Somnade väl där vid halv 5-kvart i 5 i morse och slog upp mina blå vid halv åtta, låg dock kvar i sängen till klockan var halv nio då jag klev upp...med en känsla utav "leende" i kroppen.

Vid halv 11 kom mina älskade guldkorn till mig och vid halv 1 åkte jag och barnen + "lillsyrran" och hennes dotter i väg på badkalas i fränsta mellan 13-16...

Efter badkalaset var det hem och fixa till någon middag och i dag fick det bli spaghetti och köttfärssås...snabbt, enkelt och gott!

Ringde till min kusin på kvällskvisten och frågade i fall det kommit någon bebis hos alpackorna ännu men hon svarade att det hade det inte gjort utan de var tjuriga och knep igen...men så blev hon tvärtyst i telefonen...anledningen, det stod en liten alpackabebis i hagen!

In med guldkornen i bilen och upp och beökåda den lilla och jösses....jag kan säga att jag blev rejält tårögd, så pass tårögd att tårarna rann!!!

Så fin och lik den alpacka bebis som jag och min kusin kämpade en hel natt 2009 med att försöka rädda men som tyvärr dog på morgonen....det var lilla Mirakel....och nu denna lilla bebis...hon påminde så om Mirakel och tårarna bara flödade över...nog för att ALLA packabebisar är söta och underbara men jag kan inte förklara denna lilla tjej..

Här bekantar sig lilla Nikita med sin storasyster, tätt intill sin mamma     

När sedan guldkornen och jag kom hem så spelade vi lite wii och kollade på mästarnas mästarepå teven.

Nu snusar de båda så sött i sina sängar och en frid sprider sig i mammahjärtat...mina ALLT !!!

Det blev som så att jag åkte upp till efterbränningen och discot i alla fall...ett par av mina vänner skulle ut ändå trots allt så jag erbjöd mig komma upp och vara chaufför och det ångrar jag inte kan jag säga för jag har fått höra så många fina komplimanger och värmande ord nu i kväll än vad jag någonsin tidigare har hört.

Träffade en vän där som jag inte träffat på säkerligen 18-20 år, han var min stora ungdomskärlek då jag var 13 år och uppåt...en så underbar människa och varm person. Fick så många fina komplimanger och många värmande ord.

Älskar den människan alltså...alltså inte älskar på DET viset men hans personlighet gör mig gott.

Får se om jag ska ta med mig barnen något framöver och åka och hälsa på hans familj...pratade om det men vi får se hur det blir.

Tack KENT för din värme, dina ord, dina komplimanger och din underbara personlighet...du är dig lik efter alla år!!

På slutet träffade jag på ännu en utav de gamla vännerna och även han gav mig komplimanger som värmde ända in i hjärtat...tack ANDERS...får se om vi ska ta en fika i hop här framledes och prata gamla minnen. Hade inte jag skulle åkt hem hade vi kunnat gjort det redan nu i kväll/natt men eftersom jag ska upp på badkalas i morgon så ville jag åka hem, men jag hoppas erbjudandet om kaffe och surr står kvar...

Tänk att varma ord och komplimanger kan göra så gott...och inte behövde jag BE om dem heller!!
Här har man gått och bett om sådant i 22 månaders tid med hjärtat också går man ut ett par timmar och man bara överöses av sådana....jösses!

Klockan är nu halv 4 och jag lär försöka sova någon timme...guldkornen kommer ju och vi ska på badkalas klockan 13 så jag hoppas får några timmars sömn nu. Natti natt alla.....