och första dagen är snart till ända...

Äldsta guldkornet var ett trött guldkorn till morgon, tänk att det ska vara som alra skönast att sova precis då man ska upp...väckte hon och bad hon morgna på sig för att sedan komma ner....JAAADÅ svarade hon, 10 minuter senare fick jag gå upp och väcka henne...men när hon väl vaknat så går det fint! 

Yngsta guldkornet sov ända till 5 över halv 10 nu till morgon så då jag hade skjutsat det äldsta till skolan så la jag mig på sängen en stund och spelade lite wordfeud och rumble...somnade väl till och vaknade på ett omtumlande sätt.

Vaknade utav att jag hörde min vän Annikas röst som sa klart och tydligt " Styrka nu Anna-Maria, allt ordnar sig"...

samtidigt då jag hörde detta så drömde jag att någon kramade om mig hårt hårt hårt....

Annika var en människa som fanns där och lyssnade under den tid då jag mådde dåligt och var sjuk och hon upprepade alltid orden "styrka, du måste hitta styrkan", hon skickade kort till mig på avdelningen med just dom orden också bla....dessvärre hade hon den 12 juli 2010 inte styrka själv vid en händelse som skedde och som hon sedan valde att lämna jordelivet pga.

Jag låg fortfarande inlagd på sjukhuset då det beskedet kom och eftersom Annika var med i den gospelkör som jag var med i blev vi tillfrågade att sjunga på hennes begravning och det var för mig ett måste att få göra det. Läkarna på avdelningen tyckte väl inte det var en skärskillt god idé eftersom jag var nere i min depression då och de trodde det skulle ta för hårt på mig då händelsen legat så nära mig själv om man säger så...men jag åkte i alla fall och det är jag glad för.

Grät dock under precis hela begravningsgudstjänsten från det att klockorna började ringa till dess de ringde ut....MEN då vi sjöng, ja då sjöng jag utan darr på rösten...för min vän.

Jag kan berätta att det var där i kyrkan det började vända på riktigt för mig...där satt jag och kören intill hennes kista och framför oss satt hennes föräldrar, hennes barn, hennes syskon, syskonbarn och vänner...när jag såg sorgen och hörde gråten från hennes barn och föräldrar kom det över mig att det hade kunnat varit jag som legat där i kistan, det hade kunnat varit mina barn som satt där, det hade kunnat varit mina föräldrar och vänner som satt där. DÄR vände det för mig....det låter kanske dumt att säga men där vaknade jag upp och började vända mot det friska jaget igen.

Så när jag vaknade i dag utav att jag hörde hennes röst och ord grät jag först men sedan kände jag bara ett enda stort och varmt lugn...i morgon då jag lämnat barnen på skolan och förskolan ska jag åka till henne och sätta mig ner där en stund, tända ett ljus och prata....

Efter det att jag vaknade utav detta så har jag haft sån energi hela dagen har det känts som och nu i kväll så började jag röja ur det rum dit jag ska flytta mitt sovrum så nu händer det saker här i huset.

Nu händer det dock inte mer i kväll...guldkornen snusar och småfiser i sina sängar och jag ska nog försöka göra detsamma....så natti natt alla !!