Tidigare INNAN jag blev sjuk etc så var jag en ganska tyst och tillbakadragen människa som ogärna pratade om mig själv, mina tankar, mina funderingar och mina problem. Utåt sett försökte jag hålla skenet uppe men inombords var jag en rätt trasig människa.

Då jag blev sjuk, och nu efteråt, så har jag valt att vara lite som en öppen bok...och det verkar vara många som reagerar över det, men så är jag nu i dag. Jag har inget jag skäms över...allt som varit har varit och det finns ingen anledning att hymla eller hyssja om det som är här och nu.

Mina tankar och känslor delar jag med mig, mina problem kan det finnas de som känner igen sig i och det kan faktiskt vara skönt att veta att man inte är ensam om sina känslor, tankar, funderingar etc...för i bland känner man sig jävligt ensam i sitt mående och man kan känna att en del idiotförklarar en och tycker man är helt jävla sjuk i huvudet.

Nu finns det faktiskt MASSOR som jag ändock behåller lite för mig själv så en helt öppen bok är jag ändå inte utan det finns faktiskt sidor i denna bok som sitter i hop....fortfarande.

"Sluta älta", finns det många som säger/skriver/påpekar....men snälla ni, det är inte att älta. Det kallas att bearbeta och för att bearbeta en sak/saker som hänt innebär att man går igenom dom gång efter gång...när man varit där nere där jag var så tar det tid att ta sig upp och på vägen upp kan man ramla ner gång efter gång och det enda man kan göra då är att börja klättra igen.

Jag har varit sjuk, jag har varit JÄVLIGT sjuk....

Det finns dom som tror jag vill ha det så här...att jag inte vill komma från alla tankar och känslor...men det vill jag!

INGEN vill väl må dåligt...?

Men jag arbetar, jag försöker...men människans kropp, själ, hjärta och hjärna lever inte alltid i harmoni med varrandra. Hjärnan säger en sak, hjärtat en annan och då uppstår det kaos...en del går genom livet med ett glatt humör oavsett hur eländigt det kan vara runtom den personen men sån är inte jag.

Jag är en människa med känslor och jag är en mycket skör sådan...

SE mig som den jag är, inte den jag var när jag var sjuk.

ÄLSKA mig för den jag är, hata mig inte för den jag var då jag var sjuk.

FÖRSTÅ att jag är frisk från den sjuka delen i min diagnos...

men att jag fortfarande bearbetar allting....

Så låt mig gråta, vara ledsen och dela med mig utav allt...jag ältar inte, jag bearbetar...låt mig vara den jag ÄR !!