Så var det snart en ny vecka.

Längtar så oerhört efter mina guldkorn nu så det känns i hela mammahjärtat.

Tanken var att jag skulle hämta dom på skolan i morgon men nu så ska jag eventuellt få hämta ved i morgoneftermiddag / kväll och det är nog ingen höjdare att få åka med och hålla mig sällskap då jag ska lasta på och av en massa ved på ett släp skulle jag tro, så jag kommer hämta dom efter skolan på tisdag i stället.

En dag till...känns så avlägset långt borta då man saknar dom så mycket!

Ja det ser ju som sagt ut att ha ordnat sig med ved nu tack och lov...jag HOPPAS kunna få hämta den redan i morgon nu bara. Har dock ett liiiitet problem till...måste ha tag på släpvagn nu bara....ja ni ser, är det inte det ena så är det det andra...men jag slänger ut krokar här och där i hopp om att få tag på ett släp nu bara...det kan hända att jag kan få den hemkörd i och för sig men har inte fått klartecken på den biten ännu...får se vad det blir i morgon.

Mailade till min läkare på affektiva nu i kväll också. Har ju en tid där nu på torsdag men jag tänkte jag lika gärna kunde maila över det som jag vill ta upp då när jag kommer. Jämt då jag har varit dit så har det varit så mycket jag velat säga men hälften har blivit sagt och hälften av vad jag velat ta upp har inte blivit upptaget. Hoppas nu bara jag hade rätt mailadress till honom...men det visar sig väl för jag antar jag får en bekräftelse på att det mottagits.

Nu är klockan snart 22 och jag tror det snart får bli snarklådan för min del...bihålorna gör ont och jag har nyst som en tok här nu i kväll. Antar det är något som är på väg att ska bryta ut, hoppas nu bara det bryter ut riktigt också nu då och att det inte ska vara så här halvdant och långdraget som det brukar kunna vara. Bättre det kommer allt på en gång och går över än drar sig ut som en segdragen kola.

Det vackra hjärtat

Det var en gång en ung man som gick ut och ställde sig mitt på stadens torg.

"Jag har det mest perfekta hjärtat utav alla!"

utropade han.

Människorna i staden samlades för att beundra hjärtat, och allesammans höll dom med.

Den ungen mannens hjärta var verkligen perfekt.

Utan minsta lilla fläck eller skråma så skimrade det vackert i solens strålar.

Så hördes det en skrovlig röst ur folkmassan.

"Jag håller inte med dig. Ditt hjärta är inte ens hälften så vackert som mitt."

Alla vände sig om för att se vem det var som talade.

Rösten tillhörde en gammal man som banade sig fram genom folkmassan.

"Se här", sa han och visade fram sitt hjärta.

Den unge mannen kunde inte låta bli att skratta.

"Hur kan du påstå att ditt hjärta är vackrare än mitt?" frågade han.

"Ditt hjärta är ju fullt utav ärr. Det saknas bitar och vissa hål har lagats med bitar som inte ens passar."

"Ja det kanske är sant", svarade den gamle mannen.

"Men jag skulle aldrig byta bort mitt hjärta mot ditt. Du förstår, mitt hjärta representerar mitt liv.

Hålen har uppstått när jag har älskat en annan människa och gett bort en bit utav mitt hjärta.

I bland har jag fått en bit utav den människans hjärta tillbaka.

I bland har jag älskat någon som inte älskat mig tillbaka. Då har det förblivit hål.

 Men jag vårdar dem hålen också, för de påminner mig om den kärlek jag har till dessa personer.

 Och jag har inte gett upp hoppet om att de någon gång ska ge mig en bit utav sina hjärtan.

På så sätt har mitt hjärta kommit att se ut så som det gör i dag. Och för mig är det det ett mycket vackert hjärta."

Den unge mannen stod tyst. Han tittade på sitt hjärta och sedan på den gamle mannens hjärta.

Utan ett ord så tog han en bit ur sitt hjärta och gav till den gamle mannen...