med sig och inte leder till öroninflammation eller liknande för det gör så jävla ont och just öronen är jag väldigt känslig för värk i då jag hade väldigt besvär med det då jag var liten...det värkte hål varje gång jag fick ont i öronen då jag var liten och det hände ofta...blev flera gånger tal om att sätta in rör i öronen men det blev aldrig så eftersom det blev bättre i övre tonåren.

Känner mig jätterisig nu i kväll och kommer nog gå och lägga mig alldeles strax...i morgon måste jag försöka vara så pass pigg att jag orkar gå på utvecklingssamtal på förskolan klockan 13. Blir alvedon och vatten nu innan jag lägger mig och detsamma då jag vaknar i morgon (om jag nu överhuvudtaget får sova något i natt!)...utevcklingssamtalet brukar inte ta så lång tid så det ska jag väl fixa...alvedon och massor av vatten...jepp, jepp, jepp.

Detta innebär ju nu då också att hjärtat inte kommer att komma hit...vill ju inte att han ska bli sjuk det första nu då han börjat jobba igen...så vi får väl vänta någon dag i alla fall nu då innan vi ses...

Men tills på torsdag MÅSTE jag vara pigg igen för då kommer mina älskade guldkorn och ska vara hos mig över påsklovet, 10 dagar blir det med dom...de dyraste i mitt liv, mina guldkorn   

Ångesten jag skrev om i mitt förra inlägg i dag har hållt i sig hela dagen och den har kommit över mig i vågor...får se nu hur det blir i natt. Kanske det blir ännu en natt med ångestvåndor....det är faan inte roligt detta!!!

strax före 4 i morse gav jag upp detta med sovandet...fram till dess hade jag lyckats få max 1½ timme sedan jag la mig vid halv 11. Det var ett vridande & vändande, hade ångest på hög nivå och av olika typer...

Har varit en jävligt jobbig natt kan jag säga.

Gav upp strax före 4 och klev då upp och gick ner. Slängde in en tvätt och tänkte ställa mig och ta disken, för han INGE eller hon INGA hade ju så klart inte tagit den, men efter att bara hunnit diska av tallrikarna så satte det i gång och snurra på hej vilt så det var bara att släppa allt och lägga sig på soffan och klia katterna...snurrandet och denna jävla ångest har hållt sitt grepp om mig hela dagen och den har kommit och gått och visat sig i olika former. Det är faan inte roligt detta...

Äldsta guldkornet var hit en snabb sväng på förmiddagen för att hämta sina och lillasysters badkläder, de skulle visst ut på himlabadet i dag hela lyckliga familjen...

Har planer på det jag också, att hitta på något med barnen då de har påsklov men som vanligt ställer ekonomin till det. Ska dock ta ett snack med deras pappa om vi kan göra ett uttag åt dem så vi kan hitta på något...känner jag honom rätt så lär han säga nej. Gick ju inte ens att röra de pengarna då när barnet velat ha skidor och liknande....

så då har de fått vara utan i stället!?!?

Jaja, vi får se hur det blir...blir ju inget roligt lov utan några aktiviteter alls.

Var väl tänkt att hjärtat skulle ta och komma hit i dag men jag betvivlar på att det blir så för återigen så verkar han hålla sig undan och jag blir bara så himla ledsen. Berättade för honom i går att jag var väldigt ledsen över en sak men det verkade inte som om han brydde sig utan i stället skrev han "ska gå och lägga mig nu"...då var klockan 23 och han brukar aldrig lägga sig så tidigt! Och sedan dess har han inte svarat.....

Han vet så väl att detta är liksom absolut sista chansen jag ger honom och han vill det ska fortsätta vara vi...varför gör han då så här igen? Han lovade klart och tydligt vid flera av våra senaste samtal att inte göra så igen....ledsen!!!

Det har känts så bra allting de sista 2 veckorna nu, vi har pratat en del och det har känt som om vi kankse ändå var på väg framåt tillsammans men nu vet jag inte....han är feg, feg att möta livet och släppa det gamla livet!

Man måste våga möta livet för livet är inte farligt......

Får väl se vad som händer nu... jag älskar honom, så mycket vet jag i alla fall. Jag vet vad jag vill...