Inga-Maj

31 december 2012 17:25

Mitt råd är som tidigare.
För att bli lycklig borde du flytta.
Och innan du säger att det är omöjligt vill jag säga att
ingenting är omöjligt.

AME

1 januari 2013 16:14

Nej ingenting är väl egentligen omöjligt men då blir det dels på bekostnad utav umgänget med mina barn + att jag står med ett hus som kostar mig pengar...och det blir då åter DUBBLA boendekostnader.
Sedan finns det inte många hyresvärdar i dagsläget som hyr ut till en människa med skulder...så läget är trots allt ändå lite omöjligt...tyvärr....för det känns som om jag skulle kunna flytta härifrån MEN barnen....

Totte

1 januari 2013 17:15

Tänkte på dina mardrömmar. Jag har också väldigt livliga drömmar. Min läkare ordinerade en medicin som ska motverka dessa otäcka drömmar. Jag hade inte tänkt att det skulle vara möjligt att slippa drömmarna. Blev därför förvånad när han berättade om medicinen. Jag har kämpat i många år med min ångest. Stretat på utan medicin. Dels för att jag variträdd för att ta medicin. Dels för att sådan medicin inte var accepterad i min familj. Men jag har tänkt om. Nu äter jag två mediciner. Jag klarar inte allt, men en hel del. Jag jobbar, har familj, kan vara social vid många tillfällen, kan träna osv m.m Har du funderat på att börja medicinera/byta ut ev medicin för att få hjälp med en förändring?

AME

2 januari 2013 18:53

Jag har provat på olika typer av medicinering sedan då jag blev sjuk i oktober 2009...har även varit utan medicin helt till och från under kortare perioder.
Drömmarna är väl en form utav bearbetning och kan märka av skillnad i dessa beroende på hur jag mår i övrigt och om något händer eller har hänt runtom mig.
I dag äter jag insomningsmedicin och sömntablett (utan större verkan dock) samt en medicin som skall verka stabiliserande och som till viss del även är antidepressiv och ångestdämpande.....dock tillåter inte min ekonomi att hämta ut denna medicin just nu då det är en medicin som inte ingår i högkostnadsskyddet.
Har en ny tid hos min läkare i slutet av månaden och får nog ta upp denna medicinering med honom och höra om det finns andra alternativ...har tom frågat soc om hjälp med att hämta ut denna medicin men ingen hjälp ges därifrån.
Jag har väl "blivit van" att ha det så som jag har...att livet pendlar upp och ner och kan så göra ett par gånger om dagen i bland. Jag är van denne herr Å etc...så jag tar han när han kommer.
Egentligen ska man väl inte behöva bli van situationer som är men jag har blivit det efter dessa år och allt som varit...dock är jag jävligt trött denna berg och dalbana som i bland accelererar i ohiskelig hastighet.
Härligt att höra att du har ett gott liv :-)