Klockan är strax efter 19 och jag kom hem för ungefär en halvtimme sedan efter att ha varit ute på vift några timmar och hälsat på först "lillsyrran" och sedan L + att jag var in på konsum innan jag åkte hem.

Har precis ätit och det fick bli 2 varma smörgåsar med skinka, banan och curry.

Har gjort mig en kopp kaffe och tänt en massa ljus och kan nog konstatera att jag har det rätt så gott ändå just nu fastän jag sitter här ensam och fastän någon saknas.

Jag har mycket att vara tacksam över här i livet...jag lever fastän jag kanske inte borde gjort det, jag har 2 underbara döttrar som betyder allt för mig och jag har så många underbara vänner och människor runtom mig så fastän jag är "fattig" pengamässigt så är jag ändå väldigt, väldigt rik.

Bland mina vänner så finns det dom som betyder lite extra mycket för mig, sådana som skulle göra mig "halv" om jag förlorade...så dessa hoppas jag få behålla livet igenom. Finns de som gett mig så mycket genom det minsta lilla många gånger och jag HOPPAS att mina vänner förstår hur värdefulla de är för mig...för de är ju en del i min STORA familj...jag och barnen är den LILLA familjen men mina vänner är min STORA familj...

En av mina fina vänner sa till mig i början av vår vänskap "-Anna-Maria, vänner är bland det finaste man kan ha här i livet"...och jag är nog faktiskt beredd att säga att han hade så rätt i det.
Han är för övrigt en av de vänner som jag skulle känna mig "halv" om jag förlorade för han är en av dom som fick mig att bli "helare" efter det att jag var sjuk...han är en av de som gett så otroligt mycket genom att ge det lilla lilla och han kom in i mitt liv precis då jag behövde det som allra allra mest.

Och jag ser honom ej heller mer än just som min vän...för det om något skulle vara att äventyra vänskapen och den är för värdefull för att äventyras. Men visst....skulle han visa något....ja då kanske jag skulle vackla något men INGET får äventyra den vänskap vi har!

Pratade med äldsta tösen via fejjans chatt nu i kväll...resan ner till sin farmor och farfar hade gått bra.
Får se om jag kan lyckas köra på skype något i  morgon och prata med de båda gulden något.

På lördag funderar jag på utgång åter igen men jag vet inte...de kör 50/60 tals musik i grannbyn men jag vet inte.

Vi får se hur helgen blir...

(skriven november 2009)

Känner mig så smutsig 
står och skrubbar sönder min späda kropp 
Ser bilder utav dina händer 
som rörde mig från tå till topp 

Jag var ju så liten 
knappt fyllda sju 
Jag befann mig ju i barndom 
och den förstörde du 

Det har påverkat mig genom livet 
de saker du gjorde mot mig 
Det förstörde min kärlek 
om du inte redan vart död hade jag dödat dig 

Allt detta hade jag förträngt 
till dess jag börja i hypnoterapi 
Saker uppdagades 
som jag fann alla svaren i 

Du utsatte mig för saker 
som inget barn ska vara med om 
Du förstörde mitt liv 
jag blev ihålig och alldeles tom 

Din äckliga stank 
och viskandet i mitt öra 
Dina smutsiga händer 
kan jag i bland både se och höra 

Omedvetet har detta påverkat mig 
i relationer till män som kom mig nära 
Har inte haft någon lust 
de har sårats och blivit tvära 

Nu då jag vet allt detta 
så är det redan försent 
Jag förlorade allt 
som av betydelse gjorde livet lent 

Jag förlorade min kärlek 
hela min familj 
Jobb, vänner, hem 
nu har jag inget av det som jag vill 

Jag blev utsatt 
för saker då jag var barn 
Som lindade in mig 
i otrygghetens garn

Jag är glad för att du är död
Må du hamnat i helvetet det heta
Brinna där ska du för alltid göra
Någon väg ut därifrån behöver du ej leta

Skriven i juli 1989...

Jag stoppar i mig tabletter 
som ska få ditt hjärta att sluta slå 
Dom dödade dig inuti mig 
hur ont det gör kan ingen förstå 

Mera tabletter fick jag ta 
för att få dig att stötas ut 
Blodiga klumpar kom ur mig 
ditt liv hann inte ens börja innan det tog slut 

Tänker så ofta på dig 
du hade nu varit 23 år 
Det går inte att glömma en sådan sak 
tiden läker inte alla sår 

I bland brister skorpan 
och såret börjar blöda igen 
I bland jag tänder ett ljus 
och riktar min blick mot himmelen 

I bland himlens alla änglar 
vet jag att du finns 
Du kom aldrig upp i min famn 
men dig jag alltid minns 

Jag blev mamma tidigt 
men mitt barn finns inte hos mig 
Ett litet liv mig alltid fattas 
mina tankar går så ofta till dig 

Tog förvisso lite tid innan jag väl somnade men då jag somnade så sov jag och sov som en liten gris fram tills klockan var strax före 9 nu till morgon utan att vakna en enda gång!? Inte vad jag vet i alla fall...kan hända jag vaknat men somnat om lika snabbt?!

Drömmarna i natt har varit...ja vad ska man säga, underbara?! Eller iaf väldigt väldigt bra.....

I dag åker äldsta guldet med sin pappa och de andra ner till stockholm så nu blir jag ensam i några dagar och det känns...både bra och inte. Ska försöka ägna tiden åt mig själv och bara vara, ta var stund som kommer som den är och låta den bli till vad det blir.

Hade tänkt gått ut och gå nu men det blåser så infernaliskt just nu så den där promenaden får nog allt vara ett tag tills det lugnat ner sig...snön bara yr här utanför och nyss blåste taket på fågelhuset i väg så jag fick ut och jaga det och det är tur att pulkorna ligger inne i kattgården för annars har väl de seglat i väg också, nu far de omkring där innanför kattgårdens "väggar" bara.

Har slängt i gång en tvätt här precis och ska väl ta mig en liten vals med snabeldraken har jag tänkt och sedan får vi se vad som händer. Kanske gör mig en tur till någon kompis en stund här eller så blir jag bara hemma och bara är i dag...