Ännu en natt utan just någon sömn, kan ni tänka er va?!
Börjar kännas tjatigt detta...

Fick ju världens bakslag i går kväll då alla åkt härifrån och det var väl anledningen till nattens vridande och vändande...myrkryp i hela kroppen och allmän oro och rastlöshetskänsla.

I dag var jag hem till min kusin på hennes sommartoprställe en stund och fikade, pratade och bara var...var fint väder då jag kom dit så det gick att sitta i bara bh:n men efter ett tag drog molnen i hop sig, det började blåsa och sedan kom det både åska och regn så då styrde jag kosan hemåt.

Efter ca 10 minuter hemma så knackade herr Å på dörren och våldsförde sig på mig under några timmar...jaaa, jag har ångest som kommer och går men för den skull är jag inte sjuk i det ordets mening. Skillnaden då var att jag hade det dygnet runt alla veckans dagar...nu kommer den och går och jag vet oftast hur jag skall ta den OCH att jag ej tar till radikala handlingar längre...det tillhörde min tid som riktigt riktigt sjuk.

Så jag har nu haft herr Å hos mig i drygt 5½ timme och jag tycker nog det är dags för honom att bege sig av härifrån...han har varit på väg ett par gånger men vänt i dörren, inte vet jag om han inte gillar regnet kanske?! 

Finns en sak till som jag börjat stundtals må dåligt över...och det är hur min kropp ser ut efter en viktnedgång på 100 kilo. Har ju hela tiden sagt att jag inte ska bry mig hur kroppen blir och kommer se ut bara jag blev fri min tyngd, mitt fläskigt feta och äckliga jag...men nu börjar även den biten hinna i fatt mig och det har hänt sista veckorna att jag gråtit då jag tittat mig i spegeln. Jag är ju verkligen glad och oerhört tacksam att jag förlorat min tyngd men.....jaa....men....