Har varit en lite halvmärklig dag i dag där jag känt mig jättekonstig till och från.

Förmiddagen var rätt seg, la mig på soffan med katterna och kollade på teven efter mitt senaste blogginlägg och somnade till i ungefär 1 timme...katternas spinnande har en rogivande inverkan på mig och jag antar det var därför som jag lyckades somna till en stund.

Klädde sedan på mig och gick ut och gick en bra stund, var nog ute i nästan 2 timmar...satte mig ner på en sten ute i skogen och där bara kom tårarna. Kan inte förstå att man kan bära på så mycket gråt...de kommer ju fasen i tid och otid, POFF bara...

När jag skulle resa mig upp i från den där stenen och börja gå hemåt så fick jag som ett hugg i bakhuvudet och jag trodde ett tag att jag skulle tuppa av...hade väl varit bra det, tuppa av ute i skogen och ingen mobil hade jag med mig heller...men det gav med sig rätt snabbt men det har känts av till och från även resten utav dagen och däremellan har jag känt utav en lätt huvudvärk.

När jag rest mig, gått upp för trappen, vridit huvudet för snabbt har det liksom huggit till...antar det kan vara någon nerv som kommit i kläm eller något sånt kanske?! Har känt rätt så otäckt faktiskt...hoppas det ger med sig bara.

Nu i kväll har jag faktiskt inte gjort så värst mycket mer än att ha rivit ur alla sängkläder som jag ska tvätta i morgon också har jag suttit och kollat på teven och kliat katterna.

Såg bland annat på programmet "kvällen är din" där människor får hjälp att uppfylla sina drömmar...vet många runtom mig som bär på drömmar, kanske man skulle ta och skicka in lite ansökningar ;-)...synd bara att man inte får skicka in sig själv, bär ju på en hel del drömmar jag också...och mer än drömmar lär de inte bli heller.

I det stora hela har detta varit en väldigt låg dag...som det tyvärr är rätt ofta...men nu ger jag upp denna dag!

Eftersom det blev en sådan kaos i natt så klädde jag till sist på mig och begav mig ut på en promenad i natten...fick liksom ingen ro alls i kroppen och det bara snurrade på allting.

Var ute i nästan 1 timme och 45 minuter och bara gick, gick och gick...satte mig dock ner på ett ställe och tittade upp på himlen och lät tankarna skingras.

När jag var liten så satt jag, eller så låg jag på en filt i gräset, och tittade upp på stjärnorna.

I natt hade jag önskat att det hade  varit lite mer stjärnklart så jag bara hade kunnat försvinna där i mina tankar en stund...stjärnor syndes ju men inte så där "i miljontals" som då det är helt stjärnklart.

När jag kom hem igen så kände jag mig lite småfrusen och tog och gjorde en kopp kanel the och sedan var det läge för att försöka sova....men det gick ju som det gick med den biten. Den blev totalt sönderhackad...sov, vakna, sov, vakna, sov, vakna...gav upp sovandet vid halv 6 men låg kvar i sängen ändå och löste lite korsord och klev upp ungefär 1 timme senare.

Äldsta guldkornet kom hit en sväng och hämtade sina converse nyss som hon hade glömt. Hon skulle i väg till en kompis i kväll och sova över där och nu i dag skulle visst "lyckliga familjen" hitta på någonting....

Får se vad denna dag bjuder på för min del...kan ju säga att just nu känns det som om jag bara vill stänga in mig och inte göra ett förbannade skit. Sova skulle jag behöva men det kanske inte är någon bra idé eftersom det är nattetid sömnen behövs, inte dagtid....lätt att det blir fel då om man sover på dagen. Förvisso är det ju bara "morgon" ännu så en halvtimme kanske man skulle kunna lägga ner sig i soffan med katterna spinnandes intill...

Önskar och hoppas att hjärtat kanske kan höra av sig under dagen...men det kanske är mycket att önska.

Han verkar hålla sig undan nu igen...som han lovade att han INTE skulle göra mot mig igen :-(