Är det för mycket begärt att få in lite lycka och glädje i sitt liv igen?

Tydligen är det så...för hur jag än försöker känna lycka och glädje så finns det saker som rycker i från mig allt vad sånt heter...jag hinner bara få upp hoppet så släcks det på grund av något.
Är inte jag värd mer än så?

Är jag mindre värd än det som katten skiter...det känns som så.

Känner mig som en skitig gammal trasa i bland som är på väg att kastas bort...men jag kämpar på för att hänga kvar...men hur länge kan en skitig disktrasa hålla sig kvar?

Oftast är det ju bara något man kastar bort...och så känner jag mig, bortkastad...smutsig...värd kattskit!

Ja i natt blev det ju inte mycket sovit eftersom gårdagen mest bestod utav sömn på grund av "vissa omständigheter"...har typ sovit/vaknat/sovit/vaknat hela tiden mellan 01-07...då gav jag upp och klev upp.

Drömde en massa tok de korta stunder jag lyckades "lura till"...mycket gammalt drömde jag om, barnens födslar, hur det var då jag träffade deras far och hur jävla kär jag var i honom...den känslan, att vara kär vill jag uppleva igen...men HUR?

Kan man älska en annan människa utav hela sitt hjärta då man fortfarande tycker om en annan?

Jag vill det...jag vet att jag vill uppleva kärlek från någon som älskar mig som den jag är. Som bryr sig om mig, som visar att han älskar mig, som uppskattar det vi har, som finns i min närhet, som vill vara en i min familj....och som släpper in mig i sitt liv till fullo, litar på mig och vill vandra framåt med mig och mina barn.

Önskar bara att den  jag nu tycker om så otroligt mycket kunde uppfylla detta och vara den som vill vandra framåt med mig och barnen för både jag och barnen hoppas ju på att det ska bli så...HOPPAS !!!

I dag har min fd kärlek fixat det sista på bilen så i morgon bär det av till Ånge för att se om min "ådi" nu är godkänd eller inte...jag DÖR ju om den skulle få körförbud och jag måste ta mig därifrån på annat sätt!! Men det skulle inte vara någon fara enligt min fd kärlek så jag får lita på han....

Kallt som fasen är det ute i dag...i morse då jag klev upp visade termometern på -17.8 grader och nu är det "bara" -12.6 Brrrrrrrr....eldar och försöker hålla det varmt inomhus...fryser som en tok invärtes!!!

Önskar jag hade haft ett badkar att krypa ner i nu.....

Inte kan jag elda så som jag vill heller för veden är snart slut och jag kommer inte kunna köpa någon mer ved föränn tidigast i mars...så det här ska bli jävligt kul...

Min fd svärmor ringde till mig förut och jag blev glatt överraskad.

Alltid trevligt att prata med henne och jag är som sagt SÅ glad att vi återfått kontakten med varrandra och nu hoppas jag vi ska kunna hålla den kontakten i fortsättningen också...den svärmor jag har nu är inte att jämnföra med min fd svärmor....

Men alla familjer är väl olika antar jag, alla är väl inte lika omtänksama som mitt ex familj...barnen frågar i bland varför de inte kommer och hälsar på oss...de undrade till och med varför inte de ville komma till oss på jul eller varför inte vi fick komma dit...men det är väl så som det är...men efter 1 år och 7 månader tillsammans med hjärtat så tycker man ju att kontakten skulle vara mer värd än så?

Mina barn är ju liksom en del i deras familj också, hjärtats bonusbarn och de är bonus farmor och bonus farfar...men...ja jag vet inte vad jag ska säga längre...

Jaa, nu skrev jag om "de jag inte får skriva om"  igen men se det tänker jag göra i fortsättningen också för när man inte har någon att prata med om allt detta så får det bli via bloggen...vad ska jag annars göra av med alla tankar, frågor och funderingar? Stänga dom inom mig?

Nej, det har jag gjort tillräckligt i mitt liv...så här i bloggen skriver jag vad jag vill.

Sånt som jag behöver få ur mig...

Har som sagt hört att det påpekats vad jag skriver om och yttrandefrihet är något som finns i vårt land...jag har aldrig nämnt personer vid namn utan skrivit "hjärtat, mina guldkorn, mitt ex, min fd svärmor,mina svärföräldrar, en vän, min kusin" etc....inga namn och så länge det inte står några namn så är ingen speciell person nämnd heller

Ok, vid 1 eller 2 tillfällen kanske jag skrivit personers första bokstav men bläddrar jag tillbaka kan jag inte se hela namn.

Det är tex inte många utav mina läsare som vet vilka som gömmer sig bakom de "namn" jag använder så VARFÖR se ner på mig för det jag skriver??

Någon tyckte jag antydde här i bloggen att hjärtat är min man, men så är inte fallet...vi är SÄRBOS...vi har ett förhållande...men min man, nej nej nej!

Antar jag kommer få höra än mer skit nu...men se det skiter jag fullständigt i för detta är som sagt MIN blogg, MINA tankar, MINA känslor, MITT liv!!! Och de som finns i mitt liv får acceptera det eller försvinna bort ur mitt liv. Jag har tagit nog skit i mitt liv och det är slut med det nu....men jag hade aldrig trott att en relativt närstående skulle prata ner mig på det vis som gjorts. DET sårar kan jag säga...vänd dig till MIG nästa gång, jag bits inte...

Det är inte jag som har problem i detta fall utan det är de som inte kan acceptera mina tankar och känslor som har de största problemen....inte jag för detta är mitt liv!

Nog om detta, blir bara förbannad över att sitta och skriva om det här eftersom jag aldrig behövt göra det tidgare då folk har PRATAT med mig och inte stängt mig ute eller pratat bakom min rygg eller med andra som inte ens har med saker och ting att göra...förbannad blir jag men jag blir även väldigt, väldigt ledsen!

Fick veta tidigare i dag att barnen kommer att  vara hos sin pappa hela helgen så nu kommer jag bli ensam ytterligare i 3 dagar...skulle ju hämtat dom i morgon efter skolan men nu blir det inte föränn på måndag...vill bara lägga mig under täcket och stanna där tills på måndag. Hjärtat behagar väl inte ens komma hit han heller...lägger mig faan och gråter mig till medvetslöshet snart!!

JAG VILL INTE VARA ENSAM !!!