natten gav mig ingen sömn, bara en sorts omtöcknande dvala på morgonsidan...är allt för mycket som snurrar och jag försöker kanske "känna efter" alldeles för mycket just nu.

Klockan kvart över 6 klev jag i alla fall upp, tog ett glas mjölk och en smörgås, klädde på mig och gick ut på en liten promenad för att på så vis kanske rensa lite i skallen...det blev ingen liten promenad, jag blev ute i nästan 2½ timme. Resultatet av promenaden blev att saker blev ännu mer röriga och att jag frös om fingrarna så jag trodde de skulle trilla av.

Då jag kom in ställde jag mig i duschen och där bara rasade jag, satte mig ner på golvet i duschkabinen och bara grät.
Varför ska det bara strula till sig i mitt liv hela jävla tiden?

Kan det inte bara få flyta på....kan inte allt bara få bli rätt?! Eller åtminstonde att NÅGOT kan få bli rätt...

Stundvis har saker varit riktigt bra, till och med detta att vara ensam har jag kunnat tyckt varit helt okej och till och med skönt i bland och jag har till och med kunnat njuta av tystnaden som uppstår i hemmet MEN så kommer stunder som denna då det blir kaos åter igen. Där känslor och tankar dansar runt i en sju helvetets polka och då det väl börjat är det väldigt svårt att få stopp på dessa. 

Det är funderingar om i princip allt möjligt men mest på stunden just här och nu och framtiden...inte så mycket kring dåtiden faktiskt...har nog kunnat börja lägga saker bakom mig nu men visst gör det mig påmind med jämna mellanrum och i de stunderna gör så klart saker väldigt ont fortfarande...såna saker som hände som barn, under min uppväxt och i vuxenlivet MEN det som påverkar mig mest just nu är NUET och FRAMTIDEN....det är därikring mina tankar snurrar och mina känslor känns.

Har tappat räkningen på hur många jobb jag sökt sedan jag blev uppsagd i februari 2011 och samtliga har jag mottagit "tack för visat intresse men....", har tappat räkningen på hur många gånger jag gråtit sedan oktober 2009, har tappat räkningen på alla de gånger jag känt att jag inte velat något mer, har tappat räkningen på mycket...

Men men...

Har mycket i livet som är positivt och skänker mig glädje också...så allt är ju inte mörkt och dystert :)
Bara det att jag allt för lätt låter det som är dåligt få övertaget om mig...