Medan dottern var nere i Birsta för att bland annat försöka få en skymt utav YOHIO och få hans autograf så sitter mamman här hemma och kollar uppdateringarna på st:s hemsida med bilder därifrån...och vad får jag se?
Jo en bild där äldsta tösen står längst fram (svart luvjacka och ljusblå jeans) vid YOHIOS signeringsbord och ska precis till att få hans autograf...så jag antar att hon är glad nu :)

Älskade guldkorn <3

men jag bara rasade då jag skulle till att försöka somna...fick den där otrevligt otäcka känslan att gå sönder och samman så jag fick gå upp och lägga mig i yngsta tösens säng en stund eftersom jag hade äldsta guldet intill mig nere i min säng.

Allt bara snurrade på, bilder från min barndom dök upp och det var som att återuppleva vissa händelser åter igen och jag gick sönder...jag vet inget annat ord som passar in på det som hände. Tysta tårar, ett knip i magen och tyngdhetskänsla i bröstet och förtvivlan.
Låg uppe i ungefär 2½ timme utan att somna så jag gick ner igen och kröp ner bredvid äldsta tösen på morgonsidan men somna lyckades jag inte göra så nu sitter jag här och har varit vaken sedan strax efter 6 I GÅR MORSE...vet inte om jag kan påstå att jag är direkt trött, snarare tom på nåt konstigt sätt.

Äldsta tösen åkte till sin pappa strax före halv 12 eftersom de skulle åka ner till Sundsvall och Birsta bland annat som jag skrev om i går...sminkkurs inbokad kl 15 och sen uppträdande och signering med YOHIO 18.

Strax före 11 fick jag (vi) besök utav finaste T och han är ju verkligen en människa som kan få en att känna sig bättre till mods och det behövde jag verkligen nu i dag. Han sa så många saker i dag som gjorde mig varm inombords och det är saker som jag själv måste se hos mig själv och tro på...jag måste se på mig själv med andra ögon och jag måste framförallt börja tro på mig själv.

Men båda dessa sakerna har ju jag väldigt väldigt svårt med. Vet liksom inte hur många gånger jag stått där naken framför spegeln och försökt tycka om den person som jag ser däri...men det går liksom inte.
Har försökt stå där och hitta saker med/hos mig själv som jag faktiskt kan tycka om men det enda jag tycker om hos mig själv (och som jag alltid tyckt om) är mina ögon...resten?! Njäe.....men jag MÅSTE!!!!!
Jag måste, måste, MÅSTE!!!

Jag måste lära mig att tycka om både min kropp och mig själv...det bara är så, jag måste!

Sen måste jag sluta se bakåt på det som varit för det är förlegat och historia och inget som varit går ju att ändra på så egentligen finns det liksom ingen idé att tänka bakåt...tänka framåt däremot är något jag behöver börja göra. Se framåt, mot de "mål" jag har och dyker det upp hinder efter vägen dit får jag ta dem när de dyker upp. Det är ju inte ens säkert att det finns några som helst hinder alls i vägen mot vissa önskningar och sånt så då ska jag väl inte ens tänka "men tänk om" eller "men det går ju inte"...

Han är väldigt klok min vän och jag hoppas han förstår hur mycket han har varit till hjälp under den tid vi känt varandra...han har varit värdefull från första stund och kommer nog så alltid att vara. Jag kan ju dock vara lite trög i mina tankar i bland men det han sagt  brukar sjunka in eftersom...och det tror jag nog det han sagt nu i dag också kommer att göra. Jag tog ju till mig det han sa...men jag måste nog få vissa saker sjunka in än mer, för då man får höra saker från en människa som man aldrig tidigare har fått höra...ja sånt tar tid att ta in...
Jag har ju fått höra motsatsen många många gånger till det han sa i dag så jag tror ju att det är så det är...min självkänsla och självförtroende har fått sig många törnar under åren.

Min vän kunde också konstatera mina spänningar bak i nacken och ryggen och han tröck på vissa punkter som fick det att stråla ut i fingrarna och det gjorde så där "ontskönt" då han kände...och han tyckte definitivt att jag skulle boka tid hos någon professionell massör för att få bukt med dessa spänningar som jag har.

Kan ju säga att jag inte hade något alls emot att han rörde vid mig, tvärtom...han hade gladeligen fått massera mig för nyporna där var det minsann inget fel på men det fanns inte riktigt tid till det för om man börjar massera kan man ju inte (eller ska man ju inte) sluta massagen innan man masserat ut allt riktigt ordentligt och det hade nog tagit sin lilla tid att massera ut alla knutar etc bak i min nacke och rygg skulle jag tro...så jag lär nog ta mig råd att beställa tid hos någon.

Fast vem vet, någon gång kanske min vän får tid över...också :)

Nu till morgon har jag plockat hem skype till min dator igen, gjorde det förut också men fick då inte till det riktigt...fick bild men hade inget ljud...men nu så! Så i kväll blir det nog ett litet samtal vid skype med yngsta tösen som ju fortfarande är hos sin farmor och farfar. Blir ju lite på ett annat sätt då man även kan se den man pratar med...Astrid är ju så mycket för katterna också så förra veckan då vi pratade via skype på Hannahs dator så fick jag lov att hämta dom en och en och hålla upp dom framför kameran och gissa om Astrid tyckte det var kul?! Hon skrattade gott kan jag säga...

Så nu då mitt sällskap åkt hem vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till...skulle ju vara gudomligt skönt att tippa omkull sig en stund på soffan men det är inget jag tänker göra eftersom jag hellre vill försöka sova i natt som kommer...för lägger jag mig nu och somnar så kommer sömnen till natten garanterat att bli förstörd och det är ju bättre att man sover då man normalt sett ska sova, nämnligen om natten.

Så jag får väl sysselsätta mig i den mån jag kan med något som håller mig vaken och upprätt...just nu sitter jag och lyssnar på musik och småsjunger, skulle vilja göra mig lite mer kaffe men jag tror inte min mage skulle uppskatta mer kaffe på ett tag. Har druckit alldeles för mycket redan i dag...och det känns kan jag säga.