I går kväll skedde en fruktansvärd bilolycka här i Torpshammar där 2 människor omkom.

En ung pojke på 18 år med hela livet framför sig fick sitt liv släckt på bråkdelen av någon sekund och en medelålders man avled efter ungefär 1 timme utav de skador han ådrog sig, hans partner vårdas för svåra skall och kotskador och det är rätt oklart i nuläget hur det kommer gå för henne.

I går då guldkornen åkt till sin pappa så ramlade jag ju ner känslomässigt och satte mig i bilen för att ge mig ut att åka + spela musik högt högt HÖGT. Åkte södra sidan ner till stöde och hade i vanlig ordning tänkt åkt in genom viskan på vägen hem MEN inte i går utan jag fortsatte e14 rakt fram och kom därför åkande förbi olycksplatsen kvarten efter det att olyckan inträffat...ännu hade då ej vägdirigering satts upp då enbart 2 räddningsbilar nått fram.

Som uska sitter det ju i ryggmärgen att stanna till när en olycka inträffat och så gjorde jag även i går...jag riktade in mig på omgivningen närmast kollissionsplatsen och såg en bil som stod ca 150 m från "kaoset", i den bilen satt det 2 stycken små barn i ålder mellan 2-5, max 6 år gamla. Troligtvis hade de + deras mamma varit vittnen till det inträffade för mamman satt vid vägkanten mellan bilen och olycksplatsen tillsammans med en annan människa och var rätt så "förstörd"....rätt oansvarigt  att lämna 2 små barn i bilen kan tyckas men kvinnan måste ha varit i chock.

Stannade vid bilen till dess personal från räddningsstyrkorna kom dit, då avvek jag från olycksplatsen.

En sak som slog mig då jag satt där i bilen med barnen var hur jävla nyfiken folk på denna by må vara för det  var åtskilliga bybor som passerade den tid jag satt där...de kom åkande från ena hållet, passerade och kom sedan åkande från andra hållet någon minut senare...jävla gamar tänkte jag då kan sägas.

Har varit med på olycksplatser tidigare men olyckan i går var...ja vad ska man säga...det var ingen vacker syn och redan vid första anblick förstod man att föraren i den ena bilen aldrig skulle ha kunnat klarat sig...när man sedan dessutom vet vilka de omkomna var...ja då blev det än mer påtagbart.

Mina varmaste tankar går till alla anhöriga till de 2 omkomna och till den kvinna som vårdas på sjukhuset...vilken mardröm för alla...livet kan förändras på en nanosekund, var rädda om varandra och håll hårt i varandra.

Älskar du någon, säg det....för rätt som det är kan allt vara för sent...och att säga "jag älskar dig" kan aldrig sägas för många gånger!!

Vila nu i frid...

Människor som inget VET om saker och ting ska knipa igen sin jävla käft, ta reda på saker INNAN ni yttrar er och svartmålar någon.

Kom inte med era antaganden och påhopp.

Ni har en käft som ni kan öppna för att FRÅGA innan....eller brukar du/ni torka er i arselet innan ni skiter också ?!?

Skit som skit, eller....samma som kommer ur er käft!