Inte blev det så mkt sömn i natt inte...vaknade halv 5 och stökade på lite men strax efter halv 9 så gick jag och la mig på sängen en stund igen och lyckades slumra till fram till kvart över 11 då jag klev upp igen och klädde på mig.

Snön har fallit till och från under hela dagen, härlig pudersnö och flingor stora som "lapphandskar" = lättskottat, tack och lov. Landskapet är oerhört vackert just nu...

Var över på konsum en sväng här på eftermiddagen för att ta ut lite kontanter tills i kväll...OM man nu tar sig i väg till kvällens tillställning vill säga...och då jag kom hem så kom kusin på besök och drack sig en kopp kaffe.
I kväll är det en tillställning i grannbyn med disco a´la gamla godingar och jag är SÅ sugen att åka dit. Kusin kommer att följa med OM det nu bara löser sig med skjuts vill säga....men det ska väl skita sig! och man blir hemma :(

Slutar väl med att man får gå....

Just nu sitter jag och kollar på klassikern "trolltyg i tomteskogen" å skrattar åt att man kan tamejtusan hela filmen utantill....kooooonstigt, kan det bero på att man sett den varje jul sedan man var liten?!
Bäst är "Var e Fjant? Häääär mamma!".

Saknar mina guldkorn gör jag just nu...önskar de suttit här bredvid mig och tittat på detta :-(

Förstod ju att denne herr Å, som jag kallar min ångest för, skulle komma på ett besök men nog trodde jag han kunde hållt sig borta lite till...jag menar eftersom han inte dykt upp på hela dagen så varför nu då man ska försöka komma till ro och sova?

Förvisso är det ju som det är med sömnen men att få denna ångest på natten är fasen inte kul...eller ångest överhuvudtaget är ju inte kul men...ja ni fattar?!

La mig ner i sängen och började känna hur kroppen blev tyngre och tyngre, sen började det rusa i kroppen,
Huvudet börja dunka, hjärtat börja rusa, jag domnar i läppar, händer och armar och blir iskall om fingrarna. Andningen blir ansträngd och ytlig och jag mår illa...

Ja det är så det känns just precis nu!
Plockade upp mobilen för att skriva detta inlägg...för att få annat att koncentrera mig på så detta kan ge med sig någon gång!
12 minuter har det väl gått nu sen det började rusa i kroppen och det återstår väl att se hur länge det håller i sig innan denne herr Å släppet sitt tag om mig helt.
Blir det nu, blir det snart eller kommer han hålla mig på något vis länge till?

I bland slår detta över till vad jag kallar för gråtångest och det är då jag släpper lite på denna kontroll som jag ändock har när det blir så här..och jag gråter och i bland bara vrålar och skriker jag.

När jag mådde som allra allra sämst minns jag en dag då på avdelningen där jag hade denna gråtångest nästan en hel dag...jag grät, skrek, kräktes och precis då det började lugna ner sig kände jag hur det sköljde över mig igen, å igen, å igen, å igen.

Efter några timmar blev jag som helt apatisk och bara satt och stirrade och kände mig bara så tom...den dagen var jättejobbig kan jag säga och i bland då jag släpper på kontrollen nu och får denna gråtångest så kan jag känna viss rädsla över att det ska bli som då...för det fixar jag nog inte då jag är ensam :-(

Har tagit en sömntablett nu och hoppas nu på att jag kanske med den hjälpen kan somna och att herr Å ger sig av...det bultar fortfarande i huvudet på mig, är fr bortdomnad i läpparna och händerna, hjärtat slår kanske inte fullt lika snabbt längre nu så kanske börjar han släppa på taget.

Sömntablett är som sagt intagen så någon timmes sömn hoppas jag i alla fall få...faran att man inte ska kunna få somna normalt!!