AM är en mycket velig människa kan jag börja med att säga och nu är det verkligt velande som är...

Haft min hälsingevän på besök sedan i går kväll och vet ni...det har faktiskt känts väldigt bra!?
Försökte så långt det var möjligt att ligga och känna efter nu i natt när han låg bakom mig och höll om mig och...det kändes bra. Jag lyckades till och med somna där i hans famn ett par timmar...det har jag ju förvisso gjort i finaste Ts famn också de gånger jag haft tillgång till den.

Kan inte påstå att det finns de där åtråvärda och fjärilspirrande känslorna men...det kändes bra.
Så frågan är nu om jag ska fortsätta känna efter och ge det hela en chans till att se vart det kan leda...men kan man bygga på känslan att det känns bra bara? Och vad ska jag göra med mina känslor för den andre, honom  som jag aldrig kommer att få? Han jag känner åtrå och lust för/till...han som får mig att få fjärilar i magen...han...
Hur slutar man känna? :(