Det blev som så att jag åkte upp till efterbränningen och discot i alla fall...ett par av mina vänner skulle ut ändå trots allt så jag erbjöd mig komma upp och vara chaufför och det ångrar jag inte kan jag säga för jag har fått höra så många fina komplimanger och värmande ord nu i kväll än vad jag någonsin tidigare har hört.

Träffade en vän där som jag inte träffat på säkerligen 18-20 år, han var min stora ungdomskärlek då jag var 13 år och uppåt...en så underbar människa och varm person. Fick så många fina komplimanger och många värmande ord.

Älskar den människan alltså...alltså inte älskar på DET viset men hans personlighet gör mig gott.

Får se om jag ska ta med mig barnen något framöver och åka och hälsa på hans familj...pratade om det men vi får se hur det blir.

Tack KENT för din värme, dina ord, dina komplimanger och din underbara personlighet...du är dig lik efter alla år!!

På slutet träffade jag på ännu en utav de gamla vännerna och även han gav mig komplimanger som värmde ända in i hjärtat...tack ANDERS...får se om vi ska ta en fika i hop här framledes och prata gamla minnen. Hade inte jag skulle åkt hem hade vi kunnat gjort det redan nu i kväll/natt men eftersom jag ska upp på badkalas i morgon så ville jag åka hem, men jag hoppas erbjudandet om kaffe och surr står kvar...

Tänk att varma ord och komplimanger kan göra så gott...och inte behövde jag BE om dem heller!!
Här har man gått och bett om sådant i 22 månaders tid med hjärtat också går man ut ett par timmar och man bara överöses av sådana....jösses!

Klockan är nu halv 4 och jag lär försöka sova någon timme...guldkornen kommer ju och vi ska på badkalas klockan 13 så jag hoppas får några timmars sömn nu. Natti natt alla..... 

I kväll är det stort disco med uppträdanden i Ånge och jag är så jävla sugen på att åka dit för jag är så dans sugen. Discjockeyn kommer garanterat köra massor utav 80 och 90 tal och det fullkomligt ÄLSKAR jag....
Men hur kul är det på en skala att åka dit SJÄLV ? 

Sitter i valet och kvalet om jag ändå ska sätta mig i bilen och åka upp dit och vara spik nykter...eller om jag ska få någon som kör...men oavsett så kommer jag åka själv så det är väl mest det som tar emot. Att åka själv och gå in där själv....lär säkert finnas någon man känner där men....SUCK !!!

Det är såna här gånger man känner utav hur litet kontaktnät man har runtom sig numera....ursäkta men SNYFT !!!

Jag vill ju och skulle säkert behöva få ut och skaka på rumpan så att säga...träffa lite folk, skratta och surra...men...  

För att undslippa bli idiotförklarad över att jag mår skit och för att slippa onödiga kommentarer som får mig att må ännu sämre så lösenskyddas detta inlägg...eller nej vet ni vad, det skiter jag i att göra eftersom detta är jag och mitt...just här och nu.

Jag mår verkligen inte bra nu och kan ärligt säga att det börjar skrämma mig...skrämma mig undrar ni kanske?

Jaa, det skrämmer mig eftersom jag varit där i mörkret med idel mörka tankar förut och jag vill inte dit igen.

Varje dag senaste 2 veckorna har varit en inre kamp mot att inte falla åt det hållet men nu....jaa, nu roterar den nedåtgående spiralen allt snabbare...och snart är jag där igen! Känns det som...men jag kämpar för att inte hamna där!!

Har börjar självskada igen, dock bara lite och så att ingen runtom mig ska se vad jag gjort...för jag vill inte någon ska behöva lägga ner sin tid på mig och mitt mående. Jag vill inte vara till besvär för någon...det blir bäst så.

Sedan den här konstiga och olustiga känslan i kroppen som jag inte riktigt kan sätta fingret på...den är inte kul...inget jag känt utav tidigare. Det känns verkligen som om kroppen är på väg att stanna eller vad man ska säga. Har börjat känna utav njurarna igen och jag vill verkligen inte behöva gå på dialys igen...jag vill inte!

De har ju sagts att jag kan få problem/besvär senare i livet på grund utav alla överdoser men...

Just nu känns verkligen allt som skit...det enda som är av betydelse är mina guldkorn och det är väl egentligen enda anledningen till att jag lever och andas...hade inte de funnits hade jag ej heller gjort det utan då hade jag avslutat livet för länge sedan....jag älskar er mina barn, älskar er utav hela mammahjärtat   det är för er skull mamma kämpar...och det är därför jag VET att jag kommer ta mig ur detta, frågan är bara när och hur.

men jag ställer mig nu upp och vrålar....JAG MÅR SKIT!!!

Jag är ledsen, har "ont", jag gråter, ångesten gör sig påmind men än så länge har jag den biten under kontroll...det är inte så mycket på grund utav det som varit utan snarare det som är just här och nu.

Känns som om min kropp är på väg att ge upp eller vad man ska säga...känner inte igen det som känns :-(

Kan det vara en efterkommande biverkan utav vad allt skit ställt till med vad gäller mitt inre?

Är delar av min kropp på väg att slås ut igen? Kan det vara så?! Kan det bli så att dialys blir aktuellt igen...eller har detta också ett samband med min vitamin och mineralbrist.

Så JAG MÅR SKIT !!!

En sak är dock skönt....jag är hemma igen och på söndag kommer guldkornen     hoppas jag.