Klockan är strax 21, sitter i soffan och nyser och torkar snor...på teven visas familjen annorlunda.

Vad underbart med så stora familjer och en sån sammanhållning...just en sådan där stor härlig familj var min stora dröm också, en dröm som slogs i spillror :-( ... också en sorg.

Barn ÄR ju verkligen livets rikedom...de ger en ju så mycket och man ser sig själv i dem i det mesta de gör.

Så nog är det en sorg alltid att drömmen om den stora familjen gick helt i kras...

I morgon måste jag ta tag i de kartonger med böcker som står uppe i mitt sovrum. Ska gå igenom dessa och se vad som kan säljas. Det är inbundna böcker, uppslagsverk, hundböcker, konstböcker, gamla buskowski auktionskataloger, facklitteratur, årsböcker och lite gott och blandat. Kanske kan man få några kronor för dom i stället för att de bara ligger eller kommer att åka på återvinningen här i vår...och jag behöver få in alla kronor jag bara kan få in nu.

Fattar inte hur det ska gå med allt...börjar kännas så där jävla hopplöst allting nu igen...en känsla jag vill slippa känna...hopplöshet...

Måste faan få ordning i mitt liv men HUR??!!??

Då man kämpat och försökt under en så lång tid och det bara går emot en hela jävla tiden...ja då kommer känslan att vilja ge upp allting och det är inte så konstigt.

Man hör hur folk får hjälp från tex det sociala månad efter månad men om en annan vänder sig dit någon gång...då får man ett blankt NEJ. Sedan finns det alkisar och missbrukare som går dit och får pengar flera gånger i månaden...och vad gör dom? Jo de går raka vägen till systemet eller kirrar några droger och sen går de tillbaka och får mer utbetalt....

Men en 2 barns mamma som råkat hamna lite snett efter att ha varit sjuk nä se det går inte....fick ju inte ens hjälp med tandläkaren eller till medicinerna som jag åt, som jag verkligen hade behövt men som jag därför fick tvärsluta med när jag inte kunde lösa ut dom.

Sedan läser man om invandrare (inget ont sagt om dem) som fått hjälp att fixa sina tänder för över 60 000....och där stod det att soc var skyldiga att hjälpa till, va?!?! Men en annan där tänderna faan håller på rasa ur käften snart om jag inte kan ta tag i mina tandproblem, nä då är det blankt NEJ.

JÄVLA SVERIGE I ETT NÖTSKAL !!!

Och det som gör mig mest förbannad är att en del utav detta med socialhjälp består utav skattepengar, som jag själv är med och bidrar med......

Är väl för fasen inte konstigt att det sker så många suicidfall i vårt land och det är många gånger det handlar om trassligt liv och taskig ekonomi, arbetslöshet och dåligt mående...människor som på olika sätt sökt hjälp men nekats eller inte tagits på allvar...som sedan valt den eviga vägen bort från allt.

Ja herregud....

Nä, nu tar jag mina alvedon, mitt glas vatten och ett par förpackningar näsdukar och beger mig upp till sängen och bäddar ner mig där ett par timmar...hoppas på något mer sömn nu i natt än vad som blivit sista nätterna. Men med denna förkylning är det inte så lätt att sova riktigt bra...

Sovit väldigt oroligt i natt och har nyst och snorat om vart annat, har gjort slut på en toarulle med snytpapper i natt för ju mer jag snöt mig desto mer nös jag och ju mer jag nös desto mer snor kom det...haha!
Vänster öra verkar det som om det värkt hål på nu, hade jäkligt ont ett tag under natten, nästan så där outhärdligt ont att man inte riktigt vissate hur man skulle ligga, och då jag vaknade så hade det runnit en hel del ur örat + att jag har kunnat topsa ur en hel del också.

Äckligt va ?!? 

Så det är ju inte ett lika stort tryck i det örat nu tack och lov men ont är det...utav tidigare erfarenheter utav detta med öronvärk så vet jag att det inte är någon idé att springa till vårdcentralen med detta eftersom detta är något som läker utav sig själv och så länge det är hanterbart så undviker jag gärna allt vad pennecillin heter. Sen finns det ännu en anledning till att jag gärna undviker pennicillin, sedan jag gjorde min gbp så har den haft en tendens att korka i hop totalt de 2 gånger jag fått pennecillin sedan jag gjorde den och det har varit allt annat än kul för jädrar i min lilla låda vad magen gjort ont.

Släpade mig i väg på utvecklingssamtal på yngsta dotterns förskola i alla fall klockan 13. Det var sista utvecklingssamtalet innan skolstarten och det ville jag ju gärna vara med på för att se och höra vad de skriver om henne i överflytten. Som förälder blir man ju så stolt då man får höra om sitt barns utveckling, personlighet och färdigheter...vi har en liten "Kajsa Kavat" som håller reda på allt och alla och vill alla väl  

Pratat med exet om detta med påsklovet och att barnen gärna vill åka på himlabadet och teccnichus och det ser så klart ut som om att det inte kommer att kunna bli något av med det eftersom han anser att barnens sparade pengar inte skall röras för fem öre så nu kommer det väl bli som så att de får vara hos honom hela lovet så kan "lyckliga familjen" hitta på en massa med barnen då i stället...jamen du har väl kunnat lagt undan pengar lär säkert somliga utav er tycka...ja vaddå, vilka pengar då? Om man har en sjukpenning på drygt 9000 och en massa skulder så som elräkning, försäkringar, ved, banklån, skulder, mat, hygienartiklar etc....hur mycket tror ni det blir kvar att spara då? Inget i nuläget...den dag jag lyckas få mig ett jobb igen...ja då kanske det kan finnas ett lite utrymme till sparande.

Men från nu ska jag aldrig fråga om någonting...blir bäst så.

Sitter och inväntar hjärtat nu som skulle kika in en sväng efter jobbet för att hämta sina arbetsskor. Har slagit i gång lite kaffe så vi kan sätta och och fika och prata lite då han kommer...måste komma i gång då det gäller detta att prata och nu finns det återigen en del att prata om...