Jamen så tände vi det 3e ljuset i staken och det är 8 dagar kvar till julafton, en dag som i år blir som vilken annan dag som helst för min del...barnen firar ju med sin pappa i år så jag kommer att vara ensam och jag tänker inte ens göra mig någon julmat eller någonting, en vanlig dag blir det...jag, ensam.

Funderade ett tag på om jag skulle be mamma och papa att komma hit men jag kommer skippa det...de kommer vara med mig och barnen på nyårsafton då vi firar vår lilla jul då och de har aldrig varit några julfirare under alla år då jag var barn så nää...det blir inget av med det. Kanske jag däremot gör mig en snabb sväng hem till dom och dricker en kopp kaffe men inte mer än så....

Ska jag vara ärlig så kan jag erkänna att jag har en sådan djävulsk julångest men jag försöker ju bita i hop och dölja det så gott det går men bara jag tänker på julen så knyter det i hop sig i hela magen på mig och jag mår rent ut sagt ILLA! Julen blev aldrig något speciellt för mig då jag var barn, minns mest bara den där flaskan med renat som pappa hade i skafferiet som innehållet sjönk allt mer och mer i under dagens lopp och som vid kalle anka kanske hade 25% innehåll kvar i sig :( ...sprit hör INTE hemma på julbordet kan jag säga!!!

När jag fick barn däremot fick julen en helt annan betydelse och hade så fram tills julen 2009...sista julen som en hel familj med alla nära runtom. Det var vid den julhelgen som allt bara brakade i väg rätt ner i djupet efteråt...jag höll mig hel och försökte hålla skenet uppe hela den helgen men inom mig hade jag några veckor innan börjat falla sönder och besökt sjukhuset vid 2 tillfällen pga det...blir 3e julen nu som trasig, och denna jul är jag extra trasig på grund av flera anledningar nu.

Hjärtat gör ont, själen värker och jag vill bara.......jaaa, jag tänker inte ens orda om vad jag vill.

Det råder kolission mellan hjärnan och hjärtat, mellan tankar och känslor....på flera olika sätt.

Jag är förvirrad...men jag är van, slänger på mig min falska mask och låter alla tro det är bra.

Blir bäst så....

I dag har jag och barnen varit ute. Barnen gjorde snötunnlar och mamman skottade snö i vild förtvivlan i hopp om att tro att det skulle få reda i den inre kaosen något...men det var väl bara att lura sig själv till att tro något sådant?!

Yngsta guldkornen åkte på kalas för 2 kompisar nu på eftermiddagen mellan 16-18 och under den tiden så fixades det med om möblering i vardagsrummet här hemma. Då hon kom hem så åt vi middag vilket i dag fick bli tacos...Söndagkvällen njöts sedan i soffan framför teven kollandes på bla nåt djurprogram också blev det lite wii spelande innan sängdags.

I morgon är det måndag och skola för guldkornen...

De sussar nu så sött i sina sängar och jag borde väl försöka få mig någon sömn jag med...men det är ju som det är med den biten. Lär nog ligga vaken ett bra tag till och då jag väl somnar så blir det väl 1 timme eller 2 på sin höjd och sen vaken igen ett tag för att sedan kanske somna till en stund till och vakna och somna om och vakna...det är ju så mina nätter ser ut och har så gjort under en allt för lång tid.

Medicinen skulle ju hjälpa till att balansera upp och vara stämningshöjande och till viss del skulle den hjälpa till med sömnen också....men efter dessa veckor vet jag då inte om jag kan känna varken eller men man får väl ge den mer tid...jag menar ger den mig inte minsta tillstymmelse till hjälpa på något sätt så kan jag ju lika gärna sluta med den igen. Dock vet jag ju hur "gott" den gjorde då när jag fick den insatt då jag låg inneliggande så den kanske bör få mer tid som sagt.

Lägger mig väl och stirrar i taket i mörkret....känns som om det skulle kunna vara ett besök av herr Å på gång också så det är väl bara att vänta in han den jäveln och låta han ta mig....