Måndagkväll nu och intill mig här i sängen snusar och små fiser mitt yngsta guldkorn just nu   

De skulle ju kommit till mig i morgon egentligen men eftersom detta med veden jag skulle försökt fått hem under kvällen men nu blev det som så att det blir vedhämtning för mig i morgon eftermiddag/kväll i stället så då åkte jag till skolan för att hämta barnen i alla fall i dag...äldsta guldkornet ville dock hem till sin pappa och komma i morgon som bestämt så hon fick stanna kvar där på fritids och vänta på att hämtas senare men yngsta guldkornet ville komma till mamma och sken upp som en sol då jag kom till dagis för att hämta henne, fick en sån kram så jag höll på tappa luften nästan, såna kramar värmer väldigt i mammahjärtat kan jag säga.

Älskar båda mina guldkorn så enormt mycket...barn skapta ur kärlek...bara så ledsen att den kärleken förstördes på grund av en annan kvinna !!! Den kärlek som skulle kämpas för, den kärlek som skulle vara....också blir det så här...jag blev lämnad, jag blev sjuk...överkörd och trampad ner i skiten...glömd...bortvald...lurad!!!

Det var inte så här det skulle bli!!!
VARFÖR GJORDE DU SÅ HÄR MOT OSS !!!

MOT FAMILJEN ???

DU HADE JU LOVAT ANNAT !!!

DU SKULLE FINNAS VID MIN SIDA !!!
DU SKULLE KÄMPA LIKSOM JAG !!!

VARFÖR ÖVERGAV DU MIG FÖR HENNE ???!!!???

Ja nu kom jag in på den biten igen...men det gott folk kan jag berätta är någon som följer mig varje dag, dygnet runt...och det är just av den anledningen det kommer inslag om detta här i bloggen också...för detta är ju min vardag! Jag kan inte låtsas om som ingenting.....då skulle jag bara lura mig själv....

I eftermiddag blev jag dock glatt överraskad då hjärtat helt plötsligt kliver in igenom köksdörren bara så där...ojdå, får ju kanske inte skriva om detta men det gör jag nu ändå...för jag blev verkligen glad! Han överraskade mig då jag inte hade räknat med att få träffa honom föränn till helgen eller kanske inte ens då....

I bland kan jag alltså blir så arg, ledsen, förbannad och förtvivlad över denna männsika men jag kan ändå inte låta bli att tycka om honom så oerhört heller...för samtidigt som han kan göra mig så ledsen etc...så kan han även göra mig väldigt, väldigt glad   

Finns så mycket jag skulle vilja skriva nu men jag antar att jag avrundar här...blev en smärre känslomässig kaos nu med tankar på mitt ex och på hjärtat...sorg & glädje...och när jag tittar på yngsta guldkornet härintill och tänker på mitt äldsta blir jag varm inombords...men samtidigt påmind om den smärta deras pappa åsamkat mig...

Kryper ner intill mitt yngsta barn nu och låter tårarna komma....tyst jag gråter....god natt alla!!

På grund utav olika anledningar (gamla saker som spökat) så blev det en natt med otroligt sönderhackad sömn.

Sov, vakna, sov, vakna och låg och vred och vände på mig från klockan 23 och ända fram till klockan var halv 6 nu i morse...då lyckades jag somna i ungefär 1½ timme!

Tankarna har snurrat på, känslorna har åkt berg och dalbana, tårar har runnit och ångesten har kommit över mig hårt och brutalt...Det blir bättre säger dom som vet...men NÄR...NÄR kan jag få känna glädje och lycka i mitt liv igen?

Borde det inte ha vänt något då det nu gått 2 år och 4 månader....det har det inte, och nu börjar saker bli än värre igen!

Min själ är trasig och mitt hjärta är brustet...känns som det alltid kommer att vara så...jag kommer liksom inte vidare!!!

Varken känslomässigt eller tankemässigt...ska det vara så här nu hela livet? Hela livet ut......detta helvete?!

Antar att många tycker att jag gnölar och gnäller men tyck det då...det är så här det är för mig och för mig är detta ett helvete! Ni vet inte hur det är att DAGLIGEN gråta över att saker gör så jävla ont...hur det är att översköljas utav en ångest som gör att man slutar fungera som människa för en stund och man tror man ska dö.

Ni vet ej heller hur saker varit och vad som hänt i mitt liv....men det är på grund av saker som varit och saker som är som jag mår så som jag mår, och så här är det för mig....ett helvete!!