har suttit och avnjutit massor utav musik nu under eftermiddagen och kvällen, musik som plockat fram diverse minnen, fått mig att le, fått mig att gråta och jag har tillåtit mig göra både och.

Äldsta tösen var in en snabb sväng tidigare i kväll för att hämta sin mobilladdare...hon berättade att hon hade spräckt skärmen på sin mobil i dag så nu hade hon min gamla samsung. Sa åt henne att hon kunde få ta min NEO bara min V har kommit. Har bytt och förlängt abbonemanget på min mobil nu och i samband med det så valde jag även att byta mobil och den skall väl komma här innan fredagen. Med detta abbonemang + kostanden för mobilen kommer det ändå bli ca 200:- billigare i månaden jämfört med det jag har nu och många bäckar små...

Försökte sätta mig och finna inspiration till att skriva lite nu i kväll också men det gick inget vidare så det lade jag ner relativt snabbt....det var tänkt att bli en sångtext men...refrängen har jag satt och jag vet ungefär vad den skal handla om men jag får inte till det riktigt så det får bero ett tag...kanske det kommer till mig rätt som det är?!

Nu på lördag vill jag ut och käka buffe + lyssna på härligt go trubadurmusik men hittills har jag inte fått med mig något sällskap. Men jag har bestämt mig att jag SKA ut oavsett om jag så ska gå dit själv.....öhrm, om jag vågar?!!

Rulla in där som femte hjulet...hua...men jag VILL!!!

Tankarna har arbetat en hel del nu under kvällen också...varma tankar...

Natten som var blev väldigt orolig och sömnen blev det inte mycket med...

Den korta stund jag lyckades somna så pass djupt att drömmarna kom blev fylld utav mardrömmen att jag såg mig själv dö och att jag var på min egen begravning....vad faan betyder sånt?!!

Denna dröm var VÄLDIGT OLUSTIG att drömma kan jag säga...

Klev upp  med guldkornen till morgon och fixade morgonstöket...denna morgon med lite vemod i mammahjärtat då det nu kommer dröja innan de kommer till mig igen :-(

Då de åkt till skolan så däckade jag mig själv för en stund och lyckades väl sova i 1½ timme men vaknade utav ännu en mardröm...en väldigt konstig och hemsk sådan sådan.

En dröm där det hände så mycket konstiga saker och en dröm där det var så oerhört många människor som var med...men det som fick mig att vakna gråtande och panikslagen var det att jag drömde att mitt yngsta guld skulle bada i sjön fastän det var vinter.

Det var jag, storasyster och deras farmor som var där + någon "huvudlös" person som jag inte såg ansiktet på...vi gick ut på bryggan som var täckt med snö och längts ute på den så halkade det yngsta guldet och föll ner i vattnet och försvann, farmor hoppade i efter och jag själv stod som stelfrusen och kunde inte röra mig utan bara skrek och ingen av dom kom upp....där vaknade jag, utav mitt eget skrik och känslan jag hade när jag vaknade var PANIK och jag grät som tusan.

Fy farao så hemskt!!!

Jag antar att dessa drömmar har något med mitt undermedvetna att göra och har väl något att säga mig...har suttit och läst lite om hur dessa kan tolkas och...ja vad säger man...jag bär nog på väldigt mycket som är obearbetat och mycket som skulle behöva komma ut. Så långt har jag kunnat tolka dem...hittills men jag fortsätter söka svaren och tolkningarna.
Mailade till och med en drömtydare så vi får väl se vad denne säger....jag kan inte släppa dessa drömmar!

Mamma var förbi en snabb sväng i dag, hade ju hoppats på att hon kanske hade kunnat stannat en stund...för i bland behöver man även som vuxen sin mamma! Nu har ju inte jag haft någon öppen kontakt eller något med mina föräldrar någon gång men just i dag hade det varit skönt att kunnat fått sitta  ner och prata med mamma....men jag gör väl som alltid, tiger om allt och berättar eller säger inget.

Mina föräldrar vet ju inte ens vad som hände mig som barn, hur jag hade det i skolan, de övergrepp jag utsatts för, hur snett jag hamnade i tonåren och vad som hände då, att jag blev gravid och gjorde abort som 16 åring, allt det som hände och det jag gjorde då jag var sjuk....de vet INGENTING!

I bland vill jag så gärna berätta men vad skulle det tjäna till...är bara rädd att de skulle börja anklaga sig själv eller börja må dåligt och det  vill jag ju inte, de är ju gamla mina föräldrar och jag vill inte belasta dem med det som jag skulle vilja berätta...de behöver inget veta och de kunde ju aldrig läsa av mig. De frågade ju inte ens varför jag var ledsen och grät så ofta under en period.....de såg inte MIG! Eller så var det jag som dolde det så pass bra bakom min falska mask...

Jag HOPPAS och önskar att mina barn ska kunna känna att de kan komma till mig och prata om allt och jag kommer alltid att lyssna, stötta, krama och finnas där för dem...ALLTID!!! De ska kunna våga prata om allt och berätta om allt......inte behöva dölja något eller gå och bära på saker själva.

Älskade guldkorn, jag HOPPAS verkligen de kan känna det förtroendet för mig som mamma och att de vet att jag älskar dem gränslöst och kommer så alltid att göra.

Sätter mig ner nu en stund och lyssnar på lite musik, har lite att göra här i hemmet men nu då jag är själv och då man bor i hus så kan man ju göra alla dessa måste när man själv vill utan att man stör någon annan...så kan jag inte sova i natt så vet jag ju vad jag kan göra :-(