I kväll är det stort disco med uppträdanden i Ånge och jag är så jävla sugen på att åka dit för jag är så dans sugen. Discjockeyn kommer garanterat köra massor utav 80 och 90 tal och det fullkomligt ÄLSKAR jag....
Men hur kul är det på en skala att åka dit SJÄLV ? 

Sitter i valet och kvalet om jag ändå ska sätta mig i bilen och åka upp dit och vara spik nykter...eller om jag ska få någon som kör...men oavsett så kommer jag åka själv så det är väl mest det som tar emot. Att åka själv och gå in där själv....lär säkert finnas någon man känner där men....SUCK !!!

Det är såna här gånger man känner utav hur litet kontaktnät man har runtom sig numera....ursäkta men SNYFT !!!

Jag vill ju och skulle säkert behöva få ut och skaka på rumpan så att säga...träffa lite folk, skratta och surra...men...  

För att undslippa bli idiotförklarad över att jag mår skit och för att slippa onödiga kommentarer som får mig att må ännu sämre så lösenskyddas detta inlägg...eller nej vet ni vad, det skiter jag i att göra eftersom detta är jag och mitt...just här och nu.

Jag mår verkligen inte bra nu och kan ärligt säga att det börjar skrämma mig...skrämma mig undrar ni kanske?

Jaa, det skrämmer mig eftersom jag varit där i mörkret med idel mörka tankar förut och jag vill inte dit igen.

Varje dag senaste 2 veckorna har varit en inre kamp mot att inte falla åt det hållet men nu....jaa, nu roterar den nedåtgående spiralen allt snabbare...och snart är jag där igen! Känns det som...men jag kämpar för att inte hamna där!!

Har börjar självskada igen, dock bara lite och så att ingen runtom mig ska se vad jag gjort...för jag vill inte någon ska behöva lägga ner sin tid på mig och mitt mående. Jag vill inte vara till besvär för någon...det blir bäst så.

Sedan den här konstiga och olustiga känslan i kroppen som jag inte riktigt kan sätta fingret på...den är inte kul...inget jag känt utav tidigare. Det känns verkligen som om kroppen är på väg att stanna eller vad man ska säga. Har börjat känna utav njurarna igen och jag vill verkligen inte behöva gå på dialys igen...jag vill inte!

De har ju sagts att jag kan få problem/besvär senare i livet på grund utav alla överdoser men...

Just nu känns verkligen allt som skit...det enda som är av betydelse är mina guldkorn och det är väl egentligen enda anledningen till att jag lever och andas...hade inte de funnits hade jag ej heller gjort det utan då hade jag avslutat livet för länge sedan....jag älskar er mina barn, älskar er utav hela mammahjärtat   det är för er skull mamma kämpar...och det är därför jag VET att jag kommer ta mig ur detta, frågan är bara när och hur.