Ja 1-½ timme blev det väl sammanlagt i sömn nu i natt som var...sönderhackat i en si så där x-antal omgångar.

Prövade med att alfabetsandas, vilket ska vara ett väldigt bra sätt att "somna in" på och som jag lärde mig på den sömnskola de hade då jag låg inlagd på sjukhuset...gav upp då jag andats genom alfabetet 4 gånger!
Provade sedan att andetag för andetag räkna ner i från 1000...gav upp då jag var halvvägs på andra svängen!

Var upp och ljummade på mjölk och åt en smörgås...

Löste lite korsord...

Klädde på mig och gick ut och gick i 40 minuter...

Jaa...men näe.

Något är helt jävla fel alltså...VARFÖR sover jag inte?!?!

Har tid på affektiva nu den 26e och då får nog läkaren se över detta med min medicinering...jag funkar inte, det funkar inte. Man klarar sig inte hur länge som helst att ha det så här...väntar bara på att kroppen ska säga i från på något sätt.

Nåja, i dag har jag hållt mig hemifrån till största delen och varit bland och med folk...fixar inte riktigt med att sitta hemma själv och ha gårdagens ord ringandes i mina öron. H*n väckte den björn som sovit nu i nästan 1½ år och jag kämpar verkligen emot...just därför vill jag inte vara hemma.

Började med ett besök hos en vän här på byn, hem en sväng och slängde om tvätten, hem till mina föräldrar en sväng, hem och slängde om till torktumlaren och sedan hem ett par timmar till ett par goda vänner i Ånge.

Kom hem för ca 1 timme sedan och han bara innanför dörren så kom ett nedslag...

Jag har varit frisk från den sjukdomsbild jag hade  då jag låg inlagd (fram till augusti 2010) men orden i går...jag är rädd att bära i väg igen, dit ner där jag befann mig i februari 2010 då det var som allvarligast...för orden i går fick mig att sjunka...orden i går fick mig att tänka tankar jag inte tänkt sedan dess...orden var de samma som en av mina bästa vänner sa till mig då när jag var som sjukast men i går kom de från den person som jag trodde skulle vara den sista att säga något sådant med tanke på allt.

Kom nu bara inte och kommentera detta, jag ber er, för jag ska villigt erkänna att jag är rädd just nu...så behåll onödiga kommentarer så kanske björnen somnar igen...jag ber er!! 

Detta är min blogg (dagbok) och jag måste bara få skriva av mig om detta...

TACK   

och här ligger jag hopplöst jävla vaken i vanlig ordning...har slutat räkna de sömnlösa nätterna nu, antar kroppen säger i från när det är nog på ett eller annat sätt.

I dag har ord ekat och farit runt runt i mitt huvud...elaka ord som kom från en människa som jag aldrig skulle säga just det till mig...en människa som väl känner till min sjukdomsperiod och vad som hände under den...som vet hur sjuk jag var...som vet varför jag blev sjuk...som vet varför jag blev så sjuk som jag blev...som VET...och ändå säger denne en sådan sak som h*n sa!!!

Jag kan inte skriva vad som sas MEN det är något som man definitivt inte ska säga till en sådan med en sådan  bakomliggande sjukdomsbild som jag har haft....och allt vad den innebar och allt som hände.
Tillråga på allt så säger sig denne person vara mycket förstående över saker och ting men då h*n sa det som sades, där visade h*n att så var ej fallet...man kan inte vara förstående när man säger en sådan sak.

Orden ekar ff och det har varit aningens mer kaotiskt i kväll och känns ff oroligt kan jag säga...

just pga dessa ord !!!

Men visst, är det vad du vill så nog kan jag göra det...synd kanske att det inte redan är gjort?!