somnade inte förän vid halv 6 tiden i morse och slog upp ögonen strax före 11...blir liiiite fel då jag sover så länge men jag har ju fått sova i alla fall och det behövdes!

I går kväll var jag hem till min vän och drack kaffe och kom inte hem förän klockan var strax efter 1 så det var väl kanske därför jag hade så svårt att komma till ro och varva ner men det må så vara. Vi satt och lyssnade på musik och en del utav det som spelades gav mig såna flaschbacks så ojojoj...tror jag blev ung för en stund där faktiskt! 

Kändes så skönt att kunna sitta där och bara vara...tror det lättade väldigt för mig att få berätta om hur och vad jag känner för honom. Visst, jag ville krama om honom hårt då jag kom dit men jag lät bli...gav en kram då jag fort därifrån bara. Vi som alltid brukat kramas både då någon av oss kommit till den andre och då vi åkt...så det var väl kanske fånigt att inte krama honom då jag kom dit?! 

Är väl bara jag som är löjlig för krama en vän kan man väl göra...eller hur?! Och egentligen ska vi ju kunna fortsätta umgås precis som vanligt, så som vi gjort, eftersom vi ju bara varit vänner. Finns inget fel att vara hos varandra, umgås, göra saker, sova tillsammans bara det att INGET händer?! Eller har jag fel?
Kan inte en kvinna bara vara vän med en man, kan inte en kvinna och man ligga i samma säng bredvid varandra, titta på film och sova tillsammans som vänner utan att något händer?

Jag vill ha det så, att vi kan fortsätta göra det vi gjort...känslorna må så vara men inget har ju hänt hittills då vi sovit tillsammans eller så och inget kommer som sagt hända heller.

Jaja, att berätta för honom var iaf det bästa jag kunnat göra för det lättade något enormt, även fast det till viss del då tynger också...

Men men, i eftermiddag/kväll åker jag i alla fall och hälsar på min hälsingevän...lite som ett försök att känna av och känna efter. Har dock fått en känsla utav att han har stora förhoppningar på ett oss och där knyter det sig en aning inom mig...just därför att jag inte vet jag vill, hur jag vill eller ens om jag vill.
Jag vill inte såra någon och jag är rädd för att han nu kankse börjat känna rätt starkt (mkt tyder på det i det han skriver etc) och jag kanske inte alls gör det eller kommer att göra det.

Men det är väl som min vän sagt "var och en skyddar sig själv och må vara medveten om risker"...och det har han även sagt till denne hälsingevän eftersom även dom två är vänner och vår gemensamme vän vill ju oss båda väl.
Många runtom mig är rädd för att jag ska ge mig in i något jag inte vill eller att jag ska bli sårad åter igen...men det är ju just för att undvika att det händer som jag håller mig lite bakåt just nu.
Känslor kan man inte tvinga fram och man kan inte heller låtsas...de skall kännas så jag måste vara ärlig.

Tidigare har jag kanske lurat mig själv att tro att jag velat och att jag tyckt om någon (tänker på han jag hade efter barnens pappa) och det vet jag ju hur det gick, jag mådde bara dåligt.

Någonstans käns det kanske bra att jag åker hem till denne hälsingevän eftersom jag ju då får en liten inblick i hans liv + att det blir ett annat sätt att ses på eftersom vi ju bara setts då vi varit ut tillsammans eller då han kommit hit "bara för att"...kanske jag måste åtminstonde försöka gå in med öppna sinnen i detta? 

Men det är svårt....jäkligt svårt...känslor är ett svårt kapitel!!!